Samhälle

Äldreomsorgen på topp – för 40 år sedan…

Så här såg siffrorna ut för nio år sedan, och nedgången har bara fortsatt. Ill: kommunal.se.

Valsöndagen stannar jag till vid en vallokal och frågar en medelålders partiföreträdare hur han ser på äldrepolitiken. ”Det är inget för mig ” säger han och jag hör mig själv utbrista ” det var väl det jag visste”.

Hans parti har ett äldreprogram, det vet jag ju, men med en stigande uppgivenhet tolkar jag hans replik som talande för ett allmänt ointresse i den politiska praktiken vad gäller äldrefrågor

Dagen innan hade Radions ekoredaktion ett inslag om att en allt mindre andel av socialtjänstens budget går till äldre, 80-plus, trots att antalet äldre ökat. Åren som jämförs är 2001 och 2017. Individ-och familjeomsorgen tar allt större utrymme.

…ett cyniskt resonemang för det blir ju anhöriga som får ta ett allt större ansvar.

En förklaring är att färre äldre får plats i äldreboende och att hemtjänsten inte kostar lika mycket. Hemtjänsten står inte för lika mycket omsorg som i äldreboenden och uppfattas på det sättet billigare.

Marta Szebehely. Foto: med.lu.se.

Professor Marta Szebehely säger i inslaget, med rätta menar jag, att detta är ett cyniskt resonemang för det blir ju anhöriga som får ta ett allt större ansvar.

Hon talar också om att pengarna för äldreomsorgen inte hållit jämna steg med antalet äldre i befolkningen sedan 1990 även om en viss uppgång skett under de senaste par åren.

Jag kontaktar Marta Szebehely och får bekräftat uppseendeväckande fakta som att det var på 80-talet som äldreomsorgen var på topp. Alltså för närmare 40 år sedan. Då bodde 28 procent av 80-plussarna i äldreboenden medan 34 procent hade hemtjänst, det vill säga 62 procent hade äldreomsorg.

År 2016 var andelen i äldreboende 13 procent medan 23 procent hade hemtjänst. Nu blir det sammanlagt bara 36 procent av 80-plussarna som har äldreomsorg, en minskning med 26 procent.

Skälig levnadsnivå har blivit ett tak istället för ett golv

Hur ska man då få bukt med nedprioriteringen av äldre inom socialtjänsten? Biståndsparagrafen i socialtjänstlagen talar om ”skälig levnadsnivå” vilket för tankarna till den gamla fattigvården.

Skälig levnadsnivå har blivit ett tak istället för ett golv. En möjlighet kan vara att lyfta ut biståndet till äldre ur den paragrafen och skapa en ny ordning med höjd ribba, kanske tala om värdig levnadsnivå eller annat begrepp som anger högre standardkrav även för äldre.

De nya politiska ledningarna i riksdag och kommuner måste lyfta huvudena ur sanden.

Eller så kanske en bra lösning är en särskild äldrelag. Den frågan ligger på bordet hos utredningen Framtidens socialtjänst. Ett motiv bakom utredningsuppdraget var just att man borde bedöma behovet av ett mer ändamålsenligt begrepp än skälig levnadsnivå.

Ekoinslagets uppgifter får inte få gå obemärkta förbi. De nya politiska ledningarna i riksdag och kommuner måste lyfta huvudena ur sanden, vi måste få svaren på hur framtidens äldreomsorg ska klaras bra och med allt fler äldre.

Påträngande nu är problemen med personalrekryteringen; och frågan är hur finansieringen ska lösas på sikt. För det är väl inte meningen att anhöriga ska fortsätta och gå ner i arbetstid och ta över allt mer av ansvaret? Eller?

Lyssna på ekots inslag här.

3 Kommentarer

  1. Gert Alaby

    Bästa Monika,
    även jag förvånas storligen över hur frånvarande äldrefrågorna varit i valdebatten. Hur kan det vara så? Jag tror det beror på en kollektiv gerontofobi. Den bygger på tiotusentals enskilda medborgares förnekelse och rädsla för att se, förstå och agera inför sin egen ålderdom.
    Jag hade planerat att tillsammans med några vänner söka påverka valdebatten i denna fråga. Men det blev inte så – lite trötthet och kanske uppgivenhet.
    Under denna mandatperiod har ju äldrefrågorna systematiskt nedprioriterats. Valet av statsråd har inverkat, men också prioriteringen i förra valrörelsen. För mig är det obegripligt att ett parti som socialdemokraterna kan göra så. Det är ju de som har en väljarbas bland äldre personer, det är de som varit drivande i uppbyggnaden av välfärden (tillsammans med liberaler). Och hur kan dessa frågor ha varit så negligerade under årets valrörelse? Jag kan bara förklara det med att andra stora frågor har tagit över – migrationen/integrationen, den påstådda otryggheten, skolan i viss mån… Det enda positiva i sammanhanget är att s konsoliderat den offentliga ekonomin. Magdalena har styrt väl inför stundande demografisk påfrestning. Och det är nog den allra viktigaste förutsättningen – att det finns resurser att sätta in när behoven växer. Men man borde haft ett samlat program på bordet inför valet.
    Och den kvalitetsplan som regeringen beställde var nog avsedd för det – men det blev lite av en flopp. Jag jobbade själv i den. Det finns lärdomar att dra… Gert Alaby

  2. Monika Olin Wikman

    Tack Gert för dina insiktsfulla kommentarer. Du har ju en stor kunskap och erfarenhet. Jag instämmer i vad Du säger och tror att en stark förklaring till ointresset är förnekelse och rädsla inför det egna åldrandet.
    I många år har Berit Rollén och jag, bland andra,försökt driva på men mycket lite händer. Inga långsiktiga planer, t ex vad gäller finansieringen, presenteras. Politiken präglas av små insatser här och var,
    Det är lätt att ge upp. Men det är vi väl inte vana vid? Låt oss återkomma.

  3. Anonym

    Bra krönika, Monika! En beklämmande utveckling som vi verkligen måste vända.
    Med vänlig hälsning
    Gunilla LIndahl

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren