Vad tycker du om reklam? Blir du bara irriterad när den dyker upp eller använder du den?

Min inställning är kluven. Ska jag gå på bio går jag gärna sent in i salongen för att slippa de där evighetslånga smakbitarna för kommande filmer. Tittar jag på reklamfinansierad tv byter jag så gott som alltid kanal när det blir annonstid.

Men jag har ingen ”Nej tack till reklam”-skylt på ytterdörren. Har en gång för alla accepterat att reklam man får i lådan kan man faktiskt dra nytta av, som en informationskälla. Dessutom är man fri att välja när man vill konsumera den, eller så får man slänga den direkt om det känns bäst. Samtidigt grämer det mig att stora butikskedjor använder enorma mängder papper till de där utskicken av tjocka annonsbilagor.

Ill: skyltmax.se.

Varannan ogillar reklam

Nu visar det sig att ungefär varannan svensk ogillar reklam. Mest negativ är svensken till reklam i e-post. Det visar en ny undersökning från Novus, på uppdrag av intresseorganisationen Sveriges Annonsörer. Och de kritiskt inställda blir ständigt fler. Första gången mätningen gjordes, 2005, var det ungefär var fjärde som ogillade reklam.

De positivt inställda har minskat i samma höga takt. 2005 svarade 44 procent att de var ganska eller mycket positiva till reklam. 2018 är siffran nere på 17 procent. Utbildningsgraden verkar spela roll: högutbildade ogillar, lågutbildade tenderar att gilla. Mest kritisk är den medelålders svensken, medan folk i åldrarna 18-29 samt gruppen 65+ inte har så stora problem med annonsmängden.

Fler ogillar politisk reklam

Den kritiska inställningen gäller också politisk reklam, det visar en annan Novus-undersökning. De som ogillar partiernas reklam har dessutom blivit många fler sedan förra valet.

Affisch från folkomröstningen om totalförbud mot alkoholdrycker 1922 (sv.wikipedia.org).

Nu är bara var sjätte svensk positiv till budskapen som just i dessa dagar trillar in i brevlådan och andra vägar. Och det trots att valdagen kryper allt närmare, vilket egentligen borde betyda ett ökat informationsbehov om samhällsfrågor och hur de ska hanteras framöver.

Att konsumenterna och väljarna blir alltmer kritiska är naturligtvis ett huvudbry för alla som har marknadsföring som uppgift. Vad har de för vapen att ta till? Humor brukar fungera, men skojigheter är som vi alla vet inte så enkelt att åstadkomma. Folk skrattar ju dessutom åt vitt skilda saker …

Och så det eviga tv-trailandet…

En reklamyttring som inte omfattas av de här Novus-undersökningarna är den tv-kanalerna gör för sin egen programverksamhet, alltså inte marknadsföring av något som är till salu eller som propagerar för viss politik, men något som man hoppas ska nå en stor publik.

Jag skulle gissa – utan att veta, självklart – att antalet tv-tittare som är negativa till det eviga trailandet är minst lika stort som den grupp som är kritiska till varuannonseringen.

Så kallade trailers för kommande tv-program sänds i alla programskarvar, dygnet runt, med minsta möjliga variation, minst lika flitigt i public service som i reklamkanalerna. Och inte sällan tänker åtminstone jag att ”det där behöver jag inte se i längre format, godbitarna är ju med i trailern!”.

Sammantaget har folk på  marknadsföringsavdelningarna runt om i landet fått något att fundera på. Reklam måste vara korrekt, intressant och tillföra det där lilla extra som ska få kunden att slå till, utan att framstå som störande, förutsägbar och tjatig. Vilken utmaning!