Häromveckan gick debatten hög i medierna om rädslan hos kvinnor i 50- 60-årsåldern att komma i klimakteriet, oro över kroppens förfall och bristande sexuell apparition. Den processen är nog inget mot att bli gammal på riktigt, säg mer än 80 eller 90.

Eftersom livslängden ökar och allt fler hinner uppleva kroppens långsamma och ofrånkomliga förfall är Expressens minienkät häromdagen av stort intresse.
Man frågade sina läsare om rädslan för att bli gammal. Med två svarsalternativ: Ja, om jag tvingas in på ett äldreboende. Nej, det kommer att bli bra.

Ja, jag är rädd om det innebär att jag måste flytta till ett äldreboende.

Nästan 7 000 personer svarade och 86 procent av dem svarade ja på det första alternativet.

Ja, jag är rädd om det innebär att jag måste flytta till ett äldreboende.

14 procent tror att det kommer att bli bra, en liten men optimistisk skara, får man lov att säga.

Hur har denna rädsla för våra äldreboenden uppstått, kan man undra. På Nyfikengrå har vi rapporterat om Socialstyrelsens ambitiösa årliga kartläggning av vad vi som använder samhällets äldreomsorg, de så kallade brukarna, tycker om den.

Betygen som ges är inte dåliga direkt, även om de kan variera kraftfullt från kommun till kommun. En återkommande kritik är tillgången på äldreboenden. Det är kanske där skon klämmer? Att vi när den dagen infinner sig inte får plats när vi behöver plats? Eller tror vi oss veta att institutionsboende är något man ska sky som pesten?

Expressens krönikör Lotta Gröning tar upp frågor runt detta i en krönika som publicerades i samband med enkäten. Hon avslutar:

– Det är just maktlösheten som gammal på ett äldreboende som är den svenska välfärdens slum. Det finns anledning att bli upprörd över hur vi behandlar våra gamla.

– Människor som arbetat hela sitt liv och betalat sin skatt och bidragit till välfärdssamhället. När de blir gamla är de mest ett problem som måste lösas till minsta möjliga kostnad, trots att de själva betalar ganska rejäla hyror för sitt boende.

– Det är inte så många som orkar kämpa för sina rättigheter. Det heller inte så många politiker som strider för de äldres rätt i samhället. Äldreomsorgen befinner sig på bakgården i det så kallade välfärdslandet Sverige.

Akut sjuk utomlands

Att resa utomlands och plötsligt bli sjuk är inget man föreställer sig direkt när man planerar sin resa. Ändå kan det hända, och det hände oss nyligen när vi i godan ro billuffade i Spanien från norr till söder.

I den lilla nordspanska staden León blev det stopp, ett sjukhusbesök var ofrånkomligt. Vi blev rekommenderade ett av stadens sjukhus, Hospital Universitario, som visade sig vara en koloss nästan som ett storstadssjukhus med olika huskroppar, entréer och oändliga korridorer.

Ändå blev vi snabbt slussade in i systemet, det europeiska sjukförsäkringskortet blev ett sesam öppna dig, och trots våra obefintliga språkkunskaper – och personalens obefintliga kunskaper i annat än spanska – gjordes allt man kunde för att undersöka och ställa en diagnos.

Några intryck:

Korridorer och väntrum var fyllda av människor som väntade på sin tur och de flesta omgavs av en, två eller tre familjemedlemmar. Till sjukhuset går man omgiven av de sina…

I sjukhusets cafeteria kunde man förse sig med en frukost värdig ett bättre hotell, med nybakad croissant, nygjort kaffe och nypressad apelsinjuice.

Personalen rushade runt, och hann ändå med att vara personlig.

Vi lämnade sjukhuset med känslan av att ha blivit omhändertagna på bästa sätt.

Läsgodis

– Jag är grå. Jag är småfet. Jag har passerat de 70. Men jag är oerhört barnslig i huvudet.

Så inleder journalisten Bo Fuhrman sin premiärkrönika för Nyfikengrå och ställer frågan: Får man vara barnslig när man närmar sig 72?

Den som vill svara kan göra det i kommentarsfältet – se här!

Veckan som gått har vi även publicerat artiklar av Jurek Holzer, Catharina Ingelman-Sundberg, Sven-Eric Bergström, Robert Björkenwall och Mia Bjelkholm.

Följ oss på Nyfikengrå, tipsa dina vänner om att vi finns och se till att de anmäler sig till vårt nyhetsbrev som kommer en gång i veckan!

Ingrid Lindgren

Redaktör och ansvarig utgivare