Debatt, Krönika

Är detta god nyhetsjournalistik?

Trippelbomber i Bagdad.  Resultatlösa fredsförhandlingar om Syrien.  Storbranden i Alberta hotar oljekällor…

Kan det vara något att inleda SVT:s nyhetssändningar med?  Nej, inte när man  kväll efter kväll  och morgon efter morgon kan berätta att ledningen för Skatteverket sökt kontakta  den före detta kabinettssekreteraren  Frank Belfrage.

Avslöjandet om att  verkets biträdande generaldirektör (GD) Helena Dyrssen efter godkännande av GD Ingemar Hansson försökt ringa till Belfrage kom i SVT:s Uppdrag Granskning (UG).

Varför  blev detta huvudnyhet i SVT:s sändningar kväll efter kväll? Att Helena Dyrssen gjort ett misslyckat försök att ringa en tidigare kollega på statssekreterarnivå i regeringen Reinfeldt?

Hade Dyrssen  tänkt hjälpa Belfrage att undgå skatt? Nej. Hade hon tänkt ge honom upplysningar i ett pågående skatteärende?  Nej.  Hade hon  gjort något olagligt? Än en gång – nej.

Av vad som framkommit  ringde Dyrssen för att upplysa Belfrage om att listan på omkring 9 000 svenskar som gjort självrättelse nu var offentlig handling.  Kända personer som förekom på listan – det gjorde Frank Belfrage –  kunde vänta sig att bli konfronterade av medierna. Det var  precis vad UG också gjorde i en rad fall.

Bakgrunden är att statsmakten, i hopp om betydande skatteintäkter, erbjudit svenskar med gömda tillgångar så kallad självrättelse.  Även om förmögenhetsskatten är avskaffad ska avkastningen beskattas, och det har inte gjorts.

Den tidigare skattesmitaren får en slags amnesti mot att hen betalar.  Kommer Skatteverket på vederbörande innan denna självrättelse gjorts blir följderna mycket svårare.

Den journalistiska bragden

Den journalistiska bragden – kan man tycka – vore att upptäcka och avslöja de som fortsätter att hålla obeskattade miljoner gömda i de skatteparadis som fortfarande finns kvar.

Sådana avslöjanden gjordes  när Süddeutsche Zeitung föredömligt organiserade ett internationellt grävjobb där också UG var med.  Men detta avslöjande hade inte med Panama-fallen att göra även om UG kopplade samman dem i en sändning.

När det gällde självrättelserna kunde UG i de offentligt tillgängliga listorna välja bland de personer som man tyckte borde konfronteras med uppgifterna inför kamera. Det kom nästan uteslutande att handla om kändisar  som gjort självrättelser och därmed  i lagens – och säkert också i  egna – ögon gjort bot och bättring.  Men inte i SVT:s.

Vid självrättelse dömer medier

Vid skattebrott dömer domstolar, vid självrättelse dömer medierna.  De pressetiska reglerna tillämpas  helt olika om förseelser gäller  makthavare eller vanligt folk. Man kan hänga ut de som man tycker förtjänar det.

Vi tittare får då uppleva hur de anklagade vrider sig  som maskar när TV frågar om de inte skäms.  Det fanns i detta fall  någon enstaka som ställde upp och lugnt gav sin version.  Det fanns andra som höll sig undan.

Frank Belfrage gjorde en slät figur när han hukande smet förbi kameramännen, som belägrat hans trappuppgång, och in i sin Östermalmsvåning.  Det fina i kråksången var att han tycktes bete sig som en brottsling.  Han bjöd på fin dramaturgi.

Hade det på något sätt kunnat hjälpa honom om han fått veta att TV var ute efter honom?  Inte ekonomiskt. Men kanske hade han hunnit räta till anletsdragen och svara på frågor? Vem vet?

Att Helena Dyrssen inte borde ha sökt  ringa är klart utifrån principen om att Caesars hustru måste stå över alla misstankar.  Vet man för övrigt om hon ringde till fler på listan?

Belfrage skulle överraskas

Vad vi kan vara säkra på är varför SVT  i UG, Rapport och Aktuellt gjorde så stor sak av vad Helena Dyrssens gjorde.  Det som upprörde UG och SVT var inte att höga tjänstemän begått ett brott.  De hade de inte.  De hade inte heller ingripit i ett pågående skatteärende.

Nej, grejen var att UG och SVT ville att Frank Belfrage skulle sväva i okunnighet om att UG  ville nita  en sextontaggare.  Han skulle överraskas.

Få andra medier såg en betydelse av denna nyhet och följde inte efter. Men public service TV är stort och starkt och drev fram att Skatteverket hos Trafikverket begärde en oberoende undersökning.

Den kom snabbt att rikta kritik mot  GD och biträdande GD,  samtidigt som den slog fast att ledningen inte  begått brott.  När SVT:s reporter frågade om Hansson och Dyrssen kunde sitta kvar  kom pudeln från GD själv. Han lovade dyrt och heligt att aldrig göra om misstaget.

En omdömesfråga utan några som helst skattemässiga konsekvenser har blivit till en nationalskandal i vilken världskatastofer drunknar.

Det förklaras av att SVT:s nyhetsprogram i betydande utsträckning används för att puffa för andra av SVT:s program och då särskilt UG. Det händer i stort sett varje vecka.  Men är det god nyhetsjournalistik i public service?

Fotnot: Vi har erbjudit ansvarig utgivare på SVT nyheter att kommentera Sigfrid Leijonhufvuds krönika

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren