Livsstil, Tittat

Bländande mörker

En av de få människor som förekommer i bild i Lucky One. Foto: Daniel Takács.

Lucky One

I beskrivningen av filmen Lucky One skriver filmbolaget TriArt: ”Mia Engberg är tillbaka med ett bländande filmiskt mörker.” Och mörkt är det. Större delen av filmen är duken helt svart och eftersom filmen utspelar sig i Paris och är på franska så ser vi bara undertexten till dialogen. Så här är det större delen av filmen.

Det svarta bryts ibland av en stilla kamerabild med träd, löv eller en gatubild. En av de få människor som syns som en siluett är barnet som kallas flickan.

Historien är en slags metahistoria om en kvinna som ska skriva en historia och talar med mannen som den ska handla om. Han heter Vincent och arbetar långa nätter i Paris undre värld. Han hämtar flickor på en av Paris flygplatser och kör dem till stadens centrum för ett liv i prostitution.

Han får plötsligt ansvar för sin dotter och börjar tvivla på sitt ”arbete”. Filmen ska enligt sin skapare vara en ”poetisk betraktelse över hur kärleken och våldet kan rymmas i samma människa.”

”Bildspråket i Lucky One närmar sig något som jag kallar för den visuella tystnaden, ett filmiskt mörker som för mig speglar den samtid vi lever i.” För mig var det alldeles för mycket svart duk för att det skulle kännas som en meningsfull filmupplevelse.

Mia Engberg är regissör och producent, mest känd för nyskapande kortfilmer och dokumentärer.

Manus och regi: Mia Engberg.

Titta på trailer här.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren