Krönikor, Tyckt

Blir SD bättre av att isoleras?

Jimmie Åkesson.

Jimmie Åkesson.

Politikerveckan i Almedalen var med en bra bit över 2 000 föredrag och debatter mer omfattande än någonsin. Det sätter myror i huvudet på många som har svårt att välja. Men jag tycker fortfarande att det är spännande att lyssna och – om tillfälle bjuds – delta i debatten.

Det är mindre än ett år kvar till EU-valet den 25 maj och bara ett drygt år till riksdagsvalet i september 2014. Då är det naturligtvis spännande att höra var partierna står i enskilda frågor och i förhållande till varandra.

Den åttonde ska inte få vara med

Val handlar om regeringsalternativen, konstaterade Fredrik Reinfeldt i sitt tal inför en rekordpublik som applåderade mycket av det han sa – även sådant som satte myror i huvudet på mig.

Medan statsvetarna i diskussionstälten talar om hur relativt små skillnaderna mellan partiernas program är i tider då snart sagt alla söker sig mot mitten skräder partiledarna i Almedalen inte orden om hur avgrundsdjupa klyftorna ändå är. En sak råder det dock stor enighet om mellan sju av de åtta riksdagspartierna. Det är att den åttonde ”ska inte få vara med”. För att citera Fredrik Reinfeldt.

Statsministern lovade att om de rödgröna partierna tillsammans får fler röster än de fyra allianspartierna så skulle moderaterna lägga ner sina röster och släppa fram en rödgrön regering. Reinfeldt angrep i det sammanhanget Stefan Löfven för att denne inte otvetydigt lovat något motsvarande om Alliansen blir större än de rödgröna.

– Han (Löfven) är tyst i de här frågorna, och jag ska berätta vad det är, det är pinsamt!

Jag kom att tänka på det uttalande som tillskrivits Voltaire och som ofta citeras av demokratins och yttrandefrihetens förkämpar:” Jag hatar dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem.”

Det är inget som undslipper Fredrik Reinfeldt när han talar till eller om Jimmy Åkesson och hans partivänner i Sverigedemokraterna (SD).

Statsministern vill isolera SD därför att ”dom för in hatet i svensk politik”.

– Ni ska inte få något inflytande! Det är hans löfte till ett parti som i skrivande stund i opinionsmätningarna pendlar mellan att vara riksdagens tredje eller fjärde största parti.

Ett högt pris

För detta löfte är Moderaternas partiledare beredd att betala ett högt pris. Åtminstone med hänsyn taget till de plågor som skulle gå ut över det svenska folket om de rödgröna kom till makten efter nästa års val.

När de tre partierna förhandlat sig fram till ett regeringsprogram skulle var och en få sina käpphästar godkända. Vänstern skulle på så sätt kunna stoppa all företagsamhet i privat regi inom skola, vård och omsorg. Miljöpartiet skulle vända upp och ned på moderaternas arbetslinje och för miljön skull dra ned på arbete och företagsamhet. Reinfeldt antydde att MP är ett ”lättjans parti”. Socialdemokraterna kommer att slå in på den beprövade bidragslinjen med snabbt utvidgade förmåner för de som inte jobbar och högre skatter för de som gör rätt för sig.

Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt. Foto: Martina Huber

Att döma av Fredrik Reinfeldt är det ingen hejd på vilka vansinnigheter en rödgrön regering skulle ta sig före. Ändå är det uppenbarligen långt bättre att låta den komma till makten än att på något sätt göra sig beroende av SD på samma sätt som regeringen Bildt blev beroende av Ny demokrati under krisåren 1991-94.

Förhandla med SD

Den tanke som ingen i de etablerade partierna vågar tänka är att förhandla med SD och om möjligt få partiets företrädare på bättre tankar. I andra sammanhang brukar isolering och mobbing inte vara den metod som rekommenderas av de som vill lösa problem.

Stefan Löfven

Stefan Löfven

Även om Stefan Löfven också bedyrar att SD inte ska få bli vågmästare efter nästa val verkar han förstå realiteterna bättre än vår statsminister. Han tycks se vad som borde vara uppenbart för var och en nämligen att den sittande regeringen är beroende av SD i väldigt många frågor. Ser man att SD gillar ett förslag så lägger regeringen fram det. Men är den osäker väntar den hellre än förhandlar med de onda krafter som förfogar över de erforderliga rösterna. Det är ingen situation som Löfven vill vara med om. Det är därför som han allt oftare talar om att bryta blockpolitiken.

Traditionellt skulle han vända sig till centerpartiet som ju ställt upp i flera omgångar tidigare, men nu är C så försvagat att det vore lönlöst att ens försöka. I stället finns det många politiska journalister som börjat tala om att Folkpartiet (FP) kunde bli en potentiell partner till socialdemokraterna efter nästa val.

Koalition enda logiska utvägen

Det var ju vad Ola Ullsten en gång hoppades på när Olof Palme släppte fram hans regering efter valet 1979. Det var också vad tidigare fp-ledaren Bengt Westerberg strävade efter när väl valet 1994 var förlorat. Jag tror dock inte att fp under Jan Björklund kan tänka sig en ”lib-lab” koalition efter nästa val.

Nej, den enda logiska utvägen för Reinfeldt och Löfven om SD blir vågmästare och bägge parter vill isolera SD på allvar är att ingå i en stor koalition M och S.

 

2 Kommentarer

  1. Roland Gustafsson

    Kanske frågan i rubriken snarare skulle vara om SD inom överskådlig framtid kan komma att betraktas som ett reguljärt parti. Det torde vara förutsättningen för att något annat parti skulle erkänna att de förhandlat med SD. Men den främsta orsaken torde vara låsningarna i de politiska ställningstagandena som gjorts under senare år och att det torde kräva mer förhandling inom partierna än vad en förhandling med SD skulle kräva.
    Möjligen moderaterna undantaget.
    Att möjligheten till förhandling finns har Åkesson klargjort upprepade gånger, om SD erbjuds något i utbyte. Då skulle rimligen SD efter det vara ett bättre parti i de sju partiernas ögon. Men detta har gjorts omöjligt av såväl Mona Sahlin med sitt besked att inte ta i SD med tång och Fredrik Reinfeldt med sin migrationsöverenskommelse med Mp. Lite symptomatiskt att statsministern gjorde en överenskommelse med MP:s migrationspolitiske talesperson och därmed sidsteppade sin minister. Att överenskommelsen dessutom spelade SD rakt i händerna genom att de nu inte behöver förhandla eller bedriva politik för att ständigt få nya anhängare är en annan sak som gör en förhandling som kan nå framgång utsiktslös.
    Sedan skall vi inte förglömma vilka problem politiken skulle få med vissa journalister om det påbjöds att SD skulle behandlas som ett reguljärt parti.

  2. Roland Gustafsson

    Räknar man på resultatet av Sentios opinionsredovisning för juli stöder det slutsatsen
    att den logiska koalitionen blir mellan S och M.
    Det förutsätter att alla 12,1 procent osäkra avstår att rösta.
    En mer rättvisande bild än Sentios redovisade är att reducera samtliga siffror med 12.1 procent,
    som är andelen osäkra och sedan lägga till en ny stapel på 12,1 procent. Röda blocket har
    då 41,9 procent och blåa blocket 33,6 procent inklusive C.
    Utan C blir siffran 30,6 procent. SD har då 11.25 procent.
    Inget alternativ får majoritet utom de som har både S och M med både oreducerade
    och reducerade siffror.
    SD blir vågmästare oavsett vilka konstellationer som skapas förutom
    om M och S bildar regering. Men det är då en närmast helt säker taktik för
    att förlora röster för båda partierna i tider då landet inte hotas av
    krig utifrån. Alla dess väljare kan känna sig svikna. Vågar partierna det?

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren