Krönikor, Upplevt

Börjar det bli kallt?

Mitt under Yom Kippur-krigen mellan Egypten-Syrien och Israel 6 -25 oktober 1973 pågick en därmed relaterad dragkamp i Wien som också fick stor betydelse för omvärlden. Det som hände påverkades starkt av det pågående kriget där arabsidans tidiga framgångar förbyttes i nesliga bakslag. Händelserna kom att bli upprinnelsen till den första oljekrisen.

De formella förhandlingarna skulle inledas fredagen den 12 oktober men föregicks av fyra dagars mer informella samtal/förhandlingar mellan delegationer för nio av de då 14 OPEC-länderna och de sju systrarna företrädda av delegationer från fem. Systrarna var ”smeknamnet” på den kartelliknande sammanslutning av de då största oljebolagen i världen med Exxon i spetsen.

Jag var ganska ny på Svenska Dagbladet men hade ändå lyckats övertyga en måttligt entusiastisk redaktionsledning om att förhandlingarna under rådande omständigheter var viktiga att bevaka också för oss i Sverige. Det var skälet till att jag från den 9 oktober började hänga – som det numera heter – i eller utanför OPEC:s högkvarter och i lobbyn på Hotel Intercontinental.

Gamar i flock

Det var framför allt chefsförhandlaren shejk Ahmed Zaki Yamani, oljeminister i Saudiarabien, som hade något att förtälja när vi gamar i flock kastade oss över delegaterna.

Han var till att börja med – det var innan krigslyckan vände – förhållandevis optimistisk om att ett en prisöverenskommelse skulle bli möjlig. Han kunde exempelvis berätta om den goda stämning som varit när han åt en timslång frukost med sin ”gode vän” George T. Piercy – vice VD för Exxon och oljebolagens chefsförhandlare.

Vilka priser det handlade om? Ja, priserna låg på några enstaka dollar per fat råolja (159 liter) och det ryktades att skulle kunna höjas ända till fem dollar fatet, vilket var det pris som Algeriet utan OPEC-stöd börjat begära. Det var ett annat penningvärde då, men det handlade ändå om en spottstyver om man jämför med vad priserna på senare år som mest kommit upp till innan de sjönk ner mot 100 dollarsstrecket.

Ensam svensk journalist

Jag var ensam svensk journalist på plats fram till de sista dagarna, men det är synd att säga att Yamani visste något om vilka jag företrädde. Den 11 oktober såg jag dock min chans när jag i lobbyn upptäckte Yamani som strosade runt med Kuwaits chefsdelegat Ali Al-Sabah.

Hur är det i Sverige? frågade den elegant klädde 43-åringen.

Börjar det bli kallt?

Det var ett nålstick men parat med ett så glatt leende att det inbjöd till en stunds samtal. Yamani var fortfarande optimistisk om en lösning. Oljebolagen sades vilja skriva på stora prisökningar och en revidering av det grundläggande Teheranöverenskommelsen från 1971.

Men natten till fredagen ringde George Piercy till Yamani och bad om 14 dagars betänketid. Det skulle bli för dyrt, var oljebolagens och kanske också Washingtons åsikt. Det såg han som ett slag i ansiktet. Mötet inställdes och under ett flera timmars lång möte i Yamanis svit beslöt arabländerna kring Persiska viken att träffas i Kuwait en knapp vecka senare för bestämma det ”verkliga värdet” på oljan.

Chock för världsekonomin

Därefter släppte han in pressen i sin svit. Borta var hans skämt och goda humör. Långa stunder lämnade han bordet och satte sig vid en radioapparat för att på kortvåg följa rapporteringen från kriget i Mellersta östern.

Det var början på en chock för världsekonomin med ransoneringar av bensin på många håll – också i Sverige vilket dock visade sig onödigt. Paradoxen känner vi alla. Det var hög tid att priserna på råolja och raffinerade produkter höjdes och höjdes mycket, för vi var på 1970-talet inne i en fullständigt ohållbar stegring av oljekonsumtionen.

I Sverige har oljechocken 1973-74, följd av en andra oljekris 1979, lett till att vi drastiskt minskat oljeberoendet när det gäller uppvärmning och elproduktion. Sedan är det en helt annan sak om vi – som regeringen oförsiktigt nog förutskickat – kan bli oljeoberoende till år 2030.

 

 

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren