Folk, Sagt, Tyckt

Bosse Holmström: -TV struntar i oss 60-plussare

Bo Holmström i signeringstagen. Foto: sv.wikipedia.org/Frankie Fouganthin.

Bo Holmström i signeringstagen. Foto: sv.wikipedia.org/Frankie Fouganthin.

Hej Bosse Holmström, 77, välkänd och legendarisk tv-journalist som reporter, utrikeskorrespondent och programledare både på SVT och TV4, vinnare av Stora Journalistpriset och Kristallens hederspris.

Vad gör du nuförtiden, tv för äldre sägs det?

– Jag svarar som Fredrik Belfrage brukar: På dagarna letar jag efter mina glasögon, på nätterna är jag mest uppe och kissar. Nej, jag tar det oftast lugnt. Går inte upp 5 eller 6 på morgonen, som när jag jobbade för fullt, sover tills jag vaknar av egen kraft (det blir ofta lika tidigt, tyvärr).

Sen läser jag mycket, lyssnar mycket på radio och handlar, städar, gör alla vanliga sysslar,  det vill säga träffar kompisar etc. Och då och då jobbar jag lite. TV för äldre kommer kanske. Det är en idé, där vi hittills bara producerat ett provprogram om hur det skulle kunna bli. Men det kommer kanske, får vi hoppas.

Hur kom du på den idén?

– Jo vi har ju haft en sorts revolution på det elektroniska området, med internet, mobiltelefoner och alla sociala medier. Så framför den vanliga TV:n sitter numera allt färre ungdomar. Dom är på nätet eller med näsan i mobiltelefonen. Kvar framför TV:n sitter i allt större utsträckning de lite äldre.

Men tittar man på programutbudet är det väldigt få, om ens några program som behandlar ämnen som en äldre publik kan tänkas vara speciellt intresserad av. Möjligen någon gång i nyheterna när det hänt något speciellt.

SVT sa: Vi prioriterar småbarnsföräldrar, pensionärer har vi ändå

Men eftersom vi snart har två miljoner pensionärer i det här landet, och räknar man från 50-55-60, dom som kan se pensionsåldern framför sig så blir det nästan en tredjedel av befolkningen. Och jag tror inte dom direkt har samma intressen som en 20-30-åring.

Och det dom är intresserade av, många i alla fall, behandlas inte i TV. Så det skulle man ju kunna göra något åt, så det föreslog vi. Och vi, det var 15 pensionerade TV-reportrar, dom som många har sett under ett otal år. Och som en äldre publik redan har en relation till. Dom flesta belönade med journalistpris och vad det heter. Inga nybörjare precis.

Hur har mottagandet varit?

– Dåligt. Vi gick till  SVT, som sa först: Då måste vi ju kasta ut någon annan serie och det vill vi inte. Sen sa dom: vi prioriterar småbarnsföräldrar och skolbarnsföräldrar. Pensionärer har vi ändå.

Alltså: dom har vi ändå, så dom skiter vi i. Ja, dom sa inte, dom skiter vi i, det var liksom underförstått.

Sen gick vi till TV 4 och deras produktionsbolag sa: det här var ju en bra idé. Sen kom det in någon från direktörskorridoren och frågade: skall vi göra en serie om blöjor? Han tänkte väl på Carema-skandalen där dom vägde blöjor. Då presenterade vi en lista på idéer och där fanns ju inget om blöjor. Då var svaret: har dom inget roligare?

Vadå, Let´s dance med rollator? Eller vadå?

– En av oss sa: det handlar om beslutsfattarna på TV:s människosyn. Dom ser äldre människor som några som luktar illa, för dom har kissat på sig. Dom vinglar och behöver rollator och dom har redan glömt vad du just sa, för dom är dementa. Dör dom inte snart?

Skall vi göra program för dom?

– Då skrev jag en debattartikel i Aftonbladet och då sa chefen där, Jan Scherman att detta skulle dom gärna ha i Aftonbladet-TV. Så vem vet, det kanske blir av  där.

Och gör vi spännande saker kanske till och med dom lite äldre kan hitta fram och titta på webb-TV

Så det finns chans att vi får se dej i tv igen?

– Vem vet? Kanske, kanske…

Vad är det du vill säga med tv för 6o-plussare?

– Som sagt, jag tror inte att en 60-plussare viker en stund på kvällen för att titta på ett program som handlar om samma saker som en tjugoåring gör.

Vad kan dom äldre vara intresserade av då?

– Ja,det är allt från arvsfrågor, problem med att skaffa en bostad i ett varmt land vid Medelhavet, hur man motverkar demens, hur fattigpensionärer klarar sig med en utmaning till en riksdagspolitiker att leva på samma summa under en vecka i alla fall, pensionärsskatten, annorlunda äldreboenden utomlands, jobba efter 70,om veteranförmedlingar, senior-OS (vi har ju redan handikapp-OS).

22-åriga sångerskan får ofta eget program, 60-plussaren aldrig

Hur är ditt sexliv, mormor? ( det finns ju ett intimt liv också på äldre dagar. Hur?) Osv osv. Vi som höll på och talade om detta har alla sysslat med politik och samhällsfrågor, så det präglade kanske dom första idéer vi kastade ihop. Det här kan man utveckla hur långt som helst.

Men grundtanken är att en tittare på 60-plus inte blir lika intresserade av att se ett specialprogram om Heavy Metal Rock eller en 22-årig sångerska. Men sångerskan får ofta ett eget program. 60-plussaren får det aldrig.

Du gick väl egentligen i pension för fem år sen, stämmer inte det?

– Japp. Så skrev jag en bok och sen har jag åkt runt och hållit föredrag om den. Nu blir det allt färre föredrag (boken börjar bli gammal) så nu får jag hitta på något annat.

Tycker du att vi borde ha mer flexibla pensionsregler?

– Att vara pensionär idag betyder inte längre att man är gammal. Det upptäckte vi om inte annat när vi ringde runt till dom pensionerade reportrar vi ville ha med i det här. En hittade vi på Arlanda, på väg till England, en var i Italien, en satt och arbetade på en artikel, en var andfådd efter att ha sprungit ikapp med barnbarnen.

Och gång på gång har jag hört, nu när flyktingarna kommer i massor till våra gränser, att landet kommer att behöva dom, eftersom så stor del av vår befolkning kommer passera pensionsåldern.

Så vill man och kan arbeta vidare- varför inte? Skall vi inte uppskatta deras kunskaper och erfarenhet då? Det finns andra kulturer där man uppskattar erfarenhet och kunskap hos äldre människor. Det borde vi lära oss i Sverige också.

”Lägg ut lägg ut” var ju bara ett bland tusen och åter tusen andra jobb

Själv har jag just anmält mig till att rycka in som lärare i svenska för nykomna invandrare. Inte för att jag är lärare och jag talar knappt arabiska. Men jag talar engelska, franska, tyska, spanska och italienska, lika bra som svenska. Kanske det kan hjälpa något.

Och jag minns ju hur det var när jag fick jobb som utrikeskorrespondent för SVT i Paris. En månads intensivkurs i franska. Sen jobbade jag på franska. Det fungerade. Men det var en jobbig och intensiv månad, lite hjärntvätt, den där intensiv-kursen.

Du är en av Sveriges mest kända reportrar, kanske allra mest för Norrmalmstorgsdramat och Attentatet mot Västtyska Ambassaden. Vad minns du av de händelserna?

– Jo jag minns dom. Men det var ju två jobb, bland tusen och åter tusen andra jobb.

Och när jag gick förbi ett Systembolag nyligen och några herrar, som var runda under fötterna, ropade: Hej Bosse. Lägg Ut. Lägg Ut. Då tänkte jag: Jag måste ha gjort tiotusentals reportage och en och annan gång fick jag väl ihop en schysst formulering. Eller en riktigt klok analys. Finns det inget annat man kan bli ihågkommen för än mina förtvivlade skrik (när vi inte låg i sändning) att det exploderade inne på ambassaden och man borde snabbt vakna i kontrollrummet.

Fast det fungerade. Kontrollrummet vaknade och la ut oss i sändning. Då var klockan kvart i tolv på natten. Sen snackade jag och intervjuade till klockan 4. Då tänkte jag att alla gått och lagt sig, sa god natt  och gick upp på redaktionen för att höra om dom fått något. Jo, sa dom. Du har legat i direktsändning här i Sverige hela tiden. Och i direktsändning i Finland, Danmark och Norge också.

Sen dess har man uppfunnit mobiltelefonen, så aldrig mer behöver man vara så ensam och utan kontakt med redaktionen när det händer dramatiska ting.

Du har också varit utrikeskorrespondent i flera omgångar, vilket av de jobben var mest minnesvärt?

– Jag har varit korre i London, New York, Paris, Rom och Madrid och tillbringat månader, kanske år, som utsänd i Mellan-Östern. Vad skall jag välja av allt detta?

Kanske månlandningen. Stå i rymdkontrollen i Houston när människan för första gången lämnade jorden och klev ned på en annan himlakropp. Vad kan vara mer märkvärdigt? Jo, om jag direktrefererade från Golgata när Jesus korsfästes, eller från Norge när Karl XII sköts, eller Lützen…men det gjorde jag ju inte.

Är det sant  att det är ditt jobb som journalist som ligger bakom dina tre skilsmässor och att din pappa varnade dej för jobbet?

– Jo pappa sa: Är du inte klok, grabb? Skall du bli murvel, en sån som gräver i skiten?

Och skilsmässorna?

– Ja, den första, vi hade utvecklats åt olika håll och från varandra. Hon hade ju sin karriär och jag hade släpat med henne till utrikeskorrespondentjobbet, först i London, sen New York. Men när det sen blev dags att flytta till Paris, efter några år hemma efter New York, då blev det för mycket.

Skilsmässa två. Det var med en spansk kvinna, som när mitt jobb utomlands tog slut och jag var tvungen att flytta hem, då gifte vi oss. Man kan ju inte säga: här är min lilla väninna, får hon bo i Sverige också. Vi skulle nog aldrig gift oss och det gick inget vidare. Hade bara med jobbet att göra på  så sätt att jag var tvungen att flytta hem till Sverige. Utrikeskorrespondentjobbet tog slut.Hon gillade aldrig Sverige, lärde sig aldrig svenska och var bara olycklig här i landet.

Utan fri och obunden journalistik kan vi inte ha en demokrati

Skilsmässa tre hade inget med jobbet att göra. Hon tröttnade på mig när jag inte längre satt i TV varje kväll och vi (hon också) blev bjudna på premiärer etc, då tog väl kärleken slut för henne.

Du kan inte ana så lugnt och skönt det är att bo ensam.

Är det sant att du och Staffan Heimerson jämfört hur många krig ni rapporterat från. Vem vann?

– Jo. det är sant. Staffan vann. Han var uppe i långt över 20. Jag kom inte längre än till 17.

Men krig är inget att stå efter. Det är ett elände, både för befolkningen, soldaterna och dom som rapporterar från krigen.

På min 30-årsdag var jag bra nära att kliva på en landmina i Sinai, på min 40-årsdag låg jag och tryckte i ett dike, också i Mellanöstern, för dom sköt så förtvivlat runt omkring. 50-årsdagen tillbringade jag i Angola, där det också pågick ett krig och vi blev tillfångatagna av FNLA, en grupp, som man efteråt hävdade var kannibaler.

60-årsdagen tillbringade jag hemma. Hurra!

Vad är det viktigaste du gjort som journalist?

– Det är inte en sak. Det är att jag gång efter gång har berättat hur det står till, egentligen, i Sverige och i världen. Så att alla som tittat har kunnat skapa sig en egen uppfattning. Och delta i de demokratiska valen. Utan fri och obunden journalistik kan vi inte ha en demokrati.

Det har jag hjälpt till med.

Och vad minns du bäst?

Får jag svara med kapitelrubrikerna från min bok: tunneldramat, segla med Thor Heyerdahl, med Carl Bildt i bakluckan, fånge hos kannibaler, flyga med ayatolla Khomeini, när diktatorns dotter ville pussas, jakten på Usama bin Laden, när jag blev slagen i magen av kungen, jag skall krossa dig, sa statsministern…

Räcker det?

Skulle du rekommendera någon av din barn att bli reporter?

– Njaa. Det är ett fantastiskt jobb. Men det förändras ju snabbt och man har länge utbildat nya journalister, som inte kunnat få jobb. Man har alltså utbildat till arbetslöshet.

Jag har fått frågan av en av mina döttrar, som ville bli journalist och jag svarade: Lär dig något annat först. Läs ekonomi eller statskunskap, Eller kulturgeografi eller juridik eller matlagning. Vad som helst. Bli en specialist, inte bara en slit och släng reporter. Då kommer du snabbt att bli arbetslös, om du överhuvudtaget får jobb.

Lycka till med tv för 60-plussare.

– Tack.

Fakta 

Namn:Bo Holmström

Ålder: 77

Familj: Fem ungar. Nu vuxna allihop. Och 3 X-fruar, Jag är på ”speaking terms” med alla 3

Bor: Trosa

Hobby: Segling

PS Jag försökte anställa Bosse Holmström som vikarie på SVT när jag var ABC-chef. Det gick inte framför allt för att, om jag minns rätt, dåvarande Rapport-chefen Ewonne Winblad var emot det. Jag tror det handlade om att Bosse Holmström hade gjort företagsfilmer och inte ansågs tillräckligt trovärdig. Men motståndet gick över. Något år senare fick han ett vikariat på SVT – på Rapport. Jag var också Bosses chef när vi drev en Grävredaktion på Nyheterna på TV4.

 

 

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren