Emellanåt hör man och läser i medierna om att folk inte utnyttjar sina rättigheter och söker bostadstillägg. Fast att söka kan ha sitt pris i väntan, frustration och vissa misstankar om att Franz Kafka kanske inte levat förgäves.

Nivån på min pension gör att jag borde kvala in för bostadstillägg. Sagt och gjort; av Försäkringskassan fick jag, vad jag trodde var, vederbörliga blanketter och i mitten av januari la jag ansökan på en brevlåda.

Dagarna gick, veckor gick, en dryg månad gick. Till sist kom ett brev från Pensionsmyndigheten. De ville veta om jag fortfarande fick pengar från Frankrike och ansåg dessutom att jag inte tagit upp ett svenskt fondsparande???

En för mig helt okänd utbetalning på 1 900 kr skulle ha skett 2017. Jag blev uppmanad att ringa ett visst PP-pension och efter telefonsamtal dit stod det klart att sista utbetalningen från detta ”fondsparande” skett 2013 (det stod också klart att man på PP-pension ansåg att Pensionsmyndigheten enkelt kunde ha tagit reda på fakta i fallet på egen hand).

Tre telefonsamtal med olika personer på Pensionsmyndigheten och det mesta såg till sist ut att vara uppklarat. Den siste jag pratade med uppgav rent av sitt namn, vilket jag väl godtroget uppfattade som förtroendeingivande.

På direkt fråga svarade han dessutom att; nej, nu behövde jag inte skicka in några mer papper eller svara på några fler frågor, nu skulle frågan gå till beslut.

Dagarna gick, veckor gick, snart hade över en månad gått … och jag började undra om jag ändå inte blivit bortglömd i maskineriet.

Då, en morgon, ringer en kvinna från Pensionsmyndigheten och förklarar att min ansökan inte kunde behandlas. Jag hade skickat in fel blankett. Och eftersom jag gjort det borde jag, lät det nästan som, vara glad att hon över huvud taget tagit sig an mitt fall.

Hon verkade annars uppdaterad om mycket om mig, min före detta sambo, och så vidare. Men nej. Jag hade skickat in fel blankett och det gick inte att korrigera per telefon.

Efter att vi några minuter kivats om huruvida jag inte ändå också gjort en ansökan på internet fick hon till sist retirera en smula; ”Oj då, ursäkta, jag läser visst i fel handlingar”.

Men jag hade i vilket fall inte redogjort för hur min ”Premiepension” skulle hanteras. ”Premiepension”, Qué??? Ja, och hade jag inte fått ett brev där detta påpekats.

Det stod ganska klart att kvinnan inte trodde på mina bedyranden att något sådant brev hade jag då inte sett till. Nå, alla fall, jag kunde hämta bemälda blankett på Försäkringskassan, eller Skatteverket, osäkert vilket lät det som.

Men, vidhöll jag, jag har ju talat med tre av dina kolleger, varför har ingen av dem kläckt ur sig att allt var förgäves?

”De är ju inga handläggare, det är ju bara folk som svarar i telefon.”

Jaha, jaså, om det är på det viset så. Men vem ska man lita på då när man väl kommit igenom telefonkön på Pensionsmyndigheten. Fingal Olsson?

Jag blev också informerad om att handläggningstiden är väldigt lång, när de rätta dokumenten en gång väl kommit in. Ja, hur lång skulle den då inte vara om alla som är berättigade verkligen också sökte, muttrade jag. En ironi som kanske inte gick hem.

Björn Erik Rosin, pensionär som väntat länge.

Fotnot: Läs mer om bostadstillägg här.