Folk, Sagt, Tyckt

Brutalt eller inte brutalt – pensionssystemet under lupp

Foto: Inge Josephson.

Foto: Inge Josephson.

Det knarrar i pensionssystemet – det som sjösattes 1994 och ersatte ATP-systemet. Då var det andra tider och ingen räknade med att det skulle gå som det gick med finanskriser, arbetslöshet, deflation med mera. Det som hänt, och händer är

  • att de utbetalade pensionerna via den så kallade ”bromsen” fått sänkas ett antal gånger så att gapet mellan lönenivåer och pension vuxit,
    att jobbskatteavdragen har medfört att pension beskattas hårdare än lön,
    att kompensationsnivåerna i systemet hotar att sjunka för många årskullar (dvs hur stor procent av din inkomst du kan räkna med att få i pension),
    att garantipensionen, cirka sju-åtta tusen kronor, för den som inte jobbat ihop tillräckligt, inte ens når upp till EU:s fattigdomsgräns,
    att premiepensionssystemet är en ojämlik och oförutsägbar koloss av 800 fonder som en försvinnande andel bryr sig om,
    att systemet fortsätter att vara ojämlikt till nackdel för en stor grupp kvinnor,
    att förtroendet för systemet sjunker,
    att Sverige har halkat långt ner från så kallad ”pallpats” i internationella jämförelser,
    att den ökande medellivslängden ställer till det och kräver längre tid i arbetslivet i ena eller andra änden…eller båda.

Detta var en del av den kanonad av kritik som avlossades mot det svenska pensionssystemet vid en debatt häromdagen anordnad av ABF i Stockholm. I debatten deltog en stor del av Sveriges ”pensionselit” av politiker, experter, organisationer och journalister. Även en kritiker från Norge fanns på plats för att diskutera på temat: Ett ”brutalt” pensionssystem? Vad kan/bör göras?

Norge kopierar och går sin egen väg

Axel West Pedersen. Foto: Inge Josephson.

Axel West Pedersen. Foto: Inge Josephson.

Axel West Pedersen är forskare vid Institutt for Samfunnsforskning i Oslo. Han har följt det svenska pensionssystemets utveckling. Norge kopierade stora delar av det svenska systemet redan på ATP-tiden och nu senast 2009 när man där sjösatte ett nytt pensionssystem, liknande det svenska.

-Man imponeras av de svenska reformerna sade Pedersen. Men Norge har inte slaviskt följt Sveriges modell och det särskilt på två punkter:

1) I Sverige är det pensionärerna som ensidigt står för alla risker när ekonomin svajar. Bromsen slår till, eller ”balanseringen” som den lite finare kallas. Det blir ett ensidigt generationskontrakt som vi norrmän aldrig skulle acceptera. Hur dåligt det än går i ekonomin fortsätter svenska löntagare att betala sina 18,5 procent i pensionsavgift. Pensionärerna får sitta med Svarte Petter.

2) Sverige tycks ha accepterat att det kan bli ekonomiskt ojämlikt i ålderdomen. Garantipensionen är låg och ingen garanti mot fattigdom. Dessutom följer den prisindex som legat stilla de senaste åren.

I Norge har risken fördelats mellan staten och pensionärerna. Någon ”broms” existerar inte, pensionerna är en del av statsbudgeten, garantipensionen är dubbelt (!) så hög som i Sverige (man har också bostadstillägg) och de som har lägst pension är helt skattebefriade. Dessutom är tjänstepension obligatoriskt.

– Det är ett dyrt system, medger Pedersen och det är osäkert vad som händer om oljepriserna fortsätter att sjunka eller oljan sinar….

Summa summarum är det ändå denna norska lösning som gör det mindre ”brutalt” att bli pensionär i Norge än i Sverige, anser Axel West Pedersen.

Sverige har rasat ner från ”pallplatsen”

I debatten var det flera som höll med Pedersens kritik mot det svenska pensionssystemet. KG Scherman, som själv varit med om att skapa det system vi har i dag, hörde till dem:

-Systemet levererar inte längre! Bromsen bör avskaffas och garantipensionen höjas rejält! Vill vi ha ett anständigt system måste vi vara beredda att betala med högre avgifter och skatter. Nu verkar systemet vara fastlåst till nästa istid…

Han fick medhåll av Kristina Månsson från Kommunalarbetarförbundet. Hon var djupt oroad över sina kvinnliga medlemmar där många kan se fram emot en garantipension under fattigdomsgränsen

Folksams välfärdsanalytiker Håkan Svärdman levererade ett helt batteri av förslag till förbättringar för att Sverige åter ska hamna i ”världsklass” i pensionsligan.

Frågor som måste besvaras är: Vilken trygghet ska de statliga systemen leverera, hur stor valfrihet ska erbjudas utan att ge avkall på skyddet mot fattigdom och ska pensionsavsättningar betraktas som sparande eller försäkring?

Folksams modell är bland annat att höja pensionsåldern, rensa i premiepensionsträsket, anpassa pensionsavgifterna. Låt oss också få göra egna insättningar till premiepensionen och minska valfriheten i pensionsuttaget.

Små långsamma steg mot förändring

På plats i debatten fanns också ett par försvarare av det nuvarande systemet. Solveig Zander (C) är ledamot i Pensionsarbetsgruppen som förvaltar den partiövergripande pensionsuppgörelsen från 1994.

Hon lovade att gruppen jobbar med alla frågor – men tillade: långsiktigt. På bordet just nu finns AP-fonderna, där ett förslag om hur dessa ska styras är ute på remiss. Premiepensionssystemet, pensionsåldern, och den bristande jämställdheten ligger också i vågskålen.

Bo Könberg (FP) som ledde Pensionsarbetsgruppen vid genomförandet 1994, gick också till försvar för såväl garanti- som premiepension.

-Det måste löna sig att arbeta, det går inte att dölja att det är svår en balans mellan lön och kompensationsnivåer i systemet. Och avskaffar vi premiepensionen så får våra barn och barnbarn lägre pension!

Vad dröjde då kvar hos Nyfikens utsände efter en sådan faktaspäckad pensionskväll? Jo,

I salen satt i huvudsak män från 55 och uppåt…

Något skaver definitivt i ett system som levererar relativ fattigdom till ca 786 000 svenska garantipensionsmottagare (vara ca 600 000 är kvinnor…)

Varför pratas det så lite om att höja avgifterna till systemet och inte bara om att jobba längre?

Nils Lundgren. Foto: Inge Josephson.

Nils Lundgren. Foto: Inge Josephson.

Är det ingen som vågat kika ”över kölen” till Norge? Hur har de norska pensionärerna lyckats så bra? Det kan väl inte bara bero på oljan?

Hur långsiktigt än ett pensionssystem bör vara, måste det väl ändå att gå att ändra?

Pensionärernas makt är i ständigt växande, som Nils Lundgren påpekade, nationalekonom och tidigare politiker och chefsekonom på Nordea. Ja, jo, vi är över två miljoner – men hur hanterar vi makten…?

Lästips:
Pensioner på villovägar – orsaker och lösningar, KG Scherman, (Jure förlag 2014). Anmäld här på Nyfiken grå.
Pensionsbluffen, Joel Dahlberg, Ordfront 2012
Pensionssystemet i Sverige är brutalt SvD 18/8 2015
Veteranen 29 oktober 2015.

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren