Dags för lite sommarläsning på Nyfikengrå. Det gör vi genom att återpublicera några reportage från åren som gått. Vi börjar med några dagboksanteckningar som Denise Vestin skrev när hon gick en sommarkurs i Nepal för sex år sedan. Så här berättar hon:

Åtta veckor intensivkurs ÄR en lång intensivkurs. ÄR en lång tid utan varmvatten, dricksvatten i kran, svalka, morgontidningar, familj i Boudha, Kathmandu, skriver Denise Vestin från sin sommarkurs i Nepal:

-Har haft mina gnälliga dagar när jag riktigt ordentligt hatat obekvämheten och de sanitära olägenheterna. Tur att det finns ett Grand Hyatt, Kathmandu, där man kan bada i varm jacuzzi, duscha varmt och simma i en ren uppvärmd pool. Dyrt, men väl värt när 3:e världskänslan blir för stor.

Söta lilla Mikmar berättade att värden, han som alltid ”glömmer” att pumpa upp vattnet till takreservoaren så att vi kan duscha, är en sur en. Nå, det visade sig att han kanske har sina skäl, hans fru bor i USA och hon är även gift med hans bror.

I Tibet och även här i tibetansk-språkiga Nepal är det fortfarande vanligt att en kvinna kan vara gift med upp till 3-4 män. Polygami alltså till kvinnans fördel. Men det kanske inte är så lätt att ha så många män, för det är kvinnorna som sliter. Och med fler män blir det ju många barn…

Handarbete i stearinljusets sken. Foto: Denise Vestin

Vi har varit på besök hos Malamakaren som gör några av de finaste malorna i Boudha. En Mala är ett buddhistiskt radband bestående av 108 pärlor som man räknar böner/mantror med. Denne mala-makare gjorde allt i skenet av ett stearinljus. Och snabbt gick det: jag fick ett justerbart radband i malakit och ett i rosenkvarts.

Vi har även använt tiden till att hälsa på hos varandras familjer. Hos Jonas drack vi gott franskt vin, åt massor med hemlagad tibetansk mat och konverserade med den tjocka, glada pappan i familjen på bästa nylärda tibetanska, hos Ingrid fixade vi eget käk och drack lika gott franskt vin.

Idag har vi svenskar tillsammans med en ung kanadensisk klasskamrat besökt Pharphing, som ligger drygt två mil från Kathmandu, cirka 2300 meter över havet. Det kändes MYCKET högre för det var hett (plus 32-35 grader), fuktigt och exakt 230 trappsteg innan vi nådde en av de berömda grottorna där helgonet Padmasambhava eller Guru Rinpoche som han kallas, mediterade.

Många trappsteg blev det… Foto: Denise Vestin

Padmasambhava (sanskrit, betyder den Lotusfödde) har lämnat ett berömt handavtryck utanför grottan. Enligt historien föddes denne man i en lotusblomma i en sjö i nutida Afganistan för 1300 år sedan. Som upplyst yogi kunde han göra allt från att flyga, rida på tigrar, gå på vatten samt sätta fotavtryck och handavtryck i sten. Tro’t den som vill.

En gurus handavtryck. Foto: Denise Vestin

Min egen hand passar som hand i handske, känns märkligt att känna stenens värm stråla mot handflatan.

Vi satt en stund i hans lilla grotta – en skön tyst stund, utan turister och endast med ljudet av förbipasserande. Tyst meditation, eller Shiné som den kallas på tibetanska, är till för att stilla det annars så oroliga sinnet.

Man brukar prata om att man normalt har ett ”monkeymind”, som liksom en glad liten apa, hoppar från den ena till den andra tanken, eller som kanske far efter känslor och låter sig styras av dem. Att praktisera tyst Shiné är inget som i sig är religiöst, det är bara en metod som gör att du med tiden tänker klarare, känner dig lugnare och tar det mesta med ro. Det är en grundbult i all buddhistisk utövning och grunden till det som idag är så populärt inom psykologin: mindfulness. Att få göra Shiné i Guru Rinpoches grotta är verkligen något speciellt.

Landskapet är otroligt vackert, med molnen svävande på kanske en 1800 meters höjd och branta, branta sluttningar. Vägarna är nog de sämsta jag någonsin sett, och jag skulle INTE vilja ge mig ut på någon längre eskapad under monsuntiden, när regnet drar med sig asfalt och det som återstår av vägarna mest ser ut som lervälling.

Nere i dalarna är det fullt med risfält och små byar med hus som alla verkar ha korrigerat plåttak med stora stenar som håller taket på plats. Vi fick se den plats där legenden säger att buddhistiska helgonet Manjushri tömde dalen på vatten, genom att med sitt brinnande svärd skära berget så att vattnet kunde rinna bort.

Tid för meditation. Foto: Denise Vestin

Den 12 juli ägde det stora mitterminsprovet rum. Det gick hyfsat bra, tror jag. Om några dagar får vi veta resultatet.

 

 

 

 

 

 

Läs tidigare dagboksrapporter:

Till Nepal för att plugga

Här är alla sorter..

Att plugga tibetanska är rena anti-agingmedlet

Det har blivit ord av babblet