Krönikor, Skrivit, Tyckt

Dags säga adjö till ironitecknet

Foto: spreadshirt.se

Ibland räcker orden inte till för att uttrycka det man vill ha sagt. Då är det bra att skiljetecknen finns. Det är förvisso skillnad på budskapet i en mening som avslutas med tre punkter i stället för en. För att inte tala om vad som händer med påståenden avslutade med utropstecken – eller frågetecken!

Men, ibland sviker de traditionella tecknen. Hur visar man till exempel att ett uttalande är ironiskt? Med tecken, alltså …

Ett tidigt förslag på ironimarkör finns i en essä från 1668 skriven av engelsmannen John Wilkins. Han tyckte att ett uppochnedvänt utropstecken skulle ge de rätta signalerna. Och 1841 introducerade den belgiske mångsysslaren Marcellin Jobard, i en spalt i en av sina tidningar, en ironimarkör som mest ser ut som en liten stiliserad julgran. Ingetdera tecknet fick något större genomslag.

John Wilkons. Foto: en.wikipedia.org

John Wilkins. Foto: en.wikipedia.org

Senare under 1800-talet lanserades i stället ett spegelvänt frågetecken som ironisignal – ⸮
Det spegelvända frågetecknet hade på 1580-talet, på förslag av tryckaren Henry Denham, börjat användas för att signalera retorisk fråga. Men det bruket dog ut redan under 1600-talet, så det var nu fritt fram för nya uppgifter för ett tecken som så att säga redan var lanserat.

Den franske 1800-talspoeten Alcanter de Brahm introducerade i en bok 1899 ett tecken som ofta uppfattas som en direkt återanvändning av tecknet för retorisk fråga. Men i själva verket var Alcanter de Brahms tecken mindre, upphöjt och, framför allt, placerat före utsagan, det sistnämnda för att redan från början tipsa läsaren om att det som följde skulle uppfattas som ironiskt.

Ironitecknet, på franska point d’ironie, var hur som helst ett faktum. Och de ironitecken som man ser i dag är alla mer eller mindre identiska med det gamla tecknet för retorisk fråga. Men någon riktig succé har det ju inte blivit. För jag är väl inte ensam om att aldrig ha haft en tanke på att använda det? Ja, i själva verket är det inte särskilt länge sedan jag över huvud taget insåg att tecknet fanns …

Är det då dags för en nylansering? Nej, jag tror knappast det. I dagens skriftspråkande har vi ju mängder med andra möjligheter att signalera känslor av olika slag, inklusive ironi. Jag tänker på alla smilisarna, känslotecknen, emotikonerna, uttryckssymbolerna (smileys, för den som tänker på engelska) och så vidare, kärt barn har många namn. Namn som jag ska återkomma till.

Men här och nu tar jag adjö av ironitecknet Sorry, du hörde av dig för sent.

Fotnot: Har du synpunkter eller frågor om språk kan du skriva till [email protected]

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren