Våga fatta pennan, det är aldrig för sent!

Detta var rubriken för en författarafton nyligen en tidig vårkväll vid Kungsbro Strand i Stockholm. Välkände författaren P. C. Jersild berättade om sin egen författardebut under rubriken Tur-Timing -Talang.

När han stod i början av sin karriär handlade det om att förena läkarstudier med att skriva, det fick bli i baksätet i den lilla Volkswagen tidiga morgnar på väg till Karolinska.

Han hade skrivit sedan tonåren och understödd av en läsande mamma. En skrivargrupp med sedermera flera andra välkända författare som Sonja Åkesson och Kai Henmark kom att betyda mycket.

Jersild lämnade 1959 in en novellsamling till Bonniers. Ingen reaktion kom från förlaget och Jersild vågade inte fråga. Han ville inte få ett avslag. Men flera månader senare uppmärksammade förlaget, kanske av tur, en annan novell och i samband med detta uppdagades de tidigare novellerna. Sedan dess har utgivningarna flutit på. Som vi vet.

Inspirationskväll

Arrangemanget denna kväll svarade Ditt Eget Rum för (förlagsnamn inom CKM förlag). Ditt Eget Rum startade för att inspirera sena debutanter att skriva. Våren 2017 debuterade tre kvinnor 75 -plus med var sin roman.

P. C. Jersild i tipstagen. Foto: Monika Olin Wikman.

I auditoriet denna afton satt skrivande och lyssnade personer, de flesta i högre ålder och kanske potentiella debutanter. Språnget till att börja kan bli stort men Jersild gav många viktiga synpunkter.

För det första: Det blir inga texter om man inte skriver. Sätt igång. När man är ung debutant vill man bli geni och kullkasta föregångarna. När man är äldre är ambitionerna andra, man har erfarenhet av ett långt liv som man kan använda. Bör använda, det blir bäst om man skriver om det man känner till.

Ge järnet i början

Självförtroende är viktigt, ge järnet i början, intala dig att det här kan jag, låt den grinige kritikern komma fram först nästa morgon. Att författa är att skriva och skriva om. Inse att man kan ha idéer som senare inte håller. Men börja först.

Alla berättelser från ett liv kan bli intressanta. Men visst behövs någon talang. Vissa kan rita, andra måla och andra skriva. Talang som man fått oförtjänt kanske. Viktigt är att försöka hitta sin röst, sin egen ton.

Att man har skrivit andra slags texter som utredningar och informationsmaterial kan vara en bra bakgrund, Jersild nämnde att han själv lärt mycket av att skriva sjukjournaler.

Att ha en medförfattare eller en grupp omkring sig för att läsa varandras texter är bra. Men att gå på många skrivarkurser riskerar att bli torrsim, man måste plumsa i.

För att texter ska bli läsvärda krävs den dramaturgiska uppbyggnaden. Livet självt har ingen särskild struktur, livet händer, men romaner och noveller måste ha det.

Vidare finns en hel del ”knep” till exempel hur man varierar tempo, hur man involverar läsaren att förstå vad man kan vänta sig. En bra metod är att tänka som om man skriver ett brev till någon.

Förlagen inte beredda på äldre

De allra flesta som skriver vill bli lästa av en större församling eller kanske bara av en mindre krets som släkt och vänner. Men tyvärr är förlagen inte förberedda för äldre debutanter menade Jersild och helst ska man vara känd redan.

Andra alternativ är egenutgivning i olika former, underskattat är utgivning via det digitala nätet. Men glöm inte, framhöll Jersild, att själva skrivandet kan vara så lustfyllt att det räcker. Då kan byrålådan duga.

Vi vandrade sedan ut i våren och många säkert förtröstansfulla: Det är aldrig för sent.