Krönika

Det är bara att hänga med i språkets utveckling

Ill: skillnadenmellan.se.

Vi befinner oss alla mitt uppe i en ständigt pågående språkutveckling. Mycket händer som vi måste ta ställning till.

Ofta smyger sig förändringarna på oss. Och så står vi plötsligt där inför fait accompli: det vi en gång lärde oss gäller inte längre! Då är det bara att gilla läget. Och försöka hänga med.

Och tur är väl det, att vi hänger med. För tänk om vi inte vore öppna för förändringar! Då skulle vi till exempel fortfarande skriva de sjöngo i stället för de sjöng …Verbens pluralböjning är inget som vi saknar.

Vad är det då som pågår i skriftspråket just nu?

Ja, alla har vi väl vid det här laget övergett ordet skall för ett kortare och mer lätthanterligt ska. Vi börjar numera också meningar med och och men. Och nog är vi på väg att släppa att  i kommer att?

Lite svårare är det att acceptera sådant som större än mig och innan jul, eller hur?

Men, det borde inte vara svårt. Såväl än som innan har fungerat som prepositioner sedan urminnes tider. Alltså i just sådana uttryck som ”innan jul” och ”större än mig”. Sedan må skolan ha tutat i oss att de båda orden alltid är subjunktioner och således bara kan användas som bisatsinledare …

Sådana artificiella regler måste vi göra oss av med. Men samtidigt komma ihåg att de båda orden har dubbla funktioner. Exempelvis kan prepositionen innan bytas ut mot före (innan jul/före jul). Men, i frasen ”innan snön kommer” är innan bisatsinledare och som sådan det enda möjliga valet.

En annan förändring som det är dags att ta ställning till är att fraser som ”för dem som” numera nästan undantagslöst uppträder som ”för de som”.

Vi har lärt oss att objektsformen av pronomenet de är dem. Alltså studsar vi till. Men, det språkvården vill är att vi i dag ska vara återhållsamma med formen dem.

Vi ska självklart fortsätta att skriva exempelvis ”vi såg dem”, men om konstruktionen, som i exemplet ovan, innehåller ett som ska vi tänka oss ett underförstått substantiv, till exempel ordet personer, och skriva ”för de [personer] som”, alltså för de som.

Visst är det spännande att befinna sig mitt uppe i språkutvecklingen och kunna iaktta de pågående förändringarna? Själv funderar jag just nu mest på meningsfragmentens roll i dagens skriftspråk.

De ofullständiga meningarna blir allt vanligare. Även i formella texter. Och jag har absolut ingenting att invända. Tvärtom. Ofullständiga meningar, särskilt fristående bisatser eller bestämningar, bidrar ofta till precision och uttrycksfullhet. Och till textbindning. Till bättre flyt i texten.

Jag är alltså en förespråkare för meningsfragment. Tillika en flitig användare, något som denna språkkrönika torde vara ett bevis på.

  1. Jag hörde en reporter på TV-sporten kommentera resultaten av en skidtävling, där han nämnde någonting i stil med att ”i och med de fyra svenska åkarnas frånfälle” … Jag hörde av mig till SVT och undrade om det handlade om plötslig död och fick till svar att ”det kanske är dags att utöka betydelsen av ordet frånfälle”.
    Är det så ords betydelse förändras, månntro? Så att ordet kylslagen, som från början betydde något som var varmt, som man ljummat, numera betyder något kyligt.Kerstin Norberg.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren