Folk, Samhälle

Nu ska den sjukhustunga vården bort

Anna Nergårdh. Foto: Sören Andersson/Regeringskansliet.

-Nu är det dags att sätta ner foten och förändra även de styrande regelverken, som i många delar är föråldrade. Så säger regeringsutredaren Anna Nergårdh, tidigare chefsläkare på Stockholms läns landsting, i en längre intervju för Nyfikengrå. Hon har i uppdrag att leda arbetet med att ställa om och modernisera vården med fokus på primärvården.

Nyfikengrås Monika Olin Wikman konstaterade i en krönika (läs här) i början av juli att uppdraget inte handlar om någon kvick fix:

”Det är inte små problem som ska tacklas. Dagens styrning präglas av oklar rollfördelning och bristande samordning.
Primärvården klarar inte uppdraget, den är underdimensionerad i förhållande till förväntningar och potential.
Kompetensförsörjningen brister, arbetssätt utgår från en standardiserad logik kopplat till diagnos och inte till patientens behov.”

Utredningen som heter Samordnad utveckling för god och nära vård (SOU 2017:53), kom med sitt första delbetänkande i början av sommaren. Där föreslås bland annat ändrade principer för hur vården ska styras och organiseras i den nya hälso- och sjukvårdslagen. Men även förslag på att förstärka vårdgarantin i primärvården för att öka tillgängligheten och få den mer styrd av patientens behov än i dag.

Vi har ställt ett antal frågor till Anna Nergårdh om hur hon ser på sjukvårdens problem och sitt eget uppdrag. Hennes svar publicerar vi i två delar. Här kommer den första delen:

Du har nyligen presenterat första steget i ett helt nytt system för hur den svenska hälso- och sjukvården ska fungera. Vad är ditt viktigaste förslag?

Det viktigaste som jag ser det är förslaget om en gemensam målbild och färdplan för den stora förändring som svensk hälso- och sjukvård står inför.

Hur vi kan förändra systemet från vårt traditionellt sjukhustunga svenska system till en ny nära vård, där man som patient upplever ett sömlöst, väl samordnat omhändertagande utifrån ens egna behov, inte utifrån hur vården har valt att organisera sig.

Utifrån det förslaget är de två övriga förslagen, principförändringar i hälso- och sjukvårdslagen, och ändringar i vårdgarantin, bara några av de steg som måste tas i den förändringen.

Är det inte rätt självklara saker för oss vanliga medborgare?

Jo, det kan man verkligen tycka. Också för många som jobbar i vården tror jag, både i verksamhet och som beslutsfattare.

Men kanske är det så att vården förändrats organiskt efter behov under många år, och nu är det dags att sätta ner foten och förändra även de styrande regelverken, som i många delar är föråldrade utifrån dagens samhällskontext.

Vad är det som ligger bakom behovet av dessa förändringar?

Många samverkande faktorer; medborgarnas förväntningar på en modern hälso- och sjukvård, den demografiska utvecklingen, stora medicinska framsteg där vi lever allt längre med och efter våra sjukdomar, och därmed utmaningen och möjligheten att på ett effektivt sätt få den givna resursen att räcka för behoven.

Hur ska man lyckas denna gång, när tidigare ambitiösa försök inte lyckats?

Jag tror att det är viktigt att våga se bakåt och lära av historien, samtidigt som vi förstås också ska inspireras av förändringar gjorda i omvärlden.

Man ska komma ihåg att de utmaningar vi står inför är gemensamma för många av världens sjukvårdssystem, och många letar efter ”den perfekta modellen”.

Hade det varit enkelt hade det förstås redan funnits en sådan modell.

Nyckeln för mig är samverkan mellan olika aktörer med olika ansvarsområden – det är stort slöseri att inte arbeta samordnat med de utmaningar vi har.

Jag tänker då på landsting, stat, kommuner, andra myndigheter, det är många som har uppgifter inom hälso- och sjukvårdens område och det måste samordnas mycket bättre än vad som sker idag.

Och det finns också en ökad kunskap om och insikt i vikten av förebyggande arbete, stöd till egenhälsa, sjukvårdens utmaningar är inte längre bara sjukvårdens; stöd till hälsa omfattar fler funktioner än vi kanske varit vana att tänka.

Primärvården och den öppna vården kan och ska ha en nyckelroll i allt detta, i samverkan med andra, men en nyckelroll.

De två starkaste drivkrafterna för en sådan förändring som jag ser det är medborgarnas förväntningar och behovet av att skapa ett system där resurserna används så effektivt att de räcker för behoven både idag och på ett försvarbart sätt framåt.

Hur skiljer sig den svenska hälso- och sjukvården från andra länder?

Många länder har en mycket starkare tradition vad gäller primärvård och primärvårdens roll i sjukvårdssystemet.

Det kan finnas historiska skäl till att vi i Sverige har det som vi har det, vi har skrivit en del om det i vårt delbetänkande, men för att bygga en jämlik och resurseffektiv vård i framtiden behöver primärvårdens roll stärkas och bli mycket tydligare för befolkningen.

Men förstås ska man inte glömma att vi i Sverige inom de allra flesta områden har väldigt goda medicinska resultat, och det är förstås något vi ska fortsätta ha. Det är en grundförutsättning för utredningen, och också tydligt uttryckt i regeringsdirektiven.

Är det något vi är bättre på?

Se ovan.

Vad är vi sämst på?

I flera undersökningar får Sverige sämre resultat än andra länder när det gäller patientens delaktighet, information och hur vården hålls samman.

Vi har en sämre kontinuitet mellan patient och vårdpersonal än vad många skulle vilja ha.

Till viss del är de här resultaten förstås beroende av vad man som medborgare förväntar sig av vården, men det här är ändå områden där vi sticker ut på ett negativt sätt och behöver bli bättre på att motsvara vad man som medborgare förväntar sig av en modern sjukvård.

Finns det något europeiskt land som ligger långt fram när det gäller dessa frågor?

Många tittar på Holland, Skottland och även våra nordiska grannländer för inspiration.

I såväl Norge som Finland och Danmark genomförs eller har genomförts olika typer av reformer som vi följer med intresse.

Själv inspireras jag mycket av det genomgripande arbete med fokus på jämlik hälsa som genomförs i Skottland, och som omfattar hela livet – från hälsofrämjande åtgärder redan i tidig ålder och vidare framåt.

Läs hela delbetänkandet här.

 

 

 

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren