Folk, Samhälle

Det blev Macron och EU-Europa drar en lättnades suck

Emmanuel Macron Frankrikes nye president. Foto: france2.

Det gick ungefär som jag trodde och tidigare skrev på Nyfiken grå. Trots ett lite lägre valdeltagande – runt 77 procent – än i första valomgången och hela 9,4 procent blankröster (en tredjedel av vänstersocialisten Melenchons och nästan lika många av borgerliga kandidaten Fillons väljare blankröstade) vann Emmanuel Macron övertygande med 66,2 procent av rösterna mot 34,8 procent (11 miljoner röster) för högerpopulisten Marine Le Pen. Bra så.

Ovisst parlamentsval

Men snart stundar också ett ovisst parlamentsval (nationalförsamlingen) samtidigt som Macron också i övrigt kommer att stå inför en enorm utmaning – att reformera Västeuropas svårt skuldsatta och tioprocentiga arbetslöshetshöga välfärdsstat.

En nation som också utmärkts av en mångårigt klen ekonomisk tillväxt och kroniskt hög ungdoms- och långtidsarbetslöshet.

Macron har heller inte något starkt parti – enbart nystartade egna rörelsen En Marche – bakom sig så utmaningarna är stora. Men ändå köpte inte det franska folkets klara majoritet Le Pens populistiska och vidlyftiga politik med stängda gränser, nej till euron, generösa, ofinansierade löften om sänkt pensionsålder och en fortsatt stark offentlig sektor.

Politisk historia

Med valet av Emmamuel Macron som Frankrikes kommande president skrev folket politisk historia när han slog ut alla etablerade politiker och valde honom till landets hittills yngste president någonsin.

Macron som bara för några år sedan var ekonomiminister i Valls socialistregering men som för bara ett år sedan lämnade det svårt krisande socialistpartiet och startade sin egen rörelse  – En Marche – och som nu fört honom ända till Elyssepalatset!

Den segern vann han med ett program som sannolikt nu även kommer att studeras i andra EU-länder, inte minst därför att han lyckades övertyga väljare både till höger och vänster att han nu är rätt person att ta över efter den misslyckade Hollande.

Enorma utmaningar

Men utmaningarna är enorma. Den franska arbetslösheten har bitit sig fast vid tio procent och var fjärde ungdom är också arbetslös. Budgetunderskottet är sedan många år stort och ligger på 3,4 procent, vilket är högre än vad Eurozonens budgetregler egentligen kräver.

Macron måste parallellt med att han börjar åtgärda dessa stora problem också försöka bygga upp ett samarbete med en stridbar men organisatoriskt svag fackföreningsrörelse.

Många av dess medlemmar som i första valomgången röstade på vänstersocialisten Jean-Luc Melenchon (fick nästan 20 procent av rösterna och en tredjedel av dessa valskolkade i andra valomgången).

Bland många av dessa finns en inte obetydlig misstro mot Macron och en liten del av dessa kom även att rösta på Le Pen i ren protest och som missnöjesmarkering, även om runt 48 procent till slut ändå valde Macron i 7 maj-valomgången.

Men särskilt det mest militanta CGT-facket lär bli svårfjällat att övertyga för Macron och de har för övrigt redan sagt sig komma att genomföra en demonstration den 8 maj.

Nu närmast måste dock Macron och hans rörelse En Marche snabbt utse kandidater till Frankrikes över 700 valdistrikt för att hans rörelse sedan i tillräckligt antal ska försöka vinna plats i den nyvalda nationalförsamlingen i valet i juni.

Måste bygga broar

Och inför detta måste Macron  bygga broar och försöka skapa en vi-känsla att Frankrike – Europas tredje största ekonomi – stegvis åter ska kunna gå en lite ljusare framtid till mötes. Inte minst Tyskland – med Merkel och Schulz (förbundsdagsval i höst) – behöver ha Frankrike som partner i de svåra kristider med Brexit, flyktingkrisproblem och annat som EU behöver klara av de närmaste åren.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren