Helgerna har avlöst varandra och med dem sannolikt konsumtionen av ädla drycker. Den som är lite om sig och kring sig har säkert tagit hjälp av en vinexpert för att få bästa möjliga vara till bästa möjliga pris.

Men vad innehåller egentligen min nyinköpta flaska rödvin? Förhoppningsvis är det en naturligt framställd produkt i huvudsak baserad på druvor tillverkad enligt traditionella metoder. I sämsta – och inte ovanliga fall – är det en dryck som manipulerats in på bara skinnet.

Hur ska jag som vindrickare veta vad som är vad?

Svaret är att det går inte. På flaskans etikett står det i alla fall inte.

I vinproducenternas värld härskar numera kemikalierna och tekniken. Möjligheterna att blanda i smak- doft och en mängd andra tillsatser förefaller oändliga. Ett vin kan i sämsta fall bestå mer av kemikalier än av druvsaft. Det är den bistra sanningen. Och ska man tro en ny bok Chateau Vadeau Det okända fusket med ditt vin  (Ordfront) är det betydligt vanligare än man kunde tro.

Journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson har skrivit höstens bästa konsumentbok, och det om en bransch som förefaller kunna agera som den själv vill utan att behöva utsättas för nämnvärd reglering eller granskning

Detta till skillnad från exempelvis livsmedelsbranschen som sedan länge är reglerad och lagstiftad upp över öronen.

Ett åskådligt exempel: Två röda ekoviner av märket Barrels & Drums saknar helt innehållsförteckning när det säljs via Systembolaget. Samma företag säljer en alkoholfri version i livsmedelsbutiken där dryckens ingredienser framgår exakt.

Man baxnar över vilka möjligheter till fusk som finns. Och hur medierna, med alla sina vinexperter, sällan tar upp dessa frågor. I stället handlar det mesta om doft, smak och ”value for money”.

Kan det bero på att man inte vet vad som döljer sig bakom den vackra etiketten? Nja, svårt att tro. Mats-Eric Nilsson själv har en annan teori, och den är inte särskilt smickrande för kåren.

Ett av kapitlen har han döpt till Den dolda fabriken. Där går han igenom 25 (!) olika tekniker och tillsatser som används i dagens vinframställning. Här är några av dem:

Sulfiter – används allmänt som antioxidations- och konserveringsmedel.

Gasning med koldioxid, kväve eller argon för att få bort syret.

Termovinifiering, dvs druvorna värms upp till 50-80 grader före jästning för att få mer färg och ett mer lättdrucket rödvin.

Flash détente som påminner om termovinifieringen men är dyrare och effektivare. Här hettas druvorna upp till 95 grader.

Centrifugering för att snabbt göra musten klarare.

Diverse tillsatser som vinsyra, äppel-, citron– eller mjölksyra som används för att öka vinets syra.

Kalciumkarbonat eller kaliumbikarbonat för att få ner syran.

Socker för att höja alkoholhalten och göra vinet fylligare.

Vakuumdestillering för att höja procenten.

Kryoextrahering för att höja sockerhalten.

Omvänd osmos för att avlägsna vatten och göra rödvinet mörkare och alkoholstarkare.

I en s k spinning cone slungas vinet runt för att få bort icke önskvärda smaker.

Tillsättning av jäst har blivit ”big business”.

Ekspån och ekchips ger snabbare rätt sorts smak i stället för att lagra vinet på ekfat.

Klarning görs med flera olika metoder – oxblod, äggvitepulver, gelatin från djurhudar med mera. Även detta för att snabba på processen.

Filtrering, färgning, stabilisering är andra sätt att få vinet som producenten vill ha det.

Foto: Systembolaget.se.

Nästa gång jag står där framför Systemets hyllor med alla dessa viner kan jag inte låta bli att fundera över sortimentet och hur man ska göra för att undvika de värsta fällorna.

En av de personer som intervjuas i boken är Ulrika Höijer med bakgrund i både Systembolaget och på ett vinföretag, TM kvalitetsviner, som jobbar för motsatsen till massproduktion. Så här säger hon bland annat:

– Man skapar ju viner som inte finns. Firmorna fejkar ihop dem för att tillfredsställa det inköpssystem som Systembolaget har konstruerat. För att kunna leverera de enorma volymer – det kan vara 100 000 liter eller mer – som begärs i offertförfrågningarna kan man behöva skrapa ihop viner från hela södra Frankrike. Ingen enskild producent kan leverera de där mängderna.

Man tar sig för pannan. Och hoppas att vi konsumenter vaknar, och sätter press på en utveckling som går mot något helt annat, det vill säga äkta vara. Vad detta är beskriver Mats-Eric Nilsson i boken, läsning anbefalles!