Darkest Hour

De tyska styrkorna breder snabbt ut sig under andra världskriget. År 1940 tillträder Winston Churchill som Storbritanniens premiärminister. Mer än 300 000 brittiska och allierade trupper är omringade på stranden på den franska sidan i Dunkerque och läget för dem verkar helt hopplöst.

Den engelske kungen och flera av de ledande personerna i Torypartiet ivrar för fredsförhandlingar med tyskarna, men Churchill tvekar. Hans hat och misstro mot Hitler och hans anhang är djupt grundat. Premiärministern måste ta sig igenom sitt livs mörkaste tid för att komma fram till beslutet att stå upp för sina ideal och sin tro på nationens suveränitet.

Churchill var ingen folkets man och hans första resa med Londons Underground stärkte honom i tron på det engelska folkets vilja att kämpa för sin självständighet.

Gary Oldman, Oscarstippad, är suverän som en storrökande Winston Churchill under sina glansdagar. Oldman blev enligt egen uppgift nikotinförgiftad under inspelningen  efter att ha tänt minst 400 kubanska cigarrer.

Scenerna från parlamentets underhus är lysande med tal som får ta rejält med utrymme. Vi får bakgrunden till V-tecknet som i Victory och hur Churchill från början använde det felaktigt.

Kristin Scott-Thomas är perfekt som hustrun Clemmie. Hans lynnighet, sätt att tala men också hans nyfikenhet och beslutsamhet att följa sitt hjärta är övertygande gestaltat av en kraftigt maskerad Oldman.

Det här är en av många filmer om Winston Churchill under kriget och en av de bästa dramatiska historielektioner vi kan få om Europas historia.

Det enda som saknas är slutbilder av den makalösa flottan av fritids- och fiskebåtar på väg hem i triumf från Dunkerque med de räddade brittiska soldaterna. Det skulle ha lämnat ett starkare intryck än dörren som slår igen bakom Churchill när han återvunnit underhusets förtroende.

Gary Oldman fick Golden Globe Award 2018 för Bästa manliga huvudroll i Darkest Hour. Chansen är stor att han kan göra V-tecknet vid Oscarsgalan i mars.

Regissör: Joe Wright

Manus: Anthony McCarten

I rollerna: Gary Oldman, Kristin Scott Thomas, Lily James, Ben Mendelsohn, Stephen Dillane med flera.

Premiär fredag 2 februari.

Se trailer här.

Jürgen Möller (Ulrich Tukur), fadern till den åtalade nynazisten och Katja Sekerci (Diane Kruger) träffas under rättegången.

Utan nåd

En av årets bästa filmer

Det här är utan tvekan en av årets bästa filmer. Det påstår jag trots att vi bara är i början av februari. Utan nåd ger mig nästan andnöd under vissa scener och den är konstant mardrömslik utan att innehålla särskilt mycket våld. Här är de muntliga beskrivningarna av terrors effekter det som ger kalla kårar och ångestkänslor.

Diane Kruger är otroligt bra som Katja som lever ett lyckligt liv med man och barn i Hamburg. En spikbomb som dödar dem slår sönder hela tillvaron för henne. Nu startar en lång process med polisutredning och rättegång mot två unga nynazister som är totalt oberörda av sitt dåd.

Katja som sörjer djupt har bara en tanke i huvudet och det är hämnd.

Utan nåd har fått en Golden Globe för Bästa utländska film och Diane Kruger fick pris för Bästa kvinnliga huvudroll i Cannes. Två av många väl värda priser.

Regi: Fatih Akin

I rollerna: Diane Kruger, Denis Moschitto, Johannes Krisch, Samia Chanrin, Numan Acar, Ulrich Tukur med flera.

Premiär fredag den 2 mars.

Se trailer här.

Miguel kommer till dödsriket tillsammans med sina döda släktingar och där väntar ett våldsamt äventyr.

Coco

Mycket humor, musik och starka känslor

De dödas rike är enligt Disney och Pixar ett färgsprakande rike. Här tillbringar de döda tiden så länge någon hos de levande ställer fram ett fotografi och kommer ihåg dem. Sedan är det verkligen slut. Skelettet upplöses i intet. 

Historien om den mexikanske pojken Miguel som blir fast i De dödas land har flera av de vanligaste inslagen i tecknade Disneyfilmer. Det handlar om ett modigt barn som måste göra svåra val, men som alltid ändå inser att familjen betyder allt. Här finns en liten sidekick, en rolig hund. Här finns ruskiga jakter och en elak skurk.  Men i Coco finns också mycket humor, musik och starka känslor. 

Miguel älskar musik och har en stor idol, den berömde gitarristen och sångaren Ernesto de la Cruz. Men pojkens familj hatar musik sedan gamla farmors mors mor blev övergiven av sin man som var musiker. Sedan dess har skomakaryrket gått i arv i familjen. 

Nu är det De dödas dag som firas ordentligt i Mexiko. Det byggs altare med fotografier på döda släktingar och deras älsklingsmat lagas. Kyrkogårdarna görs till festplatser. Massor av orange tagetes dekorerar hela den lilla stad där Miguel bor. Det är otroligt färgstarkt och ett högt tempo.

En magisk händelse gör att Miguel plötsligt kan se de döda, en samling färgglada men skraltiga skelett, som kommit för att hälsa på. Här finns Miguels släktingar som tar med honom över en gigantisk blombro till De dödas rike och en orgie i neon och lysande färger. 

Och där börjar ett än häftigare äventyr. Det blir flera överraskande vändningar i historien och ett mycket rörande slut.

Coco är en film att ta med de lite större barnbarnen på, åldersgränsen är sju år, men också tillräckligt underhållande att se även utan sällskap av barn.

Coco har nominerats till två Oscar för Bästa animerade film och Bästa sång.

Från 7 år.

3D.

Regi: Lee Unkrich.

Manus:  Lee Unkrich, Jason Katz, Matthew Aldrich och Adrian Molina.

Musik: Michael Giacchino.

Svenska röster: Adrian Macéus, Jonas Malmsjö, Anders Öjebo, Maria Möller, Kajsa Reingardt, Rachel Mohlin och Eva Dahlgren med flera.

Premiär fredag 2 februari.

Se trailer här.

Systrarna Ines (Alicia Vikander) och den dödssjuka Emilie (Eva Green) flankerar ledsagaren Marina (Charlotte Rampling) framför det lyxiga ställe någonstans i Europa där assisterad dödshjälp erbjuds.

Euphoria

En rätt långtråkig historia

Tre utmärkta skådespelare, Alicia Vikander, Eva Green och Charlotte Rampling, men tyvärr en rätt långtråkig historia där det är svårt att förstå det egentliga budskapet. Är det att det är fel att stänga ute sina känslor eller är det att det är helt ok med eutanasi eller dödshjälp för den som är hopplöst sjuk? Är det rätt att lämna eller stanna kvar och lida?

Regissören Lisa Langseths första engelskspråkiga film utspelar sig mestadels på ett fantastiskt vackert ställe mitt i en skog någonstans i Europa, kanske Schweiz. Dit kommer de nyligen, efter många år, återförenade systrarna Ines (Alicia Vikander) och Emilie (Eva Green).

Vi har redan förstått att Emilie är svårt sjuk i cancer och nu vill hon försonas med sin pragmatiska syster innan hon med hjälp av en giftbägare väljer att dö. Emilie vill tala om deras barndom och föräldrar men Ines har valt att stänga av sina känslor och gå vidare i livet.

Marina (Charlotte Rampling) är en något blek ledsagare som ska stödja den sjuka Emelie i beslutet att dö, men också hjälpa Ines att hantera situationen. Handlingen är ganska förutsägbar och tyvärr lämnar filmen inte något djupare intryck.

Miljöerna runt denna lyxiga slutstation för dem som har råd att välja den är väldigt vackra men det räcker inte för nästan två timmar i biosalongen.

Manus och regi: Lisa Langseth.

I rollerna: Alicia Vikander, Eva Green, Charlotte Rampling, Charles Dance, Adrian Lester och Mark Stanley med flera.

Premiär fredag 2 februari.

Se trailer här.

Sarah Winchester (Helen Mirren) bedriver en ständig kamp mot de osaliga andar som kommer för att ta hämnd genom att ständigt bygga rum för att låsa in dem.

Winchester – House of Ghosts

En hyfsad skräckrulle

Det finns ett mycket märkligt hus i San Jose åtta mil från San Francisco. Det byggdes av Sarah Winchester, änka efter William Wirt Winchester, ägare till den berömda vapenfabriken som tillverkade gevär men också rullskridskor.

Huset är ett virrvarr utan vettig disponering och det finns enormt många rum och gångar, allt centrerat kring en klockstapel. Huset har rykten om sig att vara hemsökt och det är vad regissörerna till filmen tagit fasta på. Sarah Winchester (Helen Mirren) låter byggen av rum pågå ständigt. Vissa rum stängs och blockeras. 

Till huset kommer en missbrukande läkare, Eric Price (Jason Clarke), för att friskförklara änkan trots hennes märkliga beteende. Detta på uppdrag av vapenföretagets advokat som befarar att Sarah Winchester ska förklaras galen och förlora sitt inflytande över bolaget.

I huset finns också en systerdotter och hennes lille son. Så snart läkaren anlänt börjar det spöka och det med besked. Och det är inga snälla spöken som hör av sig. Det gemensamma för dem är att de blivit skjutna med Winchestergevär. 

Filmen sägs vara inspirerad av sanna händelser. För en som tvivlar starkt på spöken är det ändå en stund med ett antal hopp i biofåtöljen när gastarna drar igång. En hyfsad rulle för den som gillar skräck och Helen Mirren är alltid värd att se.

Regi:  Michael Spierig och Peter Spierig.

Manus: Michael Spierig, Peter Spierig och Tom Vaughan.

I rollerna:  Helen Mirren, Sarah Snook, Jason Clarke , Eamon Farren,  Finn Scicluna-O’Prey med flera.

Premiär fredag 2 februari.

Se trailer här.