Krönikor, Tyckt

Efter dådet i Paris: Vilka risker ska en utgivare ta?  

Illustration: facebook.com

Illustration: facebook.com

Tre unga terroristers besinningslösa angrepp på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris den 7 januari har inneburit att tolv personer mördats och ett tjugotal  skadats.  Det har chockat och upprört en hel värld. Den franske presidenten Francois Hollande har utlyst landssorg och hans kollegor runt om i världen har uttalat sitt stöd för terroristbekämpning och sin beslutsamhet att försvara press- och yttrandefriheten.

Det finns ingen annan rimlig reaktion på det fruktansvärda som hänt även om uppståndelsen, sorgen och vreden är just vad förövarna och deras uppdragsgivare hoppats åstadkomma.

När nu under ett år  över hundra journalister världen över mördats under sin yrkesutövning framstår värnet av press- och yttrandefrihet som något av det mest angelägna att förstärka. Hur det ska gå till är en svårare fråga.

Att terroristerna måste tillfångatas och ställas inför rätta är ett viktigt första steg som när detta skrivs ser ut att kunna tas i det aktuella fallet.

Det andra är naturligtvis att säkerhetstjänsterna i potentiellt utsatta demokratier måste förstärkas och förmås samarbeta för att än bättre kunna förebygga attentat som det i Paris.

Att attentatet mot Jyllandsposten för ett antal år sedan kunde förhindras var ett gott tecken. Men terroristbekämpningen har blivit svårare när också enskilda ”galningar” som Anders Behring Breivik i Norge kan orsaka  massmord och förödelse på egen hand.

Breivik är en påminnelse om att det inte enbart är muslimska jihadister som utför dåden.

Men det är klart att man nu måst ägna stor uppmärksamhet åt män som återvänder från att ha stridit med IS i Syrien och Irak.  De har ofta varit med om så fruktansvärda övergrepp att de blivit både avtrubbade och förblindade.

Däremot motiverar inte händelser som denna att vi inte tar emot de människor som söker fly från just den terror som IS och andra bedriver.

Men åter till försvaret av yttrandefriheten.  Det låter på många debattörer som om yttrandefriheten är oinskränkt och ska så vara. Så är det som bekant inte.  Här som i alla demokratier finns lagliga och etiska regler som kan medföra sanktioner vid överträdelser.

Men inte heller när regler mot exempelvis förtal eller hets mot folkgrupp överträds kan det vara försvarbart att använda våld.

Men hur ska en utgivare resonera och agera när man inser att det finns risk för den typen av våld.  Här är min åsikt att det är motiverat att ta risker när det gäller att rapportera eller att avslöja missförhållanden som korruption med mera. Däremot inte om syftet enbart är att provocera.

I SVT:s Aktuellt den 7 januari framtädde SVT:s nyhetschef Ulf Johansson. Han var en av mina efterträdare som chefredaktör för Nerikes Allehanda i Örebro. Under hans tid publicerade tidningen Lars Vilks rondellhund som skulle vara en karikatyr av profeten Mohammed. Detta ledde enligt Ulf Johansson till att han fick hot mot sig och polisskydd i flera månader. Skulle han göra om samma sak? Ja, svarade  han. ” Då handlade det om att man skulle våga visa det på en utställning…”.

Om skälet att publicera – och därmed riskera medarbetares säkerhet – bara handlar om att man ska ”våga” återge bilden skulle jag inte gjort det. Jag delar alltså inte den journalistiska bedömningen.  Risken måste vägas mot värdet av själva publiceringen. Här kan man alltså ha olika åsikter. Därför är det viktigt att diskutera avvägningarna.

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren