Folk, Plåtat, Tipsat, Upplevt

En båttur på Lake Kariba, en av världens största konstgjorda sjöar

Besättningen. Samtliga foton: Adam Öjdahl

Kapten Anderson och hans besättning. Samtliga foton Adam Öjdahl

Det är 30 grader varmt och solen står högt på himlen när Toyotabussen  rullar nerför backarna mot en av världens största konstgjorda sjöar, Lake Kariba, på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe. Dags för två dygn ombord på Lorna D, en av hundratals husbåtar på en av många marinor.

På kajen står Kapten Anderson och hans besättning och tar emot. Men enligt folksägnen lurar guden Nyaminyami under ytan.

Lake Kariba.

Lake Kariba.

Vi har rest från Lusaka i Zambia strax efter åtta på morgonen i ett grönt, vackert och storslaget landskap. Vägen är mestadels jämn och fin men på vissa ställen är potthålen många att vi måste sänka farten. Här och där irrar små getflockar omkring vid vägrenen, på några ställen säljs svamp, det är svamptider nu i slutet av regnperioden, och så träkol förstås – den vanligaste energikällan.

Gigantisk anläggning

Vi är på väg mot ett ställe där det produceras modernare energi. Vid tolvtiden är vi framme vid gränsstationen.

Den mäktiga dammen.

Den mäktiga dammen.

Karibadammen byggdes i slutet på 50-talet på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe, ja det hette Nord- och SydRhodesia då och var fortfarande en del av det brittiska samväldet.

Man hade länge pratat om att länderna behövde mer energi och diskuterat i vilken av floderna man skulle anlägga en damm och ett kraftverk. Det blev Zambezifloden. Kariba ligger ungefär halvvägs på flodens 265 mil långa resa mot Mozambique och Indiska Oceanen.

Fransmannen André Coyne blev arkitekten bakom den gigantiska anläggningen med 128 meter höga väggar. Det gick åt lika mycket cement som om man skulle bygga en väg mellan Zambia och Ryssland. Coyne hade vanan inne, han hann rita 70 dammar i 14 länder under sin livstid.

På spaning efter vilda djur.

Bekväm spaning efter vilda djur.

Hela bygget kostade 78 miljoner pund, tusentals innevånare förflyttades, 86 arbetare dog under bygget och dammen invigdes av den engelska drottningmodern 1960. Vid två tillfällen blev det stora översvämningar som delvis förstörde det som redan byggts och tvingade urbefolkningen att fly upp mot bergen. Naturligtvis skyllde man på vattenguden Nyaminyamis hämnd för människornas ingrepp i hans rike.

Resultatet av dammbygget, förutom elkraften förstås, blev den konstgjorda sjön Lake Kariba (ordet kariwa betyder fällan). 28 mil flod blev 5 200 kvadratkilometer sjö och elva 100 000 kW-generatorer som ger kraft till de båda länderna installerades.

En vit skönhet i tre våningar

Nu står vi vid stranden i Marineland Harbor och Kapen Anderson, kocken Weston och matrosen Wycliffe lastar in vår packning i en liten båt som tar oss till vårt hem under två dar, Lorna D.

Den vita skönheten.

Den vita skönheten Lorna D.

Hon är en vit skönhet i tre våningar med kojer på nedre däck, salong och kök på mellandäck och ett soldäck, delvis under tak, allra högst upp.

Vi installerar oss i de två största hytterna med var sin dubbelsäng, dusch och toalett, tre hyttfönster ut mot vattnet och en fläkt som tyvärr bara går igång då och då. Det är den enda anmärkningen vi har mot båten.

Uppackning och omklädning till shorts och linnen och upp på soldäck och vi styr ut från hamnen, ut på den blå sjön, mot horisonten. Vi passerar döda träd med spretande grenar som fortfarande står kvar i vattnet, fiskodlingar och några få gröna öar.

Axlarna sjunker, det är varmt, men fläktar lite och en kall öl smakar gudomligt. Ute på en ö ser vi en elefant.
Det finns dricksvatten och is ombord och vi har tagit med oss några kylbagar med juice, läsk, öl, vin och drinkar.

Tillsammans med Kapten Anderson bestämmer vi dagens rutt. Han är van vid turister och vid båten – han har varit skeppare på Lorna D i sexton år.

Bättre än jobbet på en lodge

Nu kommer den alltid glade kocken Weston uppför trappan med lunchen – sallad, skinkquiche, frallor, skinka och smör. Han har jobbat på Lorna D i tio år och tycker det är mycket bättre än på det tidigare jobbet på en lodge i Zimbabwe.

Nyfångat.

Nyfångat.

Maten är mycket god, vällagad och riklig – vi har i förväg fått beställa vad vi vill äta. Vi får två middagar, en lunch, en frukost och en brunch och dessutom afternoon tea och drinktilltugg, första kvällen några fantastiskt goda köttbullar med en spicy sås.

Pommes fritesen till fisken är hemgjord och precis lagom krispig, köttbitarna stekta efter våra önskemål och som så ofta i Södra Afrika är köttet välhängt, mört och tuggvänligt.

Sightseeingtur i skymningen

Men före middagen en sightseeingtur i skymningen där vi ser mängder av krokodiler som ligger vid strandkanten och snabbt försvinner ner i vattnet när vi närmar oss. Fascinerande och lite skrämmande.

Det är inte tillrådligt att bada , även om det ser lockande ut, möjligen kan man ta ett hastigt dopp ute på djupt vatten mitt i sjön.

På Lorna D, som har fyra stjärnor av fem möjliga, finns inte heller någon jacuzzi eller utomhuspool som på en del andra båtar, men det hade kostat ytterligare en slant.

Solnedgången är bedövande vacker med fantastiska färger och fotograferna ibland oss tar ständigt nya bilder.
På kvällen kryper vi in i salongen, stänger alla fönster och spelar sällskapsspel. Vi försöker sitta utomhus med tända lampor men knotten och myggen blir för svåra. Dan därpå går vi in innan flygfäna tar över.

Dag två tar vi det lugnt, och Kapten Anderson kör en av de två småbåtarna på en ny sightseeingrunda. Vi ser både flodhästar och krokodiler men framför allt fåglar, här finns Zambias nationalfågel, den afrikanska fiskörnen, hägrar och kormoranter.

Senare tuffar vi iväg mot en av de få stora öarna i sjön, här finns två – Chete och Chikanda. När vi närmar oss ser vi en stor sjudjäkla babian skutta nedför sluttningen och in mot skogsbrynet. Nere vid vattnet sitter fiskarna med fötterna och de långa spöna i vattnet och drar upp fisk efter fisk – en kvinna har en stora kasse full med framför allt bream.

Gott om impalor, kudus och andra hjortdjur

Lite längre bort bland de döda träden som lite kusligt sträcker upp sina bara grenar mot skyn guppar flera moderna motorbåtar med fiskare som drar upp fångsten med både spön och nät.

När mörkret lagt sig använder man Kaptena rigs – dvs ett nät med ljus i mitten som sänks ner och drar till sig fisken. Kaptena är en slags sardinsort inplanterad från Tanganyikasjön.

Vi ser bara de vilda djur som håller till vid och i vattnet, förutom babianhannen. Det är i slutet av regnperioden och de andra vilda djuren behöver inte söka sig ner till sjön för att dricka. Men det finns gott om impalor, kudus och andra hjortdjur, inne i skogarna finns lejon, zebror, elefanter och leoparder.

När dammen byggdes genomfördes operation Noah när 7 000 vilda djur, däribland 44 noshörningar, förflyttades.

Vi tar det lugnt i två dygn och bara njuter. Men det finns aktiviteter för de som vill – fiske, kanotpaddling och safaris.
Lorna D är ingen barnvänlig båt, speciellt inte för mindre barn som vill klänga på relingar och staket.

Och det är ju inte billigt. Vi la ut ungefär 6 000 per person för två dygn och då tillkommer resan från Lusaka eller Harare.

Kapten Anderson och besättningen har bytt om till sina vita skjortor och blå byxor, vi tar farväl, lastar in oss och bagaget i Toyotabussen och far upp mot dammen och den zambiska gränsen.

Foton: Adam Öjdahl

Källor: Bradt: Zambia, Lonely Planet: Zambia& Malawi

Bedövande vackert.

Bedövande vackert.

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren