Samhälle, Upplevt

En blindtarm fattigare, och en sjukhusvistelse rikare…

Norrtälje sjukhus. Foto: Ingrid Lindgren.

– Har du opererat blindtarmen? – Du vid din ålder?? Det blev garanterat den vanligaste kommentaren efter att ha berättat om ingreppet nyligen på sociala medier.

Och ja, visst är man undantaget som bekräftar regeln. Att råka ut för inflammation i blindtarmen – appendicit – är ett tillstånd som framför allt drabbar åldersgruppen 10-30 år, säger statistiken.

Var tionde svensk opererar bort blindtarmen någon gång under sin livstid, och 12 500 operationer görs varje år i Sverige. Trenden i världen är att antalet fall minskar, men man vet inte varför.

Vid blindtarmsinflammation är det lilla bihanget till blindtarmen inflammerat, och inte själva blindtarmen. Bihanget är ungefär lika stort som ett lillfinger. Ill: 1177/Västra Götaland.

På nätsajten Medibas.se står det så här:

”En okomplicerad blindtarmsinflammation förlöper utan större problem. Om blindtarmen har spruckit är risken för problem efter operationen någon större. Mellan 10 och 30 procent får infektion i såret. Bland äldre människor som opereras för akut blindtarmsinflammation händer det att några dör.”

Låter lite otäckt, trots allt.

I mitt fall har allt gått bra, så här långt.

Smygande magont

Det började med ett smygande magont, och vartefter frossa med ett lätt illamående. Allt diffust, kan det vara den beramade vinterkräksjukan?

Mitt i natten, när kroppen inte vill sova alls, köar jag för säkerhets skull in mig på Sjukvårdsupplysningen 1177.

Så småningom svarar en person – sköterska? – som tar god tid på sig att efterhöra symtom. Var i magen har jag ont? Feber?? Hur länge???

Efter att ha grunnat ordentligt, och läst på i sina dokument, blir hennes besked att ”kanske skulle någon titta på dig, men det är något du avgör själv”.

Hmm, här gäller det att fatta rätt beslut – ingen annan gör det åt mig. Och efter kort tvekan blirdet taxi kl 03.00 på natten till akuten på Danderyds sjukhus.

Där tas jag emot av ett näst intill tomt väntrum och en vänlig person i luckan med frågan: – Och vad kan jag göra för dig?

Rätt snart blir jag inslussad i systemet, det tas diverse prover, och så placeras jag i eget rum (vilken lyx!) på en kal brits i väntan på besked.

Det tar sin lilla tid, men så slås dörren upp och en ung kvinnlig doktor träder in i rummet. – Nja, vi vet inte riktigt hur vi ska tolka proverna, någon slags inflammation/infektion är det frågan om.

För att kunna ställa en tydligare diagnos skickas jag iväg till röntgenavdelningen där jag besiktigas av den stora datormografikameran som raskt plåtar min mage i alla möjliga vinklar.

Tillbaka så till mitt egna rum, och väntan på att bilderna ska läsas av och mitt tillstånd klarna.

In kommer tre läkare…

Någon timme senare öppnas så dörren och in träder den här gången tre doktorer! Tanken flyger genom huvudet – här är det inte frågan om att jag ska skickas hem på direkten inte….

Nu har man bestämt sig för att det är blindtarmen som är inflammerad, och måste bort. – Det var klokt av dig att komma hit, får jag veta.

Men, säger läkarna: – Vi har det lite fullt här på operationsavdelningen. Kan du tänka dig att åka till Norrtälje sjukhus och bli opererad där?

Alltså, för andra gången krävs ett beslut av mig. Vill jag bli ivägskjutsad till Norrtälje, åtta mil bort, eller vill jag stanna kvar?

Lite lektyr behövs för att fördriva tiden. Foto: Ingrid Lindgren.

– En vinstlott

Det blir Norrtälje, där jag tas emot med bästa servicen, fint eget rum (även denna gång) och vänlig personal som månar om en dygnet runt. – Du har dragit en vinstlott, är det någon som säger. Och jag är beredd att tro dem.

Morgonen därpå rullas jag efter diverse förberedelser in i förrummet till operationssalen. Operatören, en ung manlig doktor, frågar om jag fortfarande har lika ont.

Så säger han: – Det är inte alltid man behöver operera, en inflammerad blindtarm kan läka sig själv. Vi skulle kunna låta bli att göra det här ingreppet. Vad säger du, hur ont har du?

Tredje gången gillt skulle man kunna säga. Här ligger man i pool position för sitt livs första operation, och så krävs det ett beslut av patienten själv….

Beslutet fattas trots allt av läkaren, han klämmer på magen och bestämmer sig för att genomföra ingreppet, och en titthålsoperation blir det.

Ett dygn senare skrivs jag ut efter kontroller och viss medicinering.

Många beslut att ta

En reflektion så här i efterhand:  Att få ont i magen mitt i natten visar sig kräva många och rätt avgörande beslut av en icke sjukvårdskunnig, och som dessutom inte är i toppform för att tänka klart… Ska det behöva vara på detta viset?

Besluten jag tog förefaller dock korrekta. Läkningen har gått vägen, i stort sett ingen värk och inte många sårspår kvar på magen två veckor senare.

Rogivande vy över Norrtäljeån. Foto: Ingrid Lindgren.

Fotnot:
”Du kan bli opererad antingen med titthålsteknik eller så kan kirurgen välja att öppna upp buken, en så kallad öppen operation. Det är vanligast att kirurgen opererar med titthålsteknik. Titthålsteknik kallas också för laparoskopi.
Vid operationen undersöker kirurgen blindtarmsbihanget, och opererar bort bihanget om det är inflammerat. Bihanget brukar inte opereras bort om det inte är infekterat. Men ibland kan kirurgen ändå operera bort ett friskt bihang, för att skicka det på analys (1177.se).”

2 Kommentarer

  1. Gerdt Sundström

    Norrtälje sjukhus har gjort sig känt för att ha länets (landets?) kortaste väntetider i akutvården för äldre 80+, vilket nyligen framgick av rapportering i media. Dessutom tycks de ha tagit ett samlat grepp om både sociala insatser och sjukvård, något som brister på en del håll… Gerdt Sundström

  2. Mari-Ann Forssberg

    Tack för trevlig artikel och krya på dig! Mari-Ann Forssberg

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren