Krönika, Sport

En gigant som lade grunden till den moderna idrotten/3

Svensk tennishistoria - Foto: Tom Engström

Nyfiken grå presenterar här den tredje delen av Sune Sylvéns berättelse om den svenska tennisens storhetstid där särskilt två personer var med och formade svensk tennishistoria.
Vi önskar en fortsatt intressant och rolig läsning

1950 – Lennart Bergelins bästa år

Lennart Bergelin, 1950. Bild: Wikipedia

Lennart Bergelins största stund som tennisspelare kom 1950. Han var då etablerad i världstoppen, sågs som en utmanare till de amerikaner och australier som dominerade herrtennisen.
I svensk press var han ett stort namn, främst tack vare tennisen, men också därför att vad som helst kunde inträffa under matcherna.
Hans temperament kunde koka över.
Han kunde plötsligt klaga  över att solen sken och att en fågel kvittrade på en gren.
En chokladförsäljare, som rörde sig i fel ögonblick på läktaren, kunde få arga blickar och få spelet att avstanna.

Bergelin fick en hel del påskrivet på grund av sina plötsliga ilskna attacker.
Men detta problem sjönk undan 1950, när Sverige, i USA, mötte Australien i vad som då kallades interzonfinal.
Enligt det då rådande systemet stod titelhållande USA över till Challenge Round, utmanarfinalen. Den matchen skulle gå i USA, varför Australien och Sverige enades om lägga även ”semifinalen” där.

Snabb lösning av uppkommet problem

Australien var storfavorit, men Lennart Bergelin var både laddad och taggad. Mot sig hade han två topprankade spelare, Frank Sedgman och John Bromwich – och han besegrade båda i fem set!
Matchen mot Sedgman blev uppmärksammad världen över på grund av svenskens innovativa och enkla sätt att lösa ett plötsligt uppdykande problem.
Ett nattregn hade gjort gräsbanan blöt och spelarna halkade omkring. Svenskarna såg avundsjukt på hur Sedgman, ur sin väska, plockade fram ett par spikskor, sådana för tennis fanns inte i Sverige 1950.
När femte set skulle börja tog Lennart Bergelin av sig sockor och skor. Barfota fick han betydligt bättre balans och kunde fullfölja till en sensationell seger.
Två dagar senare besegrades John Bromwich, men australierna vann hela matchen genom sin större jämnhet. Och Bergelin hade båda skorna på sig.

Fantasin gav bragdmedalj i guld

Barfotabragden  väckte fantasin och slog an hos  både folket och SvD-juryn som hösten 1950 tilldelade Bergelin tennisens första guldmedalj.
1951 var Bergelin fjärdeseedad i Wimbledon men slogs ut i kvarten av Ken McGregor, Australien.
Bergelins aktiva karriär förtunnades alltmer och i början av 1960-talet härskade en ny generation, främst representerad av Ulf Schmidt och Jan-Erik Lundqvist.

Janne Lundqvist 1964 – från Wikipedia. Foto: Jacob Forsell

DC-kapten var Mats Hasselquist med en lång ledarkarriär och mycket goda förbindelser med SE-banken som hade ett mycket stort intresse i svensk tennis och i praktiken styrde den genom stormogulen Marcus Wallenberg.
Epokens höjdpunkt kom sommaren 1964 när Australien, med bland andra storspelaren Roy Emerson, kom till Båstad för interzonfinal mot Sverige. Intresset var enormt men tyvärr höll inte svenskarna och påföljande år förklarade Ulf Schmidt att han inte längre ville spela för Sverige. Han skulle satsa på jobbet i faderns firma.

Lennart Bergelin – kapten för DC-laget
– men ingen come back i singel

Året därpå fick Bergelin ansvaret för DC-laget och samtidigt ett delikat problem på halsen. Schmidts DC-nej fick Janne Lundqvist att tveka.  Det fanns ju inga nya spelare av klass.
Janne hade dock fortfarande stora ambitioner kvar för egen del, bland annat tänkte han satsa hårt på Wimbledon, men misslyckades tyvärr varje gång.

Första DC-försöket för Bergelin som kapten blev ganska komiskt. Visserligen besegrades Polen men först efter en parodisk dubbel där Bergelin gjorde ett oväntat men egentligen inget överraskande inhopp.
Han var snart 40 år, hade inte spelat tävlingstennis på tio år men ansåg sig ändå kapabel att spela Davis Cup.
Den gamla energin fanns kvar, forehanden också men framme vid nätet var den nye kaptenen för gammal eller åtminstone starkt ringrostig. Han hann inte med i duellerna, så eventuella tankar på en comeback i singel försvann snabbt.

Birger Folke blev så DC-kapten och svenskarna fortsatte att förlora i första ronden, år efter år.
1968 vann man mot Rhodesia i en match som flyttat  till badorten Bandol på Rivieran efter våldsamma protestkravaller och planinvasion i Båstad.

Följ historien om Lennart Bergelin och svensk tennis i det sista avsnittet som publiceras den 19 maj 2019.

Se avsnitt 1

Se avsnitt 2

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren