Krönika, Sport, Upplevt

En gigant som lade grunden till den moderna idrotten

Svensk tennishistoria Foto: Tom Engström

Lennart Bergelin, 1950. Bild: Wikipedia

1 Nyfiken grå presenterar här den första delen av Sune Sylvéns berättelse om den svenska tennisens storhetstid där särskilt två personer var med och formade svensk tennishistoria.
Vi önskar en intressant och rolig läsning.

Vi minns Lennart Bergelin (1925–2008)

Det borde ha skrivits minst en bok om Lennart Bergelin.
Nu förblir han en viktig bifigur i de många berättelserna om Björn Borg.

Det vore fel att påstå att Bergelin skapade Borg, men utan den gamle storspelaren hade det knappat gått lika bra för den rekordenvise södertäljebon men paradoxalt nog kunde det också ha gått bättre om inte Bergelin så hårt tillåtits  prägla den unga talangens liv.

Lennart Bergelin är en idrottslig gigant, som å ena sidan är förankrad i en gammal tradition, å andra sidan  definitivt är en av dem som lade grunden till den moderna idrotten. Från idealism till professionalism.

Han föddes och fick sin tidiga tennisuppfostran i Alingsås. Han sysslade med allehanda idrotter, men tennisen tog tidigt överhanden. Träningstimmarna i köket hemma i den enkla tjänstemannabostaden påminner om vad som hände mot en garagevägg i Södertälje några decennier senare. Fast det lär ha gått  sönder betydligt mer porslin i Alingsås.

Bergelin och V-gurra

Bergelins namn är starkt anknutet till Björn Borgs karriär, men han har sannerligen också en egen mycket intressant berättelse. Hans juniorprestationer uppmärksammades nationellt och sommaren 1940 fick han den yttersta äran, som vid denna tid kunde ges en ung tennissvensk: Han fick spela dubbel på kung Gustav V;s sommarställe i Särö utanför Göteborg.

Det gick länge bra tills en något ovarsam boll från den 15-årige Bergelin flög in i skrevet på den 82-årige kungen. Monarken föll ihop, en sådan bollträff gör ju ont på både hög och låg och Bergelin fasade en stund.

Sånt händer visserligen då och då i dubbelmatcher, men skulle det åldriga majestätet vara allvarligt skadad? Kungen hjälptes upp och riktade då en tämligen överraskande fråga till ynglingen från västra Sverige: – Har du fått bollen där någon gång? Matchen fortsatte.
(Historien och repliken är av lite mytiskt snitt – det finns varianter av med grövre ordval – men platsar definitivt i denna skrivning. Kanske även hovfolk kan acceptera att en kung bli lite mänsklig efter en sådan smäll)

Någon kunglig förebråelse riktades veterligen inte mot Bergelin, sånt ingick ju i spelet och några år senare flyttade Bergelin till Stockholm för spel och träning med KLTK, Kungliga Klubben.
Med stor hjälp av kungens inflytande hade klubben, mitt under brinnande krig, kunnat bygga en ny fin tennishall, Kungliga Tennishallen, som med tiden fick världsrenommé främst tack vare Stockholm Open.
Akustiken med läktare bestående av obeskrivligt obekväma och numera K-märkta träbänkar gav en speciell ljudeffekt, när publiken, utöver applåder, stampade i golvet. Detta stamp blev ett slags varumärke, som lever än i dag, även om det sällan är  åt svenska prestationer som publiken stampar.
Annat var det på Bergelins och Borgs tid. Eller på Edbergs.

1940-talets tennisvärld var något helt annat än dagens. Relativt få svenskar utövade sporten på 1940-taler och de flesta racketbärare  kom från övre medelklassen. Lennart Bergelin med sin enkla bakgrund utgjorde ett av de få undantagen liksom den något yngre Sven Davidson.

Bergelin var långt ifrån färdigutbildad som tennisspelare när han kom till Stockholm i mörkaste krigstid för att i stort sett livnära sig på tennis. Så småningom fick han vissa säljarjobb, men det är ovisst vilken klass han höll i denna roll.

Tennisen var Lennarts liv.

Lennart hade en enastående, naturligt elegant och effektiv forehand, som kunde sätta skräck i de allra bästa.
Backhanden var opålitlig och metoden att springa runt och slå en forehand i stället kunde fungera, men öppnade också för farliga motattacker.
Men Bergelin utvecklade också en stark serve och en hygglig volley, vilket var nödvändigt med tanke på de snabba spelytor som Kungliga Hallen och SALK-hallen erbjöd. Man måste ligga på och attackera och spelet i denna miljö gav en god grund inför kommande etterkrigsutmaningar på Wimbledons snabba gräs.

Givetvis spelades det också mycket grustennis, men krigsvintrarna var långa och sega och innespelet blev en räddning. Nu växte  den första svenska storhetstiden i tennis fram för innespelet gav lovande svenskar som Lennart Bergelin, Torsten Johansson och Sven Davidson en överraskande styrka inför mötet med den internationella tennisvärlden. Sverige hade visserligen varit med i Davis Cup sedan 1925, då några bankdirektörer skötte ruljansen, och sedan tidigt 1900-tal sänt enstaka spelare till Wimbledon, men framgångarna var få.

Kalle Schrödeer passade Mr G

Bäst hade Kalle Schröder lyckats med en del fina insatser på snabba banor. Kalle blev den första populäre svenske tennisspelaren, men skälet var kanske inte främst sportsligt. Som partner med Mr G (Gustaf V) fick han rubriker både i Sverige och utomlands.
Schröder var rund i kroppen och hade inte särskilt sunda matvanor, men hans stil gick hem, passade bra ihop med den märkliga spelstil som Gustav V hade. Han vågade också  försiktigt säga emot kungen, vilket andäktigt noterades av press och allmänhet.
Under en matchpaus bad Kalle kungen att se till att han fick ledigt från militärtjänsten.
– Det kan jag tyvärr inte göra nåt åt, Kalle, du får nog jobba på i uniformen.
– Men nåt borde väl ers majestät ändå få bestämma!

Kungen, som fått upp ögonen för tennisen vid en studieresa i England i slutet av 1870-tale, lär ha smålett åt den tydliga uppkäftigheten. Han var i London sommaren 1878, men det är knappast troligt att det blev något besök i Wimbledon, möjligen anonymt.

Världstennisen kom åter i gång efter andra världskriget 1946, med både  Davis Cup och Wimbledon.
I Wimbledon segrade ytterst överraskande den franske outsidern Yvon Petra, lång och volleysäker, men samtidigt en av de tristaste slutsegrarna i turneringens historia.
Bergelin var obetydligt lägre rankad än Petra och föll i kvartsfinalen mot den slutlige finalisten Geoff Brown, USA. Amerikanen var storfavorit, men ansågs ha spelat mycket oklokt mot Petra, som efter sin finalsensation satte få spår i tennishistorien.

Följ historien om Lennart Bergelin och svensk tennis i avsnitt 2/4 som publiceras tisdag 14 maj 2019.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren