Kombination skärgårdsnatur, italienska konstnären Morandis stilleben och landskap och den brittiske keramikern, konstnären, författaren med mera Edmund de Waals installationer i konsthallen Artipelags är sublim.

Inser att jag inleder översvallande men efter att ha intervjuat konsthallens chef Bo Nilsson om idén att koppla ihop de två konstnärerna och fått ett lite överraskande svar: Det är handlar om en lycklig ingivelse som har kunnat realiseras långt över förväntan.

Konstnären Giorgio Morandi är för de flesta en doldis – en många konstnärers konstnär som skördat sina stora framgångar efter både ett isolerat liv och död i Bologna, 1964.

Edmund de Waal, Five Winter Songs, 2016
Foto: Artipelag.

Sverige och Stockholm fanns knappast med i de Waals agenda men Nilsson chansade och kontaktade de honom och frågade om han ville ställa ut tillsammans med Morandi.

Förslaget att ställa ut tillsammans med Morandi var oemotståndligt och ännu mer när de Waal kom till konsthallen, såg Johan Nyréns arkitektur,  Artipelags rum med stora glasade väggar ut mot vattnet och skärgårdsnaturen.

Han tände uppenbarligen, återvände till sin ateljé och kom tillbaka med en utställning som är anpassad till rummen – en dialog med Morandis porträtt av kärl och egna tredimensionella i olika konstellationer.

Konstnären, keramikern eller som han kallar sig krukmakaren Edmund de Waal blev en otroligt framgångsrik författare när han berättade sin farmors släkthistoria i boken Haren med bärnstensögon.

Historien om familjen Ephrussi mer en hundraåriga uppgång och sedan fall när nazisterna ockuperade och spolierade egendomar i Österrike och Frankrike.

En familj som under en period var ofantligt rik och samtidigt kulturellt engagerad under många decennier. Som tidigt köpte impressionisternas målningar och med en onkel Charles som troligen var Marcel Prousts förlaga till Swann i På spaning efter den tid som flytt.

De Waal har också gjort en intressant kartläggning av det vita porslinets historia. Han har börjat i Kina, passerat Meissen och den stora franska porslinsfabriken för att slutligen hamna i bland annat Wedgewoods och Spodes engelska 1700-tal och hemma hos sig själv i sin egen keramikverkstad i West Norwood, London.

Boken har nu översatts till svenska med titeln Den vita vägen (Brombergs). Den är intressant men kan bitvis bli lite långrandig om man inte har författarens djupa för att inte säga nördiga intresse. Internationellt är han också uppmärksammad för sina keramiska installationer var av en permanent på V&A i London.

Giorgio Morandi, Natura Morta (Vitali 1263), 1962
Foto: Artipelag.

Morandi var besatt av hur ljuset påverkade former och färger. Det kan man hävda att även de Waal är även om han relativt strikt håller sig vitt, svart och cylinderformer i olika höjder…

Ljuset är centralt i hans installationer placerade i perfekt uträknade boxar. Ljuset som öppnar för slumpens möjligheter, trots alla perfekta uträkningar av dimensioner och proportioner samt medvetna val av transparens.

Själv deklarerar han ”jag måste veta hur porslin ser ut under olika himlar, hur det vita förändras med vädret.” Dimma och glömska är som parhästar i sammanhanget, historieskrivning som de Waal refererar till en blandning av egna minnen och berättade. Många kopplade till lång blodig och fasansfull historia: Kinas, världskrigens…

På en fondvägg hänger den stora svarta hyllan som innehåller några få likaledes svarta föremål – rester av en katastrof. Farmors pappas bibliotek innehöll mängder av rariteter, en lärd mans livslånga studier i filosofi och språk. Det var ett av de bibliotek som nazisterna skövlade och förstörde.

Dammets betydelse

Dammets betydelse finns som en ingrediens. Dammet som han mött under sina forskningsresor i porslins- och familjehistoria. Dammet som ett skyddande lager, som under sina skikt trofast bevarar.

En text av John Rewald om Morandis damm har stark betydelse för de Waal som skrivit den med sin skolade engelska handstil på den vita väggen som sammanbinder flera av rummen. Budskapet?

Ja, att tolka damm som resultat av försumlighet är inte hela svaret. Det finns alltid nyanser. Men här är ändå hans vita och svarta installationer befriade och Morandis damm mer subtilt lysande.

Fotnot: Utställningen Morandi/Edmund de Waal på Artipelag pågår till den 1 oktober.