Folk, Skrivit, Tyckt

– En ny socialförsäkring kan lösa frågan om finansiering av äldreomsorgen

Berit Rollén och Monika Olin Wikman. Foto: Ingrid Lindgren

Berit Rollén och Monika Olin Wikman. Foto: Ingrid Lindgren

Alla politiska partier har hittills visat en ovilja att ta i frågan om finansieringen av äldreomsorgen och samhällets ansvar för den, skriver Monika Olin Wikman och Berit Rollén, debattörer för bättre omsorg om gamla. Man har förminskat eller förnekat problemet. Förmodligen hoppats att det till slut – när det inte längre går att fortsätta leken – ska bli någon annan som sitter med Svarte Petter.

Men nu börjar det plötsligt hända något genom kommunalrådet Malin Appelgrens debattinlägg i DN den 14 oktober. ”Nog med krokodiltårar.” I sin artikel hävdar Malin Appelgren att äldre inte får den hjälp de behöver därför att socialtjänstlagen inte kräver det. De politiker som inte bara vill visa empati med enskilda skandalfall som visas i media måste därför ”uttrycka vilja att höja ambitionsnivån i socialtjänstlagen och föreslå hur det ska finansieras. Allt annat är krokodiltårar.”

-Sveriges kommuner och landstings (SKL) nya ekonomiska rapport bekräftar Malin Appelgrens syn på tillståndet i äldreomsorgen:

”Kostnaderna för äldreomsorgen sedan år 2000 har ökat i lägre takt än vad som följer av demografiska behov och ökade priser och löner. Kostnaderna för äldreomsorg mätt i fasta priser har ökat med 7 procent medan de demografiska behoven ökat med 16 procent.”

Vad har man gjort? Jo,”andelen äldre med hemtjänst har ökat medan andelen i särskilt boende har minskat.”

Professor Marta Szebehely är tydligare med vad som hänt (SvD 12 okt):” Här har nog politikerna ganska cyniskt räknat med att de anhöriga ska kliva in och ta ett större ansvar än tidigare, vilket också har skett. Anhörigomsorgen har ju ökat väldigt kraftigt”.

Malin Appelgren ger förslag till finansieringsvägar för en höjd ambitionsnivå, bl a att acceptera att äldreomsorgen kommer att ta betydligt större andel av BNP i anspråk och därmed tränga ut andra utgifter. Detta är naturligtvis den centrala frågan.

Anders Knape har också sin lösning i pressmeddelandet på finansieringsproblemet:”Skatteintäkterna (kommunernas) räcker inte till för att kunna utveckla välfärden i samma takt som hittills de kommande åren… det finns inte utrymme för ambitionshöjningar eller att öka investeringarna de närmaste åren om inte en uppskrivning av de generella statsbidragen sker.”

Professor Marta Szebehelys beskrivning av läget: – Det är obegripligt att SKL inte tidigare pläderat för sin utredning Framtidens utmaning (2010) om behovet av mer resurser till äldreomsorgen.

I den preciserade partierna inom SKL i god enighet att det kan komma att krävas en kommunalskattehöjning på 13 kr år 2035 om vi då vill ha dagens standard plus en procent per år. Det är den mest konkreta beräkning som gjorts. Att behovet ligger i det häradet har bekräftats av flera fristående forskare.

Men SKL har inte drivit frågan om hur finansieringen ska lösas (rädsla att förlora makt?) och partierna på riksplanet har varit stötande nonchalanta när det gäller att ta i problemet. Det har blivit en Svarte Petter som gömts undan och ofta till och med förnekats. Samtidigt konstateras i rapporten att kommunerna hittills brustit i sitt ansvar.

Men hemtjänsttimmarna har inte ökat tillräckligt för att kompensera bortfallet i särskilt boende. En person i särskilt boende får 100-110 timmar per månad, medan en person med hemtjänst får i genomsnitt 30 timmar per månad (Szebehely 2012). I SvD den 12 oktober konstaterar professor Szebehely att ”här har nog politikerna ganska cyniskt räknat med att de anhöriga ska kliva in och ta ett större ansvar än tidigare, vilket också har skett. Anhörigomsorgen har ökat väldigt kraftigt.”

Men Malin Appelgren har också andra förslag som mer privat finansiering och utökat rutavdrag.

Risken är att debatten nu kommer att handla om utökad privat finansiering i stället för om finansieringen av den basala vård och omsorg som de allra flesta av oss vill se som en offentlig uppgift, solidariskt finansierad.

Skattehöjningar – om än nödvändiga – passar inte in i det politiska spelet inför valet. Men om man döper om den nödvändiga gemensamma finansieringen av äldreomsorgen till en ny socialförsäkring – Äldreomsorgsförsäkringen – går det kanske lättare? Den skulle vara solidariskt finansierad av alla via en obligatorisk avgift och utgå efter behov med lika bedömning över hela landet.

Positiva effekter av en sådan reform, förutom att äldreomsorgen får sin finansiering, är att vi skulle få ett konkret besked om samhällets åtagande – vad vi kan räkna med på ålderns vinter. Dessutom skulle vården och omsorgen bli jämlik över hela landet. Små kommuner skulle få ett nödvändigt handtag. Kommuner som Lycksele skulle inte behöva släcka ned lampor och dra ned på nattpersonalen, och få råd att laga trasiga golvmattor . De kanske till och med skulle kunna se till att alla livsfarliga medicinrecept blev åtgärdade (se SVT:s serie Sveriges bästa äldreomomsorg).

Berit Rollén Monika Olin Wikman

Debattörer som driver Upprop för bättre omsorg om äldre på Nyfikengrå.

Fotnot: Delar av debattartikeln har tidigare publicerats på DN debatt.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren