– Jag har lämnat en del spår efter mig. Tror att jag varit uppskattad talare bland medlemmar ute i landet. Och så har jag jobbat ganska hårt med mina frågor som jag blivit tilldelad i de utskott jag suttit i. Jag har även varit redaktör för en bok om moderata kvinnor som varit statsråd.

Så summerar före detta ledarskribenten Maria Abrahamsson sina tio år som moderat riksdagsledamot. Redan för ett drygt år sedan bestämde hon sig för att inte kandidera till höstens val och nu återstår bara några veckor av hennes mandatperiod.

Nyfikengrås Gunnar Magnusson träffade henne med sin filmkamera en av sommarens rekordvarma dagar i ett tomt riksdagshus för att få veta hur arbetet i riksdagen bakom kulisserna fungerar, och hur hon tänker om sina egna erfarenheter.

Intervjun finns i sin helhet på YouTube.

Om riksdagen som maktcentrum:

– Mediers fokus är mycket större på riksdagen när Rosenbad behöver stöd i riksdagen för att få igenom sina förslag. Läget i landet är mer instabilt. Vi har inte haft någon majoritetsregering sedan Reinfeldt 2006-2010. Det märks på att det är fler journalister i riksdagen.

– Det kan vara svårt för utomstående att förstå hur beslut mejslas fram i riksdagen. Att regeringen inte får som den vill. Det kan bli en situation där förslag görs om eller faller. Och den processen syns inte utåt.

Om vad man kan åstadkomma som ledamot:

– När jag kom in i riksdagen utifrån hade jag inte varit medlem i partiet, inte varit med i ungdomsförbundet. Först är man häpen över hur allt fungerar. Man tänker inte på vilken position man själv har. Sedan insåg jag hyggligt snabbt att de ledamöter som du har som kamrater i riksdagsgruppen har ett partipolitiskt förflutet, de har en helt annan bakgrund och insikt i hur systemet fungerar.

– Om du har kommit in från sidan har du en helt annan situation.

En av Maria Abrahamssons hjärtefrågor har varit att nämndemännen ska utses av partierna och inte som nu vara lekmän.

Hon är nöjd med att kunna skönja en attitydförändring:

– Från att ha mött ett massivt motstånd kan man skönja en viss uppluckring hos partierna i frågan om att nominera lekmannadomarna. Om jag fick bestämma skulle vi ta bort dem.

– I alla sammanhang där vi söker hjälp förväntar vi oss att de vi möter har den kompetens du behöver.

Om livet i riksdagshuset: 

– Man skulle kunna minska antalet medlemmar i riksdagen.

– Klädkod tycker jag är helt på sin plats. Det är rikets högsta beslutande församling. Ibland är det för slappt kan jag tycka.

– I dag är det vakter överallt – en liten mänsklig mur runt riksdagen.
Det är inte för mycket, med tanke på utvecklingen. Vi har varit rätt naiva.
Jag tror att det är nödvändigt att vi skyddar våra ledande politiker.

Om livet när de åtta riksdagsåren är över:

– Jag är hoppfull, tror att det bli alla tiders!