Krönika

En torsdag som alla andra när litteraturpriset uteblir

Det var då det. Sara Danius tillkännager att 2016 års nobelpris i litteratur går till Bob Dylan.

Det blir ingen upphetsning kring väggurets slag klockan 13 den speciella torsdagen i oktober, ingen spänd väntan på att den vita dörren ska slås upp, inget besked om att ännu en författare just blivit åtta miljoner kronor rikare.

Inget Nobelpris i litteratur år 2018, helt enkelt. Unikt. Men man måste ju alltid försöka se saker och ting från den positiva sidan, eller hur?

Alltså kan världens alla författare sova gott den där oktobernatten mellan onsdag och torsdag. Ingen anledning att ligga vaken och knöla om kudden fjorton gånger i väntan på en telefonsignal. Ta sovmorgon, det är min rekommendation!

Vi slipper reta oss

Vi i ”andra änden” av priset slipper reta oss på något. Exempelvis behöver vi inte gnälla att ”ännu en oläst och okänd skribent” har grävts upp ur anonymitetens djupa grop. Inga stön om krånglig poesi och brist på svenska översättningar kommer att höras.

Inte behöver vi heller sörja att både Margaret Atwood och Joyce Carol Oates än en gång får klara sig utan de där miljonerna.

Och, handen på hjärtat, hur hade det egentligen låtit om den som kliver ut genom Akademiens dörr ståtat med titeln ”tillfällig ständig sekreterare”? Den språkliga praktvurpan hade inte varit en prydnad för något endaste litet Nobelpris.

Ingen rusning, ingen storsatsning

Det blir helt enkelt en torsdag som alla andra. Ingen rusning i bokhandeln, inga vadslagningsrekord, ingen panikjakt på experter till radio och tv, ingen storsatsning på nytryckta bokupplagor, inget sökande efter kvalificerade översättare.
Det blir en alldeles vanlig torsdag.

Men den breda publiken kommer att märka effekten även om man inte behöver köa om ett fåtal befintliga bokexemplar som finns till salu.

Ett tomrum för trogna tv-tittare

Efter att ha varit synnerligen involverad i Sveriges Televisions bevakning kring Nobelprisen i flera år vet jag att ett uteblivet litteraturpris kommer att lämna ett stort hål efter sig, ett tomrum för trogna tv-tittare.

Själva tillkännagivandet den där oktobertorsdagen brukar direktsändas såväl i tv som i radio. Korrespondenter i världens alla hörn står redo för utryckning, ibland rent av på närmaste flygplats, för att för nyhetsprogrammens räkning blixtsnabbt ta sig till pristagaren och få en intervju. Litteraturmagasinet Babel gör en extrasändning.

På kulturredaktionen ligger man i startgroparna för ett porträttprogram, som kräver läsning av ett omfattande (oftast) författarskap. Mycket research ska till, ofta långa resor. Och pristagaren ska övertygas om att ställa upp, vilket faktiskt är långt ifrån självklart!

Litteraturpristagaren huvudperson

När det sedan är dags för Dagen, den 10 december, är litteraturpristagaren utan undantag huvudpersonen, även om vederbörande inte är kroppsligen närvarande i Stockholm för prisutdelning i Konserthuset och bankett i Blå Hallen.

Litteraturpristagarens tal citeras världen över och återges inte sällan i sin helhet. Visst händer det att en kemist eller fysiker uttrycker sig både väl och underhållande, men det är de litterära formuleringarna publiken hoppas på …

Även om Nobelfestligheterna inte är lika stora internationellt som de ansvariga vill låta påskina (sändningen från Nobelbanketten ses varje år av ungefär en miljon svenskar, men få andra länder är intresserade) kommer det här beskedet från Svenska Akademien att dra mer uppmärksamhet till sig.

Att ge dubbla pris nästa år låter inte som om man hittat lösningen på problemet.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren