Krönika, Kultur, Upplevt

En träff med Vincent

Fyrtio skärmar ger en helgjuten upplevelse - Foto: Aina Bergvall

Vad var det han hade, den där Vincent van Gogh, som gör att en internationell jättepublik aldrig tröttnar på honom? Att hans ena öra bara var halvt kan ju inte räcka för att hålla intresset uppe …

Men hans verk finns i de finaste samlingarna, hans motiv mångfaldigas i billighetsupplagor på både möjliga och omöjliga föremål, några av hans bilder känns igen av precis alla, även om de inte är ett smack konstintresserade eller har en aning om vem konstnären var.

Historien om örat skulle förstås kunna fungera som ”krok” för den som vill väcka intresse. Varför skar han av sig större delen av högerörat med ett rakblad? Och varför slog han in den avhuggna biten i en bit tidningspapper och gav den till en person som jobbade på bordell (dörrvakt eller prostituerad, det är också oklart)?
Det där hände dagen före julafton 1888. Ett och ett halvt år senare begick han självmord. Då var han 37 år gammal. Och deprimerad.

Det råder ingen tvekan om att denne nederländske målare levde ett dramatiskt liv om än kort. Ibland har expertisen hävdat att incidenten med örat berodde på ett gräl med kollegan Paul Gauguin. Senare teorier går ut på att det var nyheten om att en älskad bror skulle gifta sig som gjorde Van Gogh rasande. Sanningen får vi aldrig veta.

De där bilderna som känns så typiska är ofta landskap, stilleben eller självporträtt. Solrosor visste han också att fånga med sina kraftiga penseldrag så att betraktaren känner ljuset och värmen som blommorna förmedlar. Men berömmelsen kom efter Van Goghs död. Medan han levde lär han bara ha sålt en enda tavla.

Trots att konstnären dog ung lämnade han massor av verk till eftervärlden. Inte nog med det, han har oavbrutet inspirerat och inspirerar fortfarande andra att producera historier kring honom. ”Loving Vincent” hette en alldeles märkvärdig film som jag såg på bio i fjol. I den hade polska animatörer förvandlat de numera klassiska verken till rörliga bilder, helt fascinerande.

Åtminstone fem långfilmer har det blivit genom åren, den första redan 1956. Dessutom har en av mina sanna musikidoler, den amerikanske singer-songwritern Don McLean, hyllat konstnären i sin låt ”Vincent”. Först nyligen fattade jag vem texten handlade om. Den blev en hit, tillsammans med ”American Pie” som också var namnet på själva LP:n (eller albumet, som man säger numera …)

Och så nu då: En helt fantastisk konstutställning, ”Van Gogh Alive”, på Hadeland Glassverk utanför Oslo. Här sitter besökarna i mörker. Några har helt enkelt lagt sig på golvet. På alla väggar visas Van Goghs bilder. Texter som han skrivit följer bilderna, i konstnärens egen handstil (översatta till norska och engelska). Tidstypisk musik ackompanjerar målningarna, som bearbetats så att de till och med stundtals känns rörliga.

En utställnng som kräver stora lokaler – Foto: Aina Bergvall

Det här sättet att visa konst är bara några år gammalt. Tekniken som används heter SENSORY4. Det bygger på upp till fyrtio HD-projektorer, flerkanalig rörlig grafik och surroundljud med biokvalitet. Resultatet är faktiskt riktigt, riktigt häftigt! Kräver utrymme förstås, inget för ett litet mysgalleri i Gamla Stan …

Om du nu blev sugen på denna annorlunda konstupplevelse med ny teknik är det bråttom.

Utställningen i Hadeland stänger den 18 augusti.
Oklart när det kommer en ny chans till en träff med Vincent!

3 Kommentarer

  1. Ewa Hedlund

    En liknande utställning pågår på Kalmar slott t o m siste oktober.

  2. Varför rekommendera att åka till Oslo när utställningen/ filmen finns att se i vackra Kalmar Slott fram till 1 nov. 2019.

    Hälsningar Anne-Mari

  3. Tack för en bra synpunkt.
    Tom

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren