Folk, Sagt, Tyckt

Ericsson eller Eriksson – vem ska styra svensk elitidrott?

Björn Eriksson. Foto: Frankie Fouganthin/wikipedia.org.

Björn Eriksson. Foto: Frankie Fouganthin/wikipedia.org.

Under främst 1990-talet rådde en nästan hätsk stämning i den svenska idrottens övre ledarskikt.

En långvarig strid om hur den svensk elitidrotten skulle styras utkämpades mellan Riksidrottsförbundet (RF) och Sveriges olympiska kommitté (SOK).

RF hade i och för sig huvudansvaret för hur de statliga idrottsanslagen fördelades, men organisationen kunde inte förlika sig med att SOK fick sköta de olympiska äventyren.

Storebror RF var helt enkelt avundsjukt på lillebror SOK, som onekligen hade betydligt roligare frågor att ta hand om.

Borgfred

Bråket påverkade så småningom verksamheten negativt. Till slut upprättades något slags borgfred, man samarbetade och SOK kunde fortsätta att styra elitskiktet, vilket man gjorde allt bättre under en vässad verksamhet under Stefan Lindeberg.

Framför allt gjorde sig SOK mer självständigt genom att säkra nya miljoner till de olympiska talangerna. De statliga talangpengarna hade RF fått hand om, vilket i längden sporrade SOK till ett bättre arbete-

Då och då har tankar om att slå ihop de två organisationerna framförts och de stora idrottsförbunden, fotboll, ishockey, friidrott tyckte om tanken. Emot förslagen röstade nästan alltid de något mindre idrotterna, eftersom de visst att de skulle riskera att försvinna i RF-bruset.

Dags för förnyelse

Men så klev Stefan Lindeberg plötsligt av sin SOK-post. Han tyckte att det var dags för förnyelse efter att ha suttit som ordförande sedan år 2000. Och då klev den ärrade Björn Eriksson in i bilden.

Som nybliven RF-ordförande kunde han inte tacka nej till tanken på att även bli SOK-bas. Det skulle ju kunna förenkla beslutsvägarna, eller vad det brukar heta på byråkratspråk.

Det är inte svårt att tänka sig den förskräckelse som uppstod bland de små idrotternas förbund. Skulle den av dem hårt motarbetade sammanslagningen ske via en personalunion, som Björn Eriksson snabbt talade om. Han är ju inte en ordförande av den mer blygsamma typen.

Motkandidat

Följaktligen har en till synes mycket stark motkandidat lanserats, Handbollsförbundets ordförande Hans Vestberg, som dessutom är koncernchef för Ericsson. En sådan bakgrund med insikter i både idrott och nöringsliv är sannolikt ovärderlig. Slår Ericsson ut Eriksson?

Hans Vestberg. Foto: ericsson.com.

Hans Vestberg. Foto: ericsson.com.

Valet borde vara lätt om SOK vill behålla den framgångsrika självständighet, som lett till så många prispallsbesök.

Historiskt kan  Björn Erikssons förespråkare hävda att RF och SOK i många år hade gemensam ordförande. Men det var på den tid då idrotten älskade kungligheter som symboliska frontfigurer.

Sålunda satt dåvarande kronprinsen (senare kung Gustav VI Adolf), arvprinsen Gustaf Adolf (vår kungs far) och prins Bertil  i tur och ordning på dubbelstolen från 1913 till 1991.

Viktor Balck. Foto: wikipedia.org.

Viktor Balck. Foto: wikipedia.org.

Själva verksamheten styrdes givetvis av andra krafter, som  exempelvis”den svenska idrottens fader”, Viktor Balck, IOK-ordföranden och Asea-chefen Sigfrid Edström och senare den energiske cykelbasen C-G Anderberg.

Numera fungerar det dåligt med aldrig så kvällstidningsmässiga galjonsfigurer. Idrotten har demokratiserats.

Ordförandeuppdragen i RF och SOK är var för sig tillräckligt krävande. Det vore dumt och klåfingrigt  att ändra på ett vinnande system.

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren