Samhälle

Ett hisnande raseri över hela Frankrike

Paris dagen efter 1 december. Foto: Thomon/en.wikipedia.org.

Gula västarnas tredje stora demonstrationslördag och den andra att hållas i Paris började tidigt 1 december. Teve sände i flera kanaler från åtta i regnig morgon.

Västarna ville absolut vara på Champs Elysées trots vandaliseringen av ”världens vackraste aveny” från lördagen dessförinnan låt vara att de då befann sig på förbjuden mark.

Nu hade västarna tillstånd för en del av avenyn och avenyn hade i sin tur förberett sig noga. Uteserveringarna hade monterat ned sina terrasser och tagit bort alla bord och stolar. Butikerna skyddade skyltfönstren med att spika fast stora träskivor. Också gallren runt de planterade träden hade tagits bort. Inget fick vara kvar som kunde användas för barrikader.

De första minuterna visade teve grupper av planlöst vandrande grupper på övre delen av avenyn mot Triumfbågen. Plötsligt hände det: några av västarna gav sig på ett led av svartklädda poliser som hindrade tillträde till den lägre delen av avenyn mot place de la Concorde nära ambassader och Elyséepalatset.

Värre än 1968

Polisen kände sig trängd och exakt 08.45 avfyrades den första tårgasgranaten. Det tjocka vita gasmolnet jagade bort demonstranterna som nu drog sig mot Triumfbågen.

Det blev inledningen på den värsta dagen Paris upplevt sen 1968 – för att tala med borgmästaren Anne Hidalgo. Hon kunde ha tillagt att det här ändå är värre. För första gången drogs nämligen de exklusiva kvarteren kring Triumfbågen in i förödelse plundringar och 249 anlagda bränder (6 i fastigheter vid sidan av 119 bilar) med uppstickare så nära de turisttäta varuhusen vid boulevard Haussmann att de fick utrymmas och på förnäma rue de la Paix hade en polisbil stuckits i brand.

Krossade butiksfönster och plundring skulle på kvällen också drabba eleganta rue de Rivoli och inspirera våldsverkare i gula västar att vräka ned delar av det stora järnstaketet utefter Tuilerieträdgården.

En förödande svans av våldsextremister

De 5 500 utkallade poliserna hade tårgasgranater och vattenkanoner men det hjälpte inte långt när demonstrationerna precis som förra lördagen avslöjade fler deltagare i samlingen än Gula västar: där hade de fruktade välkända snabba svartklädda grupperna av proffsiga våldsextremister tagit plats till stor vana att gömma sig i demonstrationer och folkliga firanden.

Senast syntes de under nationaldagskvällen 14 juli som en folkfestens förödande svans. Aldrig förr har deras framfart dokumenterats så intensivt som nu 1 december med ett stort antal teve-kameror och utsända journalister.

Paris en surrealistisk bakgrund

Även polisen filmade precis som turister och västarna själva, snuttar som visats i tv flera dagar efteråt. Paris blev surrealistisk bakgrund för ständigt nya bränder tårgas tjutande sirener i snabba scenväxlingar.

– Detta är ju kriget, konstaterade en brittisk turist.

Den magnifika avenue Kleber blev ett slagfält med höga barrikader och brinnande upp och nedvända bilar helt nära Triumfbågen. Nationalmonumentet med den okände soldatens grav blev nu en snabb erövring. Grupper i gula västar tog sig upp på monumentets takterrass med segergester medan andra ritade paroller på byggnadens murar som ”Avgå Macron” och ”Gula västarna ska segra”.

Teve kunde visa att souvenirbutiken sparkats öppen och plundrats till oigenkännlighet. Napoleonbysten var halshuggen med huvudet i ett hörn på golvet, reliefen föreställande nationalsymbolen Marianne skadad.

Tidningarna skulle senare skildra vad teve-kamerorna inte fångat: den obesvärade brutaliteten inför innehavarnas vädjanden.

Vardagsnära butiker skonades inte. Ett mindre apotek föröddes helt och innehavaren tvingades fly. Restauranger fjärran från guldkrog fick inredningen sönderslagen. Tidningarna skulle senare skildra vad teve-kamerorna inte fångat: den obesvärade brutaliteten inför innehavarnas vädjanden.

Det som däremot filmades var isande nog: den ensamme nedslagne polisen på marken framför Triumfbågen omgiven av sparkande gula västar, och mirakulöst räddad av andra gula västar som hjälpte bort honom.

Mörkret föll men spänningarna förblev. Paris var visserligen hårdast drabbat men ingalunda ensamt offer för detta hisnande raseri. Över hela Frankrike härjades städer av bränder och våld. Samtidigt deltog långt färre Gula västar än under de två tidigare demonstrationerna. Under tiden har bensin och drivmedel börjat sina för bilisterna genom vägblockeringarna i skilda delar av Frankrike.

En av alla vägprotester över hela Frankrike, den här utanför Belfort. Foto: Thomas Bresson/en.wikipedia.org.

Och en annan nära Grenoble. Foto: Jean-Paul Corlin/en.wikipedia.org.

När sammanstötningarna äntligen upphörde sent på kvällen i Paris hade 387 personer häktats av beräknade 8 000 demonstranter varav 133 skadats.

Framryckning i tre led

Polisförhören med de häktade kan redan redovisa demonstrationens strategi under lördagen, allt återgivet i tidningen Le Parisien. Framryckningen skedde i tre led: i det första jobbade de proffsiga gerillagrupperna hemmahörande i yttersta vänsterns antikapitalism. De byggde barrikaderna. På lämpliga föremål påminde de om sin närvaro med att rita bokstaven A (för anarki) eller ACAB (All Cops Are Bastards).

Ett 50-tal meter därifrån rörde sig de från landsbygden inresta Gula västarna där majoriteten aldrig deltagit i demonstration. Deras huvuduppgift var att skrika skällsord åt polisen vid sidan av att gå första ledets gerillagrupper tillhanda.

I tredje ledet fanns plundrarna specialister på att krossa fönster, tränga in i butiker sätta eld på bilar (119 stycken). Cirka tio procent var minderåriga ofta från förorten som kommit in i hopp om att slåss med polisen, – yngsten 14 år. Där fanns även en flicka.

Passiva betraktare

De tre leden omgavs i sin tur av passiva betraktare på trottoarerna. Där fanns åtskilliga Gula västar tillsammans med lokalbefolkning och turister. Alla rörde sig synkroniserat framåt eller bakåt styrda av polisens förflyttningar.

Det som förvånat polisen mest under förhören har varit alla vanliga familjefäder från småstäderna i glesbygd som aldrig haft med rättvisan att göra och som efter ankomsten till Paris attackerat polisen och människor ”som kunde vara deras grannar” som applåderat förstörelsen och kallat sitt agerande motståndshandling. I domstolen tillämpas ett annat perspektiv. Att ha deltagit i våldshandlingar ger mellan 3-5 års fängelse.

72 procent stödjer Gula västarna

Men förödelsen till trots har Gula västarna inte förlorat i popularitet efter 1 december – 72 procent av franska folket stöttar dem fortfarande samtidigt som 85 procent säger sig ogilla våld. Regeringen får däremot bottenbetyg: 90 procent av franska folket anser att den inte levt upp till situationen.

I medierna är Gula västarnas refräng att ingen bryr sig om dem.

-Vi som inte har pengar till mat i slutet på månaden tvingas höra av Macron att vi ska skaffa solpaneler och byta till el-bil. Han talar klimat och har aldrig levt med ett tomt kylskåp, heter det.

De kräver att presidenten tar tillbaka de aviserade höjningarna i januari av priset på bensin och diesel och sätter in rejäla åtgärder för att stärka köpkraften. I annat fall utlovas demonstrationer tills villkoren blir uppfyllda. Det hörs redan röster för ny demonstration i Paris kommande lördag.

– Kommer inte på fråga, vi kan inte ha fler lördagar av förstörelse konstaterar borgmästaren i Paris, Anne Hidalgo.

Låga inkomster bland parisarna

Demonstrationer javisst, men inte vandalisering, tillägger hon och påminner om att Paris inte är en stad med guldkantad befolkning. Hela 70 procent av invånarna har så låga inkomster att de är berättigade till subventionerat boende. Hon står i spetsen för egen uppseendeväckande protest mot utsatthet: i vinter ska det guldglimmande palats som är Paris stadshus ge husrum åt hemlösa kvinnor.

På söndagen kom president Macron tillbaka till Paris från G20 mötet i Argentina. Han promenerade genast runt i förödelsen, fick applåder från kringstående men buandena från kvarvarande Gula västar hördes i alla fall i tv.

Därpå sammanträdde han med regeringen och kallade till möte med alla partiledare. I veckan tar han till orda i teve om sin strategi. Ingen vill tro att han tänker införa undantagstillstånd.

Läs Kerstin Hallerts förra artikel om de Gula västarna här.

  1. catharina ingelman-sundberg

    Lysande läsning! Catharina Ingelman-Sundberg.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren