Kultur

Ett kärlekskrig där slagen böljar fram och tillbaka

Ebba Witt Brattström. Foto: Sara Mac Key

Samuel Bross har läst Ebba Witt Brattströms Århundradets Kärlekskrig.

Låt mig säga det först som sist. Århundradets kärlekskrig handlar, enligt min mening, inte om äktenskapet mellan Horace och Ebba. I så fall skulle hon inte ha valt titeln Århundradets kärlekskrig. Det skulle vara oerhört förmätet och egocentrerat.

Jag tror också att Jessica Gedin insåg det när hon i Babel ställde frågan om hur boken var relaterad till verkligheten. Det var för att ge Ebba Witt Brattström möjlighet att påpeka att detta är litteratur och inte en dagbok.

Naturligtvis har grälet makarna emellan och den därpå följande skilsmässan påverkat henne. Verkligheten brukar påverka författare, de skriver inte i slutna rum.

Men jag tror att hon i sina strider med den före detta maken upptäckt att det han säger och gör påminner om alla de hundratals berättelser hon hört genom åren, när hon pratat med sina medsystrar inom den feministiska rörelsen.

Erfarenheterna liknar varandra intill förväxling. Det finns ett tema i grälen som återkommer och som hon vill fästa uppmärksamheten vid. Misogynin och kvinnohatet är nånting som dagens feminister oavbrutet påpekar, exemplifierar, relaterar till och bekämpar. Jag behöver bara nämna kommentarsfälten i de sociala medierna som svämmar över av kvinnofientliga påhopp, så förstår ni vad jag menar.

När Horace Engdahl i sin senaste bok Den sista grisen skriver:

”Den fullbordade penetrationen är evigt ett nederlag för kvinnan och evigt en seger för mannen, sedan kan man stapla teorier till himlen.” undrar man vad han egentligen menar.

Är påståendet så misogynt som det vid första läsningen verkar? I den eviga kampen mellan man och kvinna kan kvinnan bara förlora – i samma ögonblick som hon förlorar oskulden är hon besegrad. Allt annat är oviktigt.

Eller – en välvilligare tolkning – är det en bild av hur det trots allt ser ut i dagens verklighet: hur mycket vi än säger att vi har jämställdhet mellan könen är den allmänna meningen att en kvinna som ”gett sig” åt en man är en fallen kvinna. I det ögonblicket är hon skuld- och skambelagd – vilket otaliga våldtäktsrättegångar bär vittnesbörd om. Vi har inte kommit längre, tyvärr.

Jag misstänker att den heliga vrede som fyller EWB vid tanken på könskrigets historiska dimensioner och att ingenting hänt hittills, också till stor del har präglat relationen och det är den som får henne att skriva denna bok.

Hon är besviken på att mannen i hennes liv visar sig vara likadan som alla andra hon hör talas om i sina samtal med sina medvetna systrar, medan han till sin förtvivlan inte kan vara den titan hon (och han) drömt om utan blott en kopia bland andra kopior. Besvikelsen är stor hos dem båda. Därför sveper han in sig i den status som hans sociala ställning ger.

Jag uppfattar det inte som en bok där ”Hon” hela tiden vinner debatten, utan snarare speglar ett krig där slagen böljar fram och tillbaka. Ibland verkar det som om de ska försonas, och man hoppas. Trots att man vet bättre.

Hela boken är uppbyggd av korta utsnitt ur dialoger och som på teatern speglar dessa de skiftande styrkeförhållandena och ”dagsformen”.

Ofta är de aforistiskt hållna repliker, som ytterligare befästs av att det är just sådana som hennes fd man excellerar med i sina senare böcker. Det är ett ständigt växelspel mellan förnedring, förhandling och försoning.

Ebba Witt har också interfolierat dialogerna med citat ur litteraturhistorien som kommenterar och fyller i. De har dock ofta funktionen att förstärka hennes bild. Men inte alltid. Med både sorg och, trots allt, en viss ömhet beskriver hon den fallande hjälten.

Hur som helst god läsning är det i alla fall.

Århundradets Kärlekskrig av Ebba Witt Brattström. Norstedts. Pris ca 185 kr.

 

 

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren