Samhälle

-För att växa behöver vi fler frivilliga språkstödjare

Klassen i Bromma gymnasium samlad. Foto: Janne Andersson.

Häromdagen berättade Nyfikensgrås Janne Andersson om sitt arbete som frivillig språkstödjare vid Bromma gymnasium, där han lär ut ut svenska till ungdomar från hela världen (läs artikeln här). I dag har Janne intervjuat verksamhetsansvarige Andreas Bjunér om vad som är målen, problemen och glädjekällorna.

Andreas Bjunér som driver verksamheten. Foto: Mammut Kultur.

Hej Andreas Bjunér, som driver språkstödsundervisningar i Stockholms skolor, hur kom du på idén?

– Jag började själv som volontär språkstödjare hösten 2014 och tog över som ansvarig för verksamheten i januari 2015. Språkstödet startade ett par år tidigare när en språkintroduktionsskola i Stockholm hörde talas om vårt (Internationella Bekantskaper) medprat vid en SFI-skola och kontaktade oss för att ställa frågan om det var möjligt att starta upp något liknande för nyanlända ungdomar.

Hur stor är verksamheten? Hur många är engagerade?

– Från att ha börjat med 3-4 klasser i en skola är vi i dag aktiva i cirka 25 klasser i fem olika skolor. Det innebär att våra 110 volontära språkstödjare varje skolvecka når ut till cirka 400-450 nyanlända gymnasieelever.

Vad är dina mål med den här verksamheten?

– Jag skulle gärna se att vi finns i samtliga Stockholmsskolor med språkintroduktion på programmet och att vi med tiden kan sprida vår verksamhet över landet, men det tar tid att bygga upp ett välfungerande system och det fodras många volontärer.

-Det viktigaste är att ungdomarna vi når ut till får ut något av våra besök och att vi kan vara en hjälpande hand i deras försök att lära sig svenska och därmed förkorta integreringsfasen.

Hur tycker du att det går?

– På två år har vi gått från två till fem skolor, vilket såklart är en glädjande utveckling.  Den feedback vi får från språkstödjare, lärare och elever är i det närmast uteslutande positiv, vilket såklart gjort det lättare för oss att nå fram till andra skolor.

Vad är de stora problemen, och de stora glädjekällorna?

– Det största problemet om vi ska växa är tveklöst att hitta fler volontärer. Det finns förvisso ett stort intresse, men för varje skola vi startar upp i behövs cirka 20-30 nya volontärer, det är definitivt en utmaning.

-Den enskilt största glädjekällan som jag själv upplevt och som många av våra volontärer upplever är möjligheten att få träffa nya människor, höra om fler livsöden (som förvisso kan vara väldigt sorgliga ibland) och känslan av att faktiskt både eleverna och språkstödjarna får ut något av dessa möten.

Hur tror du det går för de här ungdomarna?

– Det är såklart väldigt olika från fall till fall, men det är klart att de generellt har en tuffare resa än ungdomar som är födda i Sverige. Det tar tid att lära sig språket, många bär på tunga trauman och det är generellt svårare för ungdomar med bakgrund i andra länder att få tillträdde till den svenska arbetsmarknaden på samma villkor som många av de ungdomar som är födda i Sverige.

Ett problem som jag märkt under mina tre terminer att det är svårt för de här ungdomarna att få svenska kompisar, har ni någon plan?

– Helt klart är det svårt för många nyanlända att nå fram till personer etablerade i det svenska samhället. I skolan går de i samma klass som andra nyanlända ungdomar och därför saknar många en naturlig länk till personer födda här. Med våra satsningar IB Sport och IB Kultur, där vi i samarbete med idrotts- och kulturföreningar hjälper nyanlända ungdomar in i det svenska föreningslivet, försöker vi skapa en sådan länk.

Hur förbereder ni ungdomarna på att Sverige blivit mer främlingsfientligt? Hur tacklar ni debatten om framför allt ensamkommande flyktingpojkar från till exempel Afghanistan? Och de senaste larmen om homosexövergrepp? Många klagar också på att de bor i flyktingboenden och andra deprimerande miljöer?

– Jag svarar på alla dessa i ett svar. Vi är i skolorna för att stötta ungdomarna med språket och i bästa fall även kunna motivera dem i sina studier. Frågorna som ställs är stora frågor som snarare är något för våra politiker att svara på.

Vad kostar det här och vem betalar, vi som  är språkstödjare jobbar ju gratis, men det fordras väl en del administration och ledning?

– Vi tar ut en mindre summa från skolorna (per klass och per termin), vilket innebär att det i slutändan är Stockholms stad som betalar. Dessa pengar används för samordning av verksamheten.

Namn: Andreas Bjunér.

Yrke: Verksamhetsutvecklare på Internationella Bekantskaper samt dokumentärfilmare/journalist.

Ålder: 38.

Bor: Stockholm/Berlin.

Inkomst: Varierar.

Hobby: Film.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren