Samhälle

-Gamla och nya medier producerar dumheter i ivern att publicera till varje pris

Lars Weiss. Foto: twitter.com.

Hej Lars Weiss, tidigare journalist och utrikeskorrespondent på Aftonbladet och Dagens Eko, chef på Aktuellt, nyhetschef på TV4, programdirektör på TV4, vad gör du nuförtiden?

Vad är dina närmaste planer?

Att i min roll som exekutiv producent se till att inspelningen av Jens Assurs långfilmsdebut Korparna avslutas på ett bra sätt nere på Bjärehalvön senare i sommar.

Scen ur Korparna. Foto: Jonas Alarik/filminstitutet.se.

Scen ur Korparna. Foto: Jonas Alarik/filminstitutet.se.

Att finslipa arbetet med manus och finansiering av ytterligare två långfilmer och en dramaserie för televisionen.

Att förbereda lanseringen av en ny affärsidé, bolaget Perfect Coach – en mötesplats för mentorer och adepter på nätet.

Att göra en kombinerad kolla EM-fotboll- och golfresa till Frankrike.

Varför hoppade du av journalistiken?

Efter att i många år levt med journalistik och/eller programverksamhet praktiskt taget dygnet runt var jag färdig med den typen av verksamhet i slutet av 90-talet efter min tid på TV4. Jag ville ha ett friare liv, utnyttja mina erfarenheter mer i entreprenörssammanhang och även kunna skriva friare.

Har också varit med och startat ett antal företag, suttit i många styrelser och skrivit böcker, samt sysslat med åsiktsjournalistik som kolumnist i DN till exempel.

Längtar du tillbaka?

Nej. Jag har många fina minnen, men då var då.

Hur tycker du att dina ”gamla” media sköter sig nuförtiden?

Har inte samma koll som jag brukade ha, men noterar förstås mediebranschens problem i en alltmer digital värld och de konsekvenser de så kallade ”gammelmedierna” måste hantera.

Det finns fortfarande mycket kvalitet i produkterna från de bärkraftiga mediehusen och inte minst från public service-bolagen, som genom sin finansiering har stora konkurrensfördelar som mediemarknaden nu ser ut. Men det finns också en oerhörd massa skräp i ett tämligen okontrollerat flöde på nätet, där både gamla och nya medier ofta producerar dumheter i ivern att publicera till varje pris.

Hur mycket följer du vad som sker i Sverige och världen?

Jag läser de svenska morgontidningarna noga, följer ett antal internationella tidningar/tidskrifter på nätet, lyssnar på radio när jag kör bil och ser – numera – bara då och då tv-nyheter. Söker det som intresserar mig mera än att jag följer nyhetsflödet generellt.

Vad tycker du t ex om den europeiska flyktingkrisen och hur Sverige sköter den?

Det är snarare ett ämne för en essä eller en krönika, men kortfattat anser jag att krisen i sig såväl som Sveriges hantering av den var ofrånkomlig. De envisa kriserna i bältet Afghanistan-Tunisien gjorde en modern flyktingvåg mot Europa ofrånkomlig. Och därmed blev också den svenska regeringens lappkast i frågan ofrånkomliga.

Som gammal Washingtonkorre för Sveriges Radio, vem tror du blir USA:s nästa president och vad tror du händer under den nye presidenten?

Tills nyligen trodde jag benhårt på Clinton och det är väl fortfarande det säkraste tipset om man studerar väljarstödet demografiskt, men jag är inte lika säker längre. USA är en märklig kontinent – ja, mer kontinent än land faktiskt. Det som funkar i Boston hånas i Savannah och tvärtom. Allt kan hända och ingenting är omöjligt.

Trump som president är ju ett hån mot all politisk anständighet, men samtidigt kan vi ju tänka på att den liberala världens eufori över Obama har grumlats rejält nu när han snart ska lämna över. Det är inte så lätt att styra USA ens som president, även Trump kommer att malas i kongressens och USA:s alla särintressens käftar.

Vad tror du om medieutvecklingen, det är ju helt andra villkor idag än under journalistikens guldålder?

Jag tror inte så mycket, jag försöker förtvivlat hänga med i turerna för att se vilka satsningar som fungerar och vilka som inte gör det, men det blir nog allt tydligare att min tid inom journalistik och gammelmedier – från sent 60-tal till sent 90-tal – nog var en guldålder.

Generellt sett hade vi mer tid, bättre resurser och en mer självklar etisk kompass än den ganska förvirrade värderingsmall jag nu tycker mig se. Jag avundas inte de som numera leder de stora mediehusen; deras jobb har blivit betydligt svårare.

Du jobbar numera inom film- och tv-produktion hur ser utvecklingen ut i den branschen?

Det är en bransch där trender har avgörande betydelse och som också påverkar det som är a och o för branschens utveckling och framgångar – finansiering. Branschen är generellt alldeles för underfinansierad och det driver också utvecklingen bort från featurefilm på biograf och mot dramaserier för televisionen.

I ett litet språkområde som det svenska letar nu alla efter idéer som kan hoppa över gränserna och få uppmärksamhet – och finansiering – internationellt. Det är en kul bransch på många sätt, men den är inte lätt att tjäna pengar i – om man inte får just internationell genomslag typ Millenium-serie eller ”Bron”.

Du har också fyllt 70, men jobbar fortfarande, borde vi har en mer flexibel pensionsålder i Sverige?

Ja, den borde vara mer flexibel, men med en nedre gräns vid typ 65. Jag har svårt att tro att samhället/företagen/den enskilde i längden kan finansiera tidigare pensioneringar annat än för de som absolut behöver det.

Tycker du att äldre människor får för lite respekt numera?

Vilken ledande fråga. Jag tror vi får den respekt vi förtjänar.

Vad önskar du mest av allt just nu?

På kort sikt: att jag får vara frisk nog för att ge mig iväg på den där kombinerade kolla EM-fotboll- och golfresan till Frankrike.

På längre sikt: att jag jag får leva länge nog för att se min tio-åring ta studenten.

Fakta

Namn: Lars Weiss

Ålder: 70

Familj: Sambo Anna Lindmarker, son William, dotter Maria, barnbarn Noa, bonusbarn Patrik och Axel

Bor: Lidingö

Hobby: Böcker, Netflix, golf

 

 

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren