Två fransyskor har nyligen passerat mitt nattygsbord. Bägge skriver om den åldrande människan, bägge gör det på ett sätt som är oväntat, humoristiskt och ja, väldigt annorlunda. I berättelserna är det människor en bra bit över 50 som är huvudpersoner, i den ena ännu lite äldre.

Igelkottens hemlighet av Muriel Barbery (Sekwa förlag) kom ut för några år sedan på svenska och har redan lästs av många här hemma. Bara i Frankrike har den sålts i två miljoner ex. Den andra är lite mer nykomling på banan. Héléna Marienské heter författarinnan, hennes debutroman kom för ett drygt år sedan till Sverige, den heter Rhesus. Modernista har översatt och gett ut den. Den finns inte i pocket, men i ett sådan där härligt, lite gammeldags utförande med mjukt omslag i vackert tjockt papper som är trevligt att hålla i.

Igelkottens hemlighet handlar om den gråa musen/portvakten i den fina överklassfastigheten i Paris. Hur hon lever ett liv – ett mycket intellektuellt sådant – som ingen anar vidden av förrän den distingerade japanen flyttar in i lyxvåningen några trappor upp. Fascinerande på många sätt, och ett snöpligt och lite oväntat slut.

Rhesus är en slags buskis på franska, med allvarsam underton. Ett antal gamlingar i aktningsvärd ålder lever rullan på ett hospice utanför Paris. De för ett regelrätt krig om rätten till god och näringsriktig mat, om att få ha ett sexliv och mycket annat. Man höjer sina ögonbryn både en och två gånger. Häftigt är det, jag lovar!