George Martin. Foto: en.wikipedia.org/adamsharp.

George Martin. Foto: en.wikipedia.org/adamsharp.

En sommardag 1963 träffade jag den femte Beatlen George Martin  i EMI:s studiobyggnad på Abbey Road i London.

Han var en gänglig, tunnhårig  och mycket artig man som just den här dan producerade en ny LP med succébandet The Temperance Seven i den stora studion.

Under våren hade han och Beatles färdigställt en av rockhistoriens mest omtalade skivor – Please, Please me.

Hela LP:n spelades in på en dag. Något som är fullständigt otänkbart idag.

The Themperence Seven. foto: en.wikipedia.org/Jac. de Nijs/Anefo.

The Themperence Seven. foto: en.wikipedia.org/Jac. de Nijs/Anefo.

En av många artister

Den tolfte och sista sången som spelades in var Twist and Shout och skälet till att den låg sist var att John Lennon som sjöng ledstämman var förkyld och man var rädd att hans röst inte skulle klara av påfrestningarna, men gruppen fixade det i första tagningen.

Än så länge var Beatles bara en av många artister som George Martin producerade.

Han hade utbildats  på piano och oboe vid Guildhall School of Music and Drama och anställdes på skivbolaget EMI redan 1950.

Vi drack litervis med öl

Men nu var det 1963 och jag och tre kompisar var i London i tre veckor på semester.

Vi hade jobbat större delen av sommarlovet för att få ihop till reskassan  och reste med den ryska passagerarbåten Michail Kalinin från Stadsgården i Stockholm till London där vi bodde på ett studenthotell, såg alla minnesmonument, drack litervis med öl på pubarna och gick på jazzklubbar, till exempel Oxford 100  där bland annat Acker Bilks dixieorkester spelade.

Jag hade vunnit en sångtävling i Kornsjöstrand och skivbolaget EMI ville skriva skivkontrakt och när de hörde att jag skulle till London fick jag ett introduktionsbrev som bland annat ledde till mötet med George Martin.

Mängder med skivor

Han hade producerat mängder av skivor till en början mest med klassisk musik, och i början av 60-talet gjorde han plattor med engelska komiker som Peter Sellers. Och så The Temperence Seven. När jag träffade George  Martin den där sommardan för snart 5 3 år sen spelade de in en LP med sin typiska variant av 20-talsjazz.

–         Sverige, sa George Martin, jag kan inte så mycket om Sverige. Men vi hade ett svenskt artistpar här för ett tag sen, han var sångare och hon spelade dragspel.

Han menade sångaren Harry Brandelius och hans fru Ingalill Rossvald som var dragspelare.

George Martin var till att börja med rätt tveksam till Beatles och inte minst till trummisen Pete Best, som också sparkades innan den första LP:n gjordes. Men hans tveksamhet försvann i och med Please, please me då George Martin först fick dem att öka tempot på låten och sen sa:

–         Gentlemän! Ni har just gjort er första nummer ett-hit.

Experimentlust

George Martin producerade alla Beatles skivor utom en och han låg också bakom många arrangemang och instrumentinslag i låtarna. Det var George Martin som arrade och spelade piano på de tidigare inspelningarna.

Det var också han som förde in en stråkkvartett i Yesterday och  piccolotrumpeten i Penny Lane. Det var han som spelade barockpiano i In my life. Arrangemanget till Eleanor Rigby var inspirerat av musiken till Alfred Hitchcock-thrillern Psycho.

Paul McCartney lär ha sagt:

–         George Martin har ganska mycket experimentlust för att vara den han är, en vuxen.

Och John Lennon:

–         George Martin var den som gjorde oss i studion.

George Martin jobbade också med andra artister och skrev egen musik, till exempel till James Bond-filmen Live and Let Die (Leva och Låta dö)  med Roger Moore,  men det var  Paul McCartney som skrev och sjöng titelmelodin.

Beatles har sålt mest skivor av alla – omkring en miljard.

George Martin blev 90 år.