Odd Zschiedrich. Foto: Ingrid Lindgren.

Odd Zschiedrich. Foto: Ingrid Lindgren.

-I Sverige har vi föreställningen att allt går via samhället, här finns inte en skattekrona. Detta är en helt fristående och oberoende institution. Vi har ingen redovisningsskyldighet mot någon mer än mot oss själva.

-Vi äger inte ens huset vi sammanträder i, det ägs av Stockholm stad.

Det är kanslichefen vid Svenska Akademien Odd Zschiedrich som förklarar i en filmad intervju med Gunnar Magnusson i akademiens vackra 1700-talshus vid Stortorget i Gamla stan.

– När jag möter besökare från andra länder, och berättar att detta är helt privat, verkar man förstå detta bättre om man är brasilianare, italienare eller spanjor än om man är svensk.

aoddaEn dag varje höst öppnas den hemliga dörren och akademiens ständiga sekreterare tillkännager vem som tilldelats årets nobelpris i litteratur.

Men vad händer alla de andra dagarna? En hel del, visar det sig. Det är många pris som ska delas ut, och mycket som ska diskuteras av ledamöterna bakom de lyckta dörrarna och ljudförstärkta fönstren. 30 sammanträden om året måste hinnas med.

Sara Danius blickar ner på besökarna.

Sara Danius blickar ner på besökarna.

Odd Zschiedrich själv är en veritabel spindel i nätet – han både bor och verkar i huset – och hoppas att han uppfattas som en tam och snäll sådan….

Han var bara sex år gammal vid sitt första möte med Svenska akademien:

– Jag var på en konstutställning som Halmstadgruppen hade. Artur Lundkvist kände Halmstadgruppensmedlemmar väldigt väl, och skulle hålla ett tal.

-Så letade jag efter pappa, och hittade honom inte. Då tog han mig med sina stora händer som var som lagårdsdörrar och sa, att pappa kommer snart. Nu kan du sitta hos mig en stund…

Se den filmade intervjun här!