Folk, Sport

Här är skidkungarnas historia, nu väntar vi på en skidprins

Den förste skidkungen, Per-Erik Hedlund. Foto: Scanpix/sv.wikipedia.org.

Vintrarna blir allt kortare i klimatkrisens tecken. Snö finns inte alls i samma utsträckning som förr  då sportloven ofta verkligen var vinterlov.

Men skidkungarnas och skiddrottningarnas popularitet verkar vara oinskränkt. Och i Vasaloppet är och var en sin egen kung eller drottning, vare sig man åker alla de nio milen mellan Sälen och Mora, eller om man väljer någon annan mindre krävande variant.

Numera kan man ju till och med cykla sträckan och få en minnesmedalj! Det är inte mer ohistoriskt än skidåkning, eftersom Gustav Vasa varken cyklade eller tog sig fram på skidor. Snart kommer väl någon historiker och påstår att skidsportens verklige urgubbe aldrig ens varit i Dalarna!

Men skidregenter har verkligen funnits och finns. Obändiga kraftmänniskor som aldrig ger upp, även om spåret är sladdrigt och isbildning uppstått under skidorna. Tysta kom de glidande ur skogen på sina klumpiga, halvdant vallade skidor. De slet. svor och svettades ock kunde efteråt vara stingsliga i stil med Arthur Häggblad, som efter en storseger svarade på en hög dignitärs enkla fråga om hur loppet var: Åk, själv gubbjävel, så får du se hur lätt det är!

De flesta var snällare och tystare. Mycket tystare.

Hedlund först på plan…

Vem var först på plan? Kanske Per-Erik Hedlund från Särna som vid vinterspelen i Chamonix 1924 lika lite som sina svenska kamrater kunde klara den branta alpterrängen. Fyra år senare var han tillbaka, med bättre teknik och med samma kampvilja.

Dessutom hade han fått en vit tävlingsdräkt i present av byborna hemmavid och den dräkten blev, trots inledande motstånd från förbundet, tongivande för all framtid i svensk skidsport. Med några få fula undantag har den svenska landslagsdräkten i skidsammanhang sedan 1928 varit vit. Tacka ”Särna” Hedlund för det!

…Utterström en klurig rackare

En klurig rackare var Särnas samtida Sven Utterström. Han förnyade träningsmetoder och åkteknik och experimenterade med skidor och stavar. Spåren var ju helt annorlunda än i dag, då de dras av maskiner.

Sven Utterström förnyade åktekniken. Foto: Scanpix/sv.wikipedia.org.

I skidsportens begynnelse var spåren ofta mycket svåråkta, sladdriga och sällan rensopade. Vallningen fick de aktiva sköta själva och somliga var förstås bättre än andra i det avseendet. Utterström själv sa att ”vi körde skottkärror i spåren”.

Skidkungarna blev snabbt mycket populära i en tid när massmediernas intresse för idrott väcktes. Radion sände och tidningarna inrättade särskilda sportavdelningar, med Dagens Nyheter som föregångare.

Sven Jerrings inspirerade referat från Vasaloppet gav många beundrare. Gustav Vasa var fortfarande i allmänhetens ögon en stor välvillig gammal kung, som lade grunden till det rike som Per-Albin Hansson försökte fullborda under folkhemsepoken oå 1930-talet.

En höjdpunkt var den olympiska femmilen i Garmisch-Partenkrichen 1936, då svenskarna hänsynslöst ockuperade de fyra första platserna i prislistan. Tiotusentals människor hyllade ”Kvartetten som inte sprängdes”, vid hemkomsten till Sverige. Dagsaktuell vers i Dagens Nyheter blev det också.

Mora-Nisse Karlsson, skidkungarnas skidkung i Vasaloppet 1950. Foto: Vasaloppets arkiv.

Mora-Nisse skidkungarnas skidkung

Under andra världskriget fick Sverige i Mora-Nisse Karlssons skidkungarnas skidkung. Avspärrningen omöjliggjorde länge internationella kontakter, men ”Mora-Nisses” eldorado hette Vasaloppet. Han vann ständigt och jämt, ibland knappt, ibland med jättemarginal, någon gång efter att vallat om efter krisläge i spåret.

Och sedan har de kommit, den i hyllningstexterna evigt ”obändige” Sixten Jernberg, den store teknikern Assar Rönnlund, den fantasieggande Thomas Wassberg, den överväldigande Gunde Svan, den hypertränade Per Elofsson och den alltid maximalt satsande Marcus Hellner.

Tre skiddrottningar

Tre skiddrottningar bör nämnas. Toine Gustafsson-Rönnlund, som räddade skidäran i Grenoble 1968, Marie-Helen ”Billan” Westin-Östlund, som så fint anpassade sig till den nya fristilen och slutligen den sannolikt mest populära svenska skidtjejen genom tiderna, Charlotte Kalla. Ja, hon slår säkert även de flesta av skidkungarna.

Charlotte Kalla, slår nog de flesta skidkungar. Foto: Ulf Gustavsson/sv.wikipedia.org.

Det enda felet med Kallas härliga karriär är att det norska motståndet alltför ofta varit för starkt, oftast i form av Marit Björgen och Therese Johaug. Men det har inte främst varit resultaten som främjat Kallas ställning. Hennes öppenhet, hennes förmåga att visa känslor i både seger och nederlag har gjort henne känd långt utanför sportens stundtals begränsade värld.

Andra länders skidkungar

Naturligtvis har det funnits och finns skidkungar utanför det svenska riket. Finlands Veiko Hakulinens fleråriga kamp med Sixten Jernberg är oförglömlig. En annan mer kortvarig finsk skidkung var den elegante Eero Mäntyranta. Den senaste finske skidkungen Mika Myllylä, avslöjades för doping och dog i ett själsligt armod.

Norska skidkungar: Hallgeir Brenden, Ivar Formo, Björn Dählie fram till dagens raritet; Petter Northug, skidkungen som genom sina olika utspel i och utanför skidspåren skapat en ny längdåkningsvärld.

Petter Northug skapade en helt ny skidåkningsvärld. Foto: Dmitry Valberg/sv.wikipedia.org.

Northug har sagt saker som tidigare ansetts ovärdiga och omöjliga för en skidåkare. Inte minst har han tämligen konstant hånat sämre motståndare. Hans förmåga verkade ett tag unik, han var oslagbar i de trista masstörtloppen, något som den den norska skidledningen alltid motarbetat – tills man upptäckte Northugs överlägsenhet på området.

Då blev masstarter på modet även i det omhuldade Holmenkollen. Ett kvalificerat hyckleri, som främst drabbade en åkare som Anders Södergren, som definitivt skulle ha varit en femmilskung i en annan era. Nu var hans chanslös i de tjatiga masstarterna.

Vi svenskar hatade också dessa masstarter, även om Marcus Hellner ibland kunde plocka till sig en seger genom sin smartness. Fullt ut förlät vi dock inte denna åkform förrän Johan Olsson i VM 2013 i Val di Fiemme åkte ifrån alla på en soldränkt VM-femmil. Det ar så enormt spännande att vi på kuppen nästan förlät Northug och alla hans  tidigare tilltag, Plötsligt var förnyaren Johan Olsson den främste, Och en segrande femmilskung är det bästa sportintresserade svenskar vet.

Romantiken har försvunnit

Men nog har romantiken kring dessa storrännare försvunnit en del. Den siste i den genren var kanske Thomas Wassberg, men sin tydliga vresighet, som mildrades av en lika tydlig humor. Med rimfrost i skägget susade han fram vilt i spåret och även om Gunde Svan var en mer gudabenådad och mer framgångsrik skidåkare hade han också något slipat och modernt över sig som inte riktigt passar in i våra bild av en verklig skidkung.

På samma sätt är det med Marcus Hellner, trots hans enastående kampvilja och förmåga att maximalt ta ut sina krafter. Och Jonas Olsson, som emellanåt gnällde över hur dåligt tränad han varit.

Kanske bottnar denna känsla i att längdåkningen blivit så oerhört vetenskaplig, med sina dygnet runt arbetande vallningspatruller, sina maxade skidor och det utstuderade intaget av näringskost. Pannkakor med sylt  eller varm blåbärssoppa duger inte längre.

Ingen ny skidkung i sikte

Någon ny svensk skidkung efter Hellner syns inte. Vi blickar avundsjukt västerut och konstaterar att de norska skidprinsarna står i kö efter den abdikerade kungen Northug.

Däremot håller Charlotte Kalla mycket väl sin position och har också fått en konkurrerande drottning i Stina Nilsson. Även Ebba Andersson är mycket lovande. Tronföljden tycks säkrad och rätt var det är dyker det väl upp en skidprins. Det brukar bli så. Inte ens en accelererande klimatkris får hindra det.

Vem kommer efter Marcus Hellner? Foto: Frankie Fouganthin/sv.wikipedia.org.

Läs tidigare artiklar i Sune Sylvéns serie om den svenska idrottshistorien här.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren