Plåtat, Upplevt

Här ligger det legendariska skeppet Resande man!

Upphittarnas egen bild av vraket.

Spåren på botten avslöjar. Här ligger ett 1600-talsvrak. Sannolikt det legendariska skeppet Resande man.

 

– Det ser bra ut, det mesta tyder på att det är det vraket, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola.

I går var han, Sjöhistoriska museet och upphittarna och besiktigade vraket som nyligen påträffades i Stockholms yttre skärgård. Under fyrtio års tid har dykare letat efter Resande man men det är först nu ett gäng dykare under ledning av Michael Ågren lokaliserade skeppet. Johan Rönnby är fascinerad av fyndet.

– Det är litet, smäckert örlogskepp som är förvånansvärt välbevarat, säger han. Båda stävarna står upp och spanten reser sig ovan botten. Dykningen stärker hypotesen om att det är rätt fartyg som har hittats. Skrov och storlek stämmer med Resande Man.

 

Även upphittarna, Grebbestads marinarkeologiska sällskap, som efter fyra års sökande äntligen fann vraket är övertygade.

– Vi har studerat strömmar och vindar och dessutom gått igenom tidigare sökningar efter skeppet, berättar dykaren Michael Ågren som lett undersökningarna. Vraket ligger rätt i förhållande till de fakta vi har från arkivhandlingarna. Dessutom är skeppet från rätt tidsepok.

Michael Ågren. Foto: Peder Jademyr

 

Klassiskt örlogsskepp

 

Resande man är ett av de klassiska örlogsskepp som vrakforskaren Anders Franzen hade på sin vrakkarta på 1950-talet och efter upptäckten av regalskeppet Vasa var Resande man det vrak han allra helst ville finna.

Kanske hade han också lyckats om han bara hade haft dagens avancerade sökutrustning – för, som det har visat sig, var han inte så långt ifrån… Men med sin artikel om Resande man i Örlogsmannasällskapets tidskrift på 70-talet inspirerade han många dykare.

 

– Vi sökte efter det här skeppet eftersom det har en så intressant och väldokumenterad historia, säger Michael Ågren. Och allt bärgades inte. Här finns förmodligen en hel del kvar.

 

Resande Mans förlisning finns dokumenterad i arkiven eftersom en av de överlevande lämnade en detaljerad berättelse om vad om hände. Allt tog sin början en blåsig höstdag den 18 november 1660 då drygt 60 besättningsmän och passagerare gick ombord på det lilla tremastade skeppet i Dalarö.

 

På väg till Polen

Det var nästan vinter och farligt att ge sig ut på Östersjön vid denna tid, men ombord fanns greven Karl Kristopher von Schlippenbach med ett mycket angeläget uppdrag. Han var på väg till Polen för att förhandla med den polske fursten Johan Kasimir om att Sverige och Polen skulle ingå ett förbund mot Ryssland, en politisk fråga som inte kunde vänta. För säkerhets skull hade han tagit med sig värdefulla skänker till det polska hovet som innefattade allt från dukater och juveler till kungliga brev.

 

Skeppet lättade ankar och satte kurs mot Danzig, men redan i Stockholms skärgård fick man problem. Det blåste hård motvind och eftersom det höll på att bli mörkt beslöt kapten Månsson för att nödankra och invänta bättre väder.

 

I det gungande skeppet lämnade han besättningsmän och passagerare åt sitt öde, för att istället ägna sig åt en attraktiv kvinna som han erövrat från en dansk kapare. Uppslukad av kärlekens fröjder negligerade kaptenen såväl skepp som greve alltmedan vinden och mörkret tilltog.

 

Vid gryningen nästa morgon upptäckte han till sin förfäran att Resande man hade draggat inåt land och hamnat nära en förrädisk klippa. Besättningen försökte hissa seglen men vinden ökade och snart var det full storm. Försöket misslyckades. Då lät kaptenen sätta ut skeppsbåten för att rädda sin sköna dam och greven, men det slutade olyckligt. I det upprörda havet kantrade båten och alla hamnade i vattnet och när kaptenen såg sin älskade försvinna i djupet blev han så förtvivlad att han drog hatten över ögonen och hoppade i havet.

 

De mötte sin död i iskalla vågor

 

Strax därpå sjönk skeppet och von Schlippenbach och 37 olycklige mötte sin död i de iskalla vågorna. Resande man blev stående med riggen ovanför vattnet och efter en skräcknatt däruppe lyckades fem stelfrusna besättningsmän räddas av några fiskare. Av de övriga ombord drev 26 besättningsmän iland och kunde sedan utmattade ta sig till en gård och berätta vad som hänt.

 

Efter katastrofen lyckades man bärga delar av riggen och dykare i dykarklockor fick upp flera kanoner. Det finns minst fyra kvar därnere men det går även att se spår av att man har tagit upp flera av dem.

 

– Vi kan se rester av lavetter och lavetthjul. Fyndet verkar mycket spännande, säger Johan Rönnby.

 

Skeppet ligger mycket utsatt och marinarkeologerna fick skjuta upp den första vrakbesiktningen på grund av hård blåst. Nu har de bärgat mynt för datering för att kunna fastställa skeppets ålder. Eftersom det finns en vedlast ombord så vill man också ta träprov för en dendrokronologisk datering så att man med hjälp av årsringar ska kunna se hur gammalt skeppet är.

 

Men så här långt är såväl upphittarna som marinarkeologerna överens. Det ser onekligen ut som ett av sista legendariska skeppen på Anders Franzens vrakkarta har lokaliserats.

 

Sonarbilden - Såhär syns vraket som kan vara Resande man på bottnen i Stockholms yttre skärgård

 

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren