Folk, Kultur

Hasse Alfredson i tacksamt minne bevarad

Hasse Alfredsontar emot hedersguldbaggen vid Guldbaggegalan 2013 på Cirkus i Stockholm. . Foto: Frankie Fouganthin/wikipedia.org.

Naturligtvis ”kände” jag honom. Precis som du och alla andra upplevde jag Hasse Alfredson som en kär vän, en som fick mig att både skratta och tänka. Men vi var inte personligen bekanta.

Tror att vi bara hade kontakt en enda gång: jag ringde AB Svenska Ord i något tjänsteärende och tappade målföret när jag insåg att den som svarade i telefonen minsann var herr Alfredson själv!

-Oj, svarar du i telefon?! sa jag lite dumt efter några sekunder.

-Ja, trodde du inte jag kunde det? sa han.

Sanningen var ju att han kunde så oändligt mycket, trots att han aldrig lärde sig att spela piano utan lät Gunnar Svensson sitta vid tangenterna i stället.

Vi som satt i publiken, både vid teaterscenen och framför teven och på bio, vi fick så mycket av hans härliga hugskott.

Radarparet under många år, Hasse & Tage, här i början av deras karriärer i en Knäppupp-produktion från 1959. Foto: Knäppupps arkiv/wikipedia.org.

När han gjorde sina Lindemän verkade både han och Tage Danielsson ha lika roligt som åhörarna, ingen visste vad som komma skulle. Det var ju tillsammans med Tage i AB Svenska Ord som det stora genombrottet kom, med rader av revyer av vilka jag tror att jag sett nästan alla.

Hasse Alfredson var även som ”ensamstående” en suverän. Hans filmer och böcker, ofta med en betydande svärta, stod i stark kontrast till improvisationerna, till de glada låtarna, till sketcherna som vi lärde oss utantill (i alla fall nyckelreplikerna).

Har man upplevt Guben i låddan live glömmer man det inte! Dessutom visade han sig vara en skicklig skådespelare i en mängd roller ända in på ålderns höst.

När han nu är borta radar minnena upp sig hos oss alla, vare sig vi kände honom ”på riktigt” eller bara fanns i beundrarskaran. Man får inte glömma hans sociala samvete, engagemanget för samtiden och medmänniskorna, i olika former.

Sedan hade han en härligt barnslig ådra som satt spår i väldigt många svenskar. Alla har vi väl sjungit om den blommiga falukorven, om plättarna med lingonsylt!

Och när Varför är det så ont om Q? sattes upp på Södra teatern i Stockholm var det ren och skär lycka att se samspelet mellan mannen på scenen och hundratals ungar i salongen.

När boven var i hasorna på Hasse och han vände sig till publiken för att få hjälp tjöt allihop: ”Akta dej, han är DÄÄÄÄR!” Alla pekade dessutom! Vilket fick Hasse att fråga både en och två gånger till, säkert orepeterat, säkert bara för att få njuta av att känna hur han hade precis alla med sig. Ja, jag undrar om inte vi vuxna också hojtade och pekade …

Vi har ganska lätt för att klistra etiketten ”folkkär” på kända människor framför allt när deras liv tagit slut. Men när det gäller Hasse Alfredson kan begreppet sannerligen inte ifrågasättas.

Han lär själv ha föreslagit vad som ska stå på hans gravsten: Han log – och dog. En sak är säker: trots att Hasse Alfredson nu inte längre finns bland oss kommer vi att fortsätta att både skratta och le med honom, i tacksamt minne bevarad!

Två frågor tycker jag att han lämnar till oss att besvara:

Ska vi inte äta blommig falukorv i dag? Och varför är det fortfarande så ont om Q?

2 Kommentarer

  1. Hej du som läst den här texten! Gillade du den? Eller har nån synpunkt? Du vet väl att vi som skriver väldigt gärna vill ha kommentarer från våra läsare? Extra roligt om du också vill att fler ska kunna läsa och därför delar vidare på sociala medier! Vi är ju så många som så gärna minns Hasse Alfredson. Kommentera, dela, gör mig glad!

  2. Susan Westin-Rundberg

    Hej Aina, dig gör jag så gärna glad!
    Jag tycker om din text. Den känns äkta skriven som bara någon kan göra som har upplevt Hasse A och självklart Tage D!
    I tacksamt minne bevarad skriver du. Det är fint men används inte så ofta längre.
    Här passar det verkligen precis rätt, för det är precis så det är när man tänker på
    Hans Alfredson – i tacksamt minne bevarad.
    En smula sorg och ett varmt leende.

Leave a Reply

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren