Folk, Kultur

Herman Lindqvists egen historia

Herman Lindqvist. Foto: Gunnar Magnusson.

Ett slagsmål på skolgården i Helsingfors. Ett ryggskott i Madrid.

Små till synes obetydliga händelser har varit vändpunkter i journalisten och författaren Herman Lindqvists innehållsrika liv.

Det här berättar han för Nyfikengrås Gunnar Magnusson i en videointervju som nu finns publicerad på Youtube.

Herman Lindqvist har ett track record som få branschkolleger kan mäta sig med.

Hör bara:
Kom nyligen ut med sin 60:e bok, om familjen Vasa. Utsågs 2016 till hedersdoktor vid Åbo akademi.

Har arbetat på Stockholms-Tidningen, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Aftonbladet, Expressen, Sveriges Television, Sveriges Radio.

Är numera författare och frilansjournalist. Sedan 1995 kolumnist varannan vecka i Aftonbladet med ”Hermans historia”.

Som krigskorrespondent tävlade han med kollegan Staffan Heimerson om vem som hade varit på flest krigsskådeplatser i världen.

– Min första post var som utrikeskorrespondent i Prag. Jag bodde där före, under och efter ryssarnas invasion 1968. Staffan var med och körde ner min tjänstebil till Prag, sedan har vi hållit ihop i alla år.

– Vi tävlade om vem som först passerade 100 krig, det var Staffan. Jag har numera gått över 120 länder.

Vad är det som driver dig?

– Jag ville visa mina finska klasskamrater att jag också varit med i krig. Jag blev nerslagen på skolgården i Helsingfors för att jag var rikssvensk. Det här var 1949. Alla hade minnen av kriget och tyckte att alla rikssvenskar var fega och satt och åt limpsmörgåsar med sirap under kriget medan finnarna slogs och kämpade.

På den tiden, berättar Herman, hade tidningar och etermedier gott om pengar.

– När det hände något stort till exempel en jordbävning i Indien, så var vi inom en vecka 16 olika svenska journalister på plats. De kom från Sydsvenskan, Arbetet, olika landsortstidningar, sedan kom specialreportrar från Rapport, Tidningen Vi och Månadsjournalen.

Vad hände när du slutade åka till krig med avrättningar, död och rikoschetter?

– Det var mycket enkelt.1989 var jag korre i Madrid för Dagens eko. Vid den tidpunkten började murarna i det ena landet efter det andra i Östeuropa att falla.

-En vecka före jul ringde Ekot och ville att jag skulle till Rumänien där Ceausescu höll på att braka ihop. Jag tog inte hänsyn till att familjen inte ville att jag skulle åka strax före jul. När jag böjde mig ner för att ratta in CNN på kanalväljaren, sa det kraaaatsch… och jag fick ryggskott. Så jag kunde inte åka iväg…

– Plötsligt kände jag en enorm lättnad. Jag behöver inte vara på vartenda jäkla krig. Ungefär som den pensionerade stinsen som sa, här kommer ett tåg det ger jag fan i, och här kommer ett tåg till…

Hela intervjun finns att titta och lyssna på här.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren