Folk, Kultur

Herr Feldts tankar om spriten

Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter. Foto: Anna-Lena Ahlström. (bilden är beskuren)

Samuel Bross har läst Vägen ut – en loggbok om alkoholism och medberoende av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter.

Kjell-Olof Feldt säger en dag till sin fru Birgitta von Otter att han funderar på att lägga in sig för avgiftning. Han berättar att han en längre tid känt sig bunden av alkoholen, att han gärna skulle vilja skära ner konsumtionen men inte sluta helt. Går det?

Han vill absolut inte bli en nykter alkoholist som aldrig ska kunna ta en endaste lättöl! Han vill kunna dricka ”ungefär som min fru” som han berättar för läkaren. Han är rädd att ”jag håller på att supa bort min hjärna”.

Paret bestämmer sig också för att skriva en dagbok om projektet. Det är den vi får läsa.

Birgitta reagerar med ett ”äntligen”. Hon har noterat att han ofta blir fullare än nödvändigt, att det ibland – inte alltid – leder till missförstånd i diskussionerna med en onödig hätskhet som följd – hon har ibland känt sig föranledd att ringa vännerna och be om ursäkt dagen efteråt – och att han rent fysiskt har blivit sämre.

Han går ostadigare även på nykter kaluv och den senaste tiden har de upphört att gå på slingriga skogsvägar på sina dagliga promenader med hundarna, eftersom han lätt ramlar.

Men för att komma på rätt köl redan från början bestämmer sig Kjell-Olof för att hålla uppe flera veckor innan han ska återgå till en alkoholkonsumtion på lägre nivå.

För att vara på den säkra sidan pratar han med både husläkaren och en alkoholdoktor. Husläkaren tror inte på nedtrappning, han tror att det enda rätta är att bli en nykter alkoholist, medan den andra läkaren rekommenderar ett gradvis, långsamt nedtrappande, för att inte chocka kroppen.

Kjell-Olof bestämmer sig för sin först valda, brutala metod. Absolut avhållsamhet i fem veckor, sen får vi se! För säkerhets skull har paret döpt metoden till ”abstinensen”!

Och se på fan! Han klarar det galant!

Hans konsumtion av alkoholhaltiga drycker går ner på noll medan inmundigandet av sodavatten går i topp. Det är så han förvirrar sina egna vanor. Han smuttar på ett glas selter i stället för whisky.

För att vara på den säkra sidan har de också berättat för alla sina vänner vad som pågår, vilket naturligtvis leder till att Kjell-Olof ofta befinner sig i centrum de följande veckorna.

Han får berätta om hur han kommit fram till beslutet och – framförallt – hur det går. Och han kan ju faktiskt bara berätta om framgångar. Inga bakslag!

Till de påtagliga framgångarna hör också att Kjell-Olof ganska snart återfår sin forna spänst, han går obehindrat i de brantaste backar och på de ojämnaste skogsvägar. Han slutar hasa med fötterna.

Efter några veckor upptäcker han också att han kan skriva för hand igen. Det var något han trodde hade med åldern att göra, men det visar sig att det var spriten som låg bakom även detta tillkortakommande!

Det är en tankeväckande bok att läsa. Som pensionär utan alltför många uppdrag som kräver absolut nykterhet, märker man att många av ens medbröder börjar förgylla middagarna med både två och tre glas vin, allt oftare.

Men hade jag stått bakom Kjell-Olof Feldt på systemet en vanlig dag när han skulle göra sin veckoupphandling, skulle jag vara övertygad om att det vankades en stor fest i familjen! Sååå mycket sprit köper jag inte ens till jul!

Man märker att den medberoende – Birgitta – blir allt gladare över makens allt alertare uppenbarelse. Efter några veckor upptäcker hon att han till och med ler. Det var flera år sedan sist! Samvaron makarna blir också öppnare, då de ju har detta gemensamma intresse och dess följdverkningar att utbyta tankar om.

Efter ett antal veckor blir det dags för Kjell-Olof att återintroducera alkoholen i sitt liv. Han bestämmer sig där och då för att inte återinföra lunchsnapsen, som tydligen var en ganska vanligt förekommande begivenhet.

Han bestämmer också att han inte får börja drickandet förrän ganska sent på eftermiddagen, men han vill inte säga nej till en whiskypinne innan middagen. Sedan lite rödvin till maten gärna. Men han fortsätter inte efter en viss tidpunkt på kvällen. Inte ens detta verkar ställa till problem!

Man märker dock att en stor del av hans tillvaro upptas av tankar på spriten, på mängden och sorterna. Det verkar bli ett slags fixering.

Det hade inte blivit någon bok, anförtror oss författarna, om han hade misslyckats, så det går bra, åtminstone tills boken gått i tryck.

Men det är oerhört intressant att följa bådas funderingar och tankar kring beroende och medberoende, kring suget och strategierna för att slippa det. (Kjell-Olof är lite sur för att Birgitta inte förstår hur duktig han varit som motstått suget.)

I stället hemfaller han ofta åt diverse hypokondriska teorier om hur han egentligen är på väg att akut dö – när han får plötslig sprängande huvudvärk, går ner i vikt eller när han felmedicinerar och får hallucinationer.

Och nästan hela tiden står herr Feldt i centrum för intresset och får lägga ut texten om sina framgångar, funderingar och fantasier. Men det kan det nog vara värt för Birgitta som får en friskare, gladare och spänstigare make på köpet!

Vägen ut – en loggbok om alkoholism och medberoende av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter. Albert Bonniers förlag. Pris ca 170 kr.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren