Häromveckan när jag med ett gäng seniorjournalister besökte ett stort grannland på andra sidan Östersjön hade jag åter anledning att fundera över detta med högerpopulismen i många europeiska grannländer.

Jaroslaw Kaczynski. Foto: en.wikipedia.org.

Polen styrs sedan några år tillbaka av PiS, ett socialkonservativt och högerpopulistiskt parti med starkt socialkonservativt och religiöst stuk. Lite mer än grannländernas högerpopulistiska regeringar, eller växande oppositionspartier.

PiS är i motsats till vissa andra populistpartier inte heller Putin- och Rysslandsvänligt.

Partiledaren Jaroslaw Kaczynski styrpraktiken landet enligt samma modell som Viktor Orbáns Fidesz-styrda Ungern utan att ens ingå i regeringen eller vara utsedd till landets president.

Kaczynski och Orbán backar för övrigt nästan alltid upp varandra när EU återkommande kritiserar deras länder för att strypa mediernas och rättsväsendets oberoende och rätten att granska hur makten utövas.

Trots att FN:s klimatpanel IPCC nyss levererade en ny larmrapport om det globala klimathotet tillhör Polen med sitt stora beroende av fossil uppvärmning och 100 000 kolgruvearbetare den grupp som starkast är emot EU:s förslag om kraftigt minska koldioxidutsläppen till 2030.

Viktor Orbán. Foto: en.wikipedia.org.

Om PiS med sin kvinnofientliga och främlingsfientliga politik överlever även nästa parlamentsval återstår att se.

Beslutet om sänkt pensionsålder och, för polska förhållanden bra barnbidrag, tillsammans med en stark ekonomisk tillväxt har gett PiS-styret ett stabilt folkligt stöd på runt 40 procent av den polska väljarkåren.

Men särskilt bland unga, intellektuella och många kvinnor växer protesterna och missnöjet.

För att välta PiS-styret i nästa parlamentsval krävs att de hittills splittrade liberala och socialdemokratiska oppositionspartierna förmår ena sig. Riktigt där är inte 38-miljonerlandet Polen ännu.

I Ungern har Orbán och hans Fidesz-styre gått ännu längre ut på den främlingsfientliga vägen. För övrigt något av ett favoritland för Jimmie Åkesson och hans SD.

Grenar på samma högerextrema träd

Orbán har i motsats till Kaczynski nära band till Vladimir Putin. Därtill har Ungern på många sätt blivit något av ett centrum för antidemokratiska och EU-fientliga högerpopulistiska rörelser från stora delar av världen.

Begravningsplatsen för den polska garnisonen på Westerplattehalvön där andra världskriget började. Foto: Robert Björkenwall.

I senaste parlamentsvalet fick Fidesz fick runt 50 procent i väljarstöd. Lägg därtill att där också finns ett parti i parlamentet som är ännu mer extremt, nämligen Jobbik. På många sätt är de grenar på samma högerextrema träd. Här behöver de starkt högerextrema inte hymla om sina förebilder. Regeringschefen står på samma sida ideologiskt och i konkret politik.

I Polens tidigare så brutala ockupationsmakt och nuvarande stora, fredliga grannland Tyskland lutar CDU:s systerparti CSU i Bayern (ingår i förbundsregeringen) mer och mer åt höger.

CSU för allt tydligare sin egen flyktingpolitik, delvis av stark oro för konkurrensen från högerpopulisterna AfD och väljarflykt i sin maktbas i Bayern.

Ursprungligen var AfD en ren proteströrelse mot euron. Numera är AfD främst ett växande högerextremt och främlingsfientligt parti med starkast stöd i östra Tyskland (före detta DDR).

I färska opinionsmätningar har de seglat upp som ett stabilt 18-procentsparti, ungefär på samma nivå som de tyska socialdemokraterna SPD.

En djupt oroande utveckling i det stora och viktiga EU-landet Tyskland, nu när vi går mot Europaparlamentsval i maj 2019 och valet av en ny EU-kommission. Och innan dess ska Brexit och Storbritanniens utträde ur EU vara genomfört på ena eller andra sättet. Möjligen föregått av ett nyval.

Inte känns det direkt som om vi lever i den bästa av världar just nu. Kanske blir det ännu lite mörkare innan det möjligen ljusnar.