Två av världens bästa besöksmål 2018 finns i Norrbotten, rapporterar Times Magazine, ishotellet i Jukkasjärvi och Tree Hotel i Harads. Nyfikengrå besökte hotellet med rum högt uppe i trädkronorna för fyra år sedan, i dag återpublicerar vi reportaget:

Först svischar hon förbi i matsalen, sedan försvinner hon in i köket, dyker upp någon gång då och då, tar betalt av gäster, och försvinner sen tillbaka igen bakom kulisserna.

Britta Jonsson-Lindvall. Foto: Ingrid Lindgren.

Svårfångad är hon, trädhotelldirektören Britta Jonsson-Lindvall som vi har kommit för att träffa. Hon är sjuksköterskan, entreprenören, utvecklingsoptimisten med mera som tillsammans med sin man Kent Lindvall i fyra år drivit det omsusade Tree Hotel med designade rum högt upp i träden. Hotellet ligger i byn Harads, sju mil nordväst om Luleå. Hit kommer kända och okända besökare från hela världen med bil, buss, helikopter eller – privatjet!

En framgångssaga är det onekligen. Paret Lindvall gjorde flera försök att få igång en lönsam verksamhet hemma i Harads. 2004 hade de köpt vandrarhemmet, begravningsbyrån och tagit över Brittas pensionat, som idag är en del av hotellverksamheten.

– Men det blev inga bättre affärer. Vi kunde inte överleva. Man ville ju anställa. Därför blev det Tree hotel. Jag sa till Kent att antingen stänger vi och gör något annat eller så måste vi hitta på något så att vi kan öka våra affärer och anställa folk.

Att det skulle bli kojor i träd designade av en grupp utvalda arkitekter dök upp som idé efter den film, Trädälskaren, som spelades in i trakten några år tidigare.

The Birds Nest av Inredningsruppen/Bertil Harström. Foto: Peter Lundström, WDO - www.treehotel.se

The Birds Nest av Inredningsruppen/Bertil Harström. Foto: Peter Lundström, WDO – www.treehotel.se

The UFO av Thomas Sandell Sandell & Sandberg. Foto: Peter Lundström, WDO - www.treehotel.se

The UFO av Thomas Sandell Sandell & Sandberg. Foto: Peter Lundström, WDO – www.treehotel.se

När de första trädrummen stod klara 2010 spred sig nyheten blixtsnabbt.
Hur gick det egentligen till att ni fick ett sådant genomslag undrar jag, när Britta slagit sig ner i ett av de små intima matrummen på pensionatet:

– Vi bestämde oss för att vår satsning skulle synas i tidningarna. Först ut var arkitektvärlden, långt innan det blev nyhet inom turistvärlden. De spred informationen i sina nätverk och på de egna hemsidorna.

– Vi öppnade vår hemsida samma dag som arkitekterna. USA var snabbast. Och efter fem timmar var nyheten ute i 15 länder!

– Sedan blev det en allmän nyhet ganska fort. Alla de stora internationella medierna var här. CNN har varit här och gjort flera filmer, BBC har varit här, Reuters och alla stora byråer. Alla stora modemagasin har varit här.

Superlativen haglar i gästboken. Foto: Ingrid Lindgren

Superlativen haglar i gästboken. Foto: Ingrid Lindgren

– Då blev det en dominoeffekt. Hade de största medierna i världen varit här då måste man även komma från en liten tidning i Italien. Alla skulle hit.

– Därefter tog det fart i turistbranschen. De svenska medierna har inte varit lika mycket på som i utlandet. Det har stått om oss i Dagens Industri, i Sydsvenskan och så klart i de lokala medierna.

Det är inte särskilt många kojor det handlar om, i dagsläget sex stycken. Och så många fler kommer det inte heller att bli, förklarar Britta:
– Vi ska bara ha två-tre till Gästerna vill inte att det blir för stort. Då tappar vi konceptet.

Vilka kommer?
– 70 procent av gästerna är utländska, 30 svenska. Majoriteten är engelsmän, men sedan är det en blandning av folk från USA, Asien, övriga Europa och – ja de kommer överallt ifrån. Danmark börjar komma ganska kraftigt nu. Singapore ökar jättemycket.

Vad är det som drar?
– Folk har sett det mesta. Det här kom rätt i tiden med olika rum och kända arkitekter. Många som besöker oss är intresserade av arkitektur och design.
– Att det ligger i skogen och är miljövänligt är annat som drar. Dessutom är det lugnt, litet och vi har tid för alla gäster.
– Och så tror jag också på något sätt att det är i Sverige. Sverige man litar på det, det är ett tryggt land, det fungerar. Det är exotiskt och i norra Sverige. Polcirkeln känner ju alla till.

Affärsidén ja, den består enligt Britta av tre delar:
– Vi säljer boende, god mat och aktiviteter. Och alla tre består av upplevelser.
Något som slagit bland de utländska besökarna, inte minst de som kommer från Asien, är Village walking, eller byvandring.
– Vi promenerar runt i byn, berättar historien bakom och hälsar på någon i byn som bjuder på kaffe. Och så visar vi några vedhögar. Här samlar alla på ved, det är så klassiskt! Det imponerar på svenska besökare, och ännu mer på de utländska.

I sommar kommer ett team från amerikanska modemagasinet Vogue för att göra reportage under en vecka.
– Det är första gången de besöker oss. 13 sidor ska de göra, förutom omslag. Det är värt miljarder, det går bara inte att förstå…

– Jag ramlar inte av stolen, det är mest roligt, men nu är jag lite nervös för att de ska tro att de kommer till ett lyxigt ställe. De flesta älskar ju att komma hit för att det är så avslappnat. Ingen bryr sig om hur man ser ut och vem man är.

Kläder på tork med Lule älv i bakgrunden. Foto: Ingrid Lindgren

Kläder på tork med Lule älv i bakgrunden. Foto: Ingrid Lindgren

Vad har varit svårast?
– Likviditeten. Annars är allt bara roligt.
– Vi byggde varje år 2010, 2011, 2012. Det slet otroligt hårt med alla lån och pengar. Nu behöver vi konsolidera oss, jobba med kvalitetsutveckling och personal, vi är sju personer på heltid. Så det kan dröja ett år eller två innan vi sätter igång med fler kojor, tror jag.

– Däremot kan det komma andra nyheter däremellan. Det behöver inte vara ett nytt rum vi presenterar. När vi gör något jobbar vi med innovation och nya tekniker. Vi är inom byggbranschen, inte inom hotellbranschen.

Hur gör ni för att hitta arkitekter till de nya kojorna?
– Lite fräck är jag när jag säger det här, men arkitekterna hör ju av sig och vill vara med. Vi har en kö, och en del har ritat fantastiska byggnader, som vi skulle kunna bygga. En jättekö!
– Nu har vi fått två superkända internationella arkitektbyråer som är klara.
– Däremot är inte kojorna ritade än, och det är inte klart vilken stil det blir. Arkitekterna ritar fritt och vi bestämmer hur vi vill ha rummen.

Britta jobbar sju dagar i veckan, åtta till 15 timmar om dan. Hur länge orkar du?
– Jag är 62 nu och tänker hålla på i fem år till max. Sedan får det duga. Då säljer vi det. Det bestämde vi oss för redan när vi startade. Vi var så pass gamla redan då. Och våra barn har andra jobb.

Säger Britta Jonsson-Lindvall och skyndar vidare, för att ta emot nya gäster och allt annat som pockar på.

Foto: Ingrid Lindgren

Foto: Ingrid Lindgren