Krönika, Livsstil

Hur stor är faran med den digitala tekniken – och är det en fara?

Under sommaren har jag fått samtala med en nybliven studentska i min närhet. Hon saknar reflektion och fördjupning hos sin generation och tror att vi gamlingar hade mer av det i vår ungdom.

Vi talar om den digitala revolutionen som premierar snabb, förenklad och ensidig information. Alla fördelar då, jag menar jag själv skulle väl inte vilja vara av med sms, sökningen på google med snabba svar, facebook. Ja javisst, men med måtta. Och ärligt talat kollar jag mina mejl väldigt ofta, det lär förstås inte vara helt bra.

Så kommer min papperstidning en solig söndag och innehåller en högst alarmerande artikel (DN 21 augusti) om en bok av en kanadensisk psykolog, Mari Swinglei-Minds. Den har undertiteln ” Hur mobiler, datorer, spelande och sociala medier förändrar våra hjärnor, vårt beteende och vår arts utveckling”.

Swingle träffar patienter som tillbringar i stort sett all ledig vaken tid med blicken låst vid en skärm. Hon påvisar att forskning anger samband mellan den ökande användningen av digital teknik och till exempel adhd, autism, depression och ångestsymtom.

Konstant höjd beredskap

Om jag förstår det rätt ändrar tekniken vår verklighetsuppfattning, spelen och bilderna ger snabba kickar, belöningar och stimulans. Tekniken gör att vi befinner oss i en konstant höjd beredskap. Många blir skärmberoende.

De mer subtila belöningarna i verkligheten kan inte konkurrera.

Vi får svårare att roa oss själva, koncentrera oss på tankar, samtal eller böcker, att observera vår omgivning med våra sinnen, att processa information som inte är digital och att ägna oss åt kreativt skapande.

En domedagspredikan

Swingle varnar alltså: Digitaliseringen hotar viktiga värden som människans känslighet, sinnlighet och varseblivningsförmåga, vårt minne, tankekraft, inlärning och intelligens, vår kreativitet och innovationsförmåga, i grunden hela vår utveckling och fortlevnad. Det låter som en domedagspredikan.

Mari Swingle.

Mari Swingle.

Swingle själv menar att det inte är fel med lite men mycket fel med mycket det vill säga den digitala tekniken måste underordnas den verkliga verkligheten.

Som av en tillfällighet finns på andra sidan av Swingleartikeln en artikel om Tolstoj och det gods han satt och skrev på. Med bläckpenna, hans manus var fullklottrade med korrigeringar, asterisker och pilar.

Det var före de stora sociala rörelser som närmade sig och fick den gamla världen att falla.

Ja, vad ska man tro?

Under sommaren har jag också deltagit i samtal med en nästan nittioårig konstnär . Han menade att våra gamla tänkesätt grumlar vår syn inför det nya, vi måste öppna oss för konstens nya former och möjligheter i den digitala världen.

Beethoven hindrar oss utbrast han till den ålderstigna församlingens förskräckelse.

Ja vad ska man tro?

Jag för min del är glad så länge vi har reflekterande samtal, unga och gamla, samtal som problematiserar verkligheten, den verklighet som vi vant oss vid att uppfatta så.

  1. barbro ergetie

    Jag är glad att människor har möjlighet att möta varandra genom orden: de digitala (snabbaste) eller i cyberrymnden eller fördelaktigast IRL.
    Glöm inte att ”i begynnelsen var ORDET” och det måste bestå liksom kärleken och hoppet❤️

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren