Vem känner till att Sverige var första landet ut i Europa med att öppna en ambassad i Nordkoreas huvudstad Pyongyang? Ambassaden invigdes 1975 i en nybyggd fastighet i diplomatkvarteren där det efterhand visade sig finnas underjordiska gångar för avlyssning…

Det svenska sändebudet hette Erik Cornell, han tjänstgjorde som chargé d´affaires under ett par års tid. I dag är den före detta toppdiplomaten en pigg 87-åring bosatt i sin villa i Bromma, och minns tiden i den nordkoreanska huvudstaden som livet i en skrattspegel.

Nyfikengrås Gunnar Magnusson träffade honom nyligen med sin filmkamera. Se även intervjun på Youtube.

– Det var groteskt. Vi gick alla och skakade på huvudet åt det här. Tänk dig själv att du är nybyggare och utvandrat till Australiens inre. Det finns bara statstjänstemän där och de är politiker allihop. Vår servitris, gissade vi, var ganska hög polischef. Hon gick omkring i sina koreanska sidenkläder och serverade och hade högtalare i kjolarna.

Dela gärna på facebook och twitter – kommentera här på sidan!

– Man tror att allt är påhittat, för ingenting är på riktigt. De själva vet inte, de är normgivande. Statstjänstemännen lever i en bepansrad värld. Man kommer aldrig åt dem

Erik Cornell är en av få som sett den store ledaren Kim il Sung på nära håll.

Det var när dåvarande ambassadören och före detta journalisten Kaj Björck kom  på besök från Peking.

-Då fick vi ett möte med Kim il Sung. Han var riktigt hjärtlig och trevlig och pratsam. Han var guden där.

Ambassaden där paret Cornell bodde hade underjordiska gångar, som de kom på av en händelse.

– Vi visste inte att det fanns gångar under. Indonesiska ambassaden intill oss hade ett likadant hus fanns en lucka under trappan, och plötsligt en morgon när ambassadfrun gick förbi var det någon som tittade upp ur den där luckan.

-Hos oss luktade det bränt en dag. Jag frågade tolken, brinner det någonstans? Nä det är tomten bredvid, där är det nybygge på gång och de bygger en källare. Och då fungerar gångarna som en skorsten.

– Ingenting stämde, man var aldrig förvånad, man höjde på ögonbrynen. Det är som Livets ord eller Knutby, som tycker att de alltid har rätt. Det är en strikt diktatur med ett illitterat folk, och så har du konfucianismen, vördnaden för överheten som de haft i tusensjuhundra år. Det är grunden, de är impregnerade av det, som påverkar mer än kommunismen, en rödmålad konfucianism.

– Mycket är roligt, det är som en skrattspegel i Gröna Lunds spegelsalar. Allt är lite skevt.

När Erik Cornell kom hem till Sverige och rapporterade fick han kritik. – Många tog illa upp för att jag var lustig, men de förstod sedan.

Om dagens situation säger han så här:

– Ingenting kommer att ändras, ingenting går att ändra. Det är oföränderligt, som den islamiska staten, en likadan konstruktion. Om någon dör kommer någon annan och tar vid.

Fotnot:

Erik Cornell tjänstgjorde i Bonn 1959, i Genève 1960, vid UD 1963, Warszawa 1964, UD 1965 och i Addis Abeba 1968. Han blev ständigt ombud vid FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) i Rom 1971, chargé d’affaires i Pyongyang 1975, minister i Genève 1977, ambassadör i Bamako, Banjul, Conakry, Dakar, Freetown, Monrovia, Niamey och Nouakchott med placering i Stockholm 1983. 1988 blev han koordinator för afrikanska handels- och biståndsavdelningen, och 1989  utnämndes han till ambassadör i Ankara (sv.wikipedia.org).