Krönikor, Tyckt

Idrotten en budgetförlorare – var finns journalisterna?

Foto: Rädda kulturtidskrifternas facebooksida.

Foto: Rädda kulturtidskrifternas facebooksida.

Alldeles innan nyvalscirkusen drabbade landet, klargjordes vilket inflytande journalistiska kampanjer kan ha på utvecklingen. Kultursidorna fylldes av harmsna rapporter om att ett antal av landets ”mycket viktiga tidskrifter” hotades av nedläggning eftersom det aktuella budgetförslaget innebar att 15 miljoner kronor i stöd försvunnit.

”Landet stod inför en katastrolf”

Hur stora dessa fina tidningar var eller hur många som läste dem framgick aldrig, men nog ställde kulturskribenterna upp. Landet stod inför en katastrof, hette det, tankelivet i Sverige skulle dö ut. För att undvika denna fara gav regering och opposition upp. Pengarna skaffades fram, tryckfriheten var räddad.

Tidigare under hösten räddades några fullständigt omistliga i utlandet placerade kulturinstitutioner på ett liknande sätt. Pengar som inte fanns, skaffades fram.

När kultureliten vässar pennorna lyssnar politikerna. Det är givetvis fråga om ett mycket skickligt opinionsarbete, som andra kunde ta lärdom av. Men alla områden har inte samma hängivna försvarare i pressen som kulturen.

En betydligt större förlorare i budgeten var idrotten, som har gått miste om 100-tals miljoner kronor de senaste åren. Socialdemokraterna lovade under valrörelsen ett rejält tillskott på cirka 150 miljoner kronor, men därav blev inte en krona.

Men på sportsidorna var det nästan tyst. Några enstaka kritiska krönikor skrevs i ämnet, men av den ihärdighet som präglade den kulturella ilskan kunde inte mycket spåras.

Den nutida sportjournalistiken sysslar inte heller gärna med problemen kring statsstödet, trots att detta är mycket viktigt för framför allt utvecklingen på ungdomssidan. Idrotten har  gjort och gör en enorm insats när det gäller den integration, som är ett så stort växande samhälleligt bekymmer.

Idrottsområdet har svällt

Jag tror inte att dagens sportjournalister är slöare än tidigare generationers, snarare är det tvärtom.  Men området har svällt på ett ofantligt sätt och massmedieföretagen inriktar sitt intresse mot det som säljer, det vill säga de stora evenemangen.

Man hinner inte med särskilt mycket annat och det statliga idrottsanslaget är ingen kioskvältare. Men nog är det tankeväckande att kulturjournalistiken går till angrepp för ganska små indragna anslag, medan sportjournalistiken närmast struntar i betydligt större belopp.

I princip borde sportjournalistiken bättre kunna stödja idrottens grundintressen. Eller åtminstone öppna för debatter i ämnet. Tyvärr är själva idrottsrörelsen en mycket svag röst i samhällsdebatten, trots att allt fler svenskar idrottar. I valrörelsen hördes möjligen några små pip från Riksidrottsförbundet, men politiker som sviker sina löften gentemot idrotten riskerar egentligen ingenting.

Dags för ett idrottsdepartement

Och nog vore det spännande om någon regering någon gång kunde tillsätta en verkligt stark idrottsminister, som inte har sysslan vid sidan av något annat som betraktas som betydligt viktigare. Kanske är det dags att äntligen inrätta ett riktigt idrottsdepartement? Men går det att få minoritet i riksdagen i frågan?

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren