Folk, Krönikor, Tyckt

Idrottsvärlden inte densamma efter Emmas stillsamma protest

Emma Green Tregaro. Foto: Ryno Quantz/Svensk Friidrott

Emma Green Tregaro. Foto: Ryno Quantz/Svensk Friidrott

Bolt, Bondarenko och de andra storstjärnorna får ursäkta, men den gångna idrottsveckan tillhörde Emma Green Tregaro, världsfemma i höjdhopp men plötsligt i centrum genom sin stillsamma nagellacksprotest under VM i Moskva.

Idrottsvärlden blir inte densamma efter detta. Nervöst kommer OS-arrangörerna i Sotji att i februari granska i vilka färger idrottsmännen uppträder. Särskilt känsligt borde det bli i konståkning, en färggrann sport, med många möjliga variabler.

Konståkning är en mycket stor sak i Ryssland, intressant nog med tanke på att homofober ofta har fnyst åt sportens förmenta bögar. Om det finns fler homosexuella konståkare än ishockeyspelare är okänt, men nog skulle det vara spännande om en rysk medaljör plötsligt skulle ta steget ur garderoben eller kanske bara på något sätt pryda sig med de för Putin-regimen så förhatliga regnbågsfärgerna.

Paralleller med Berlin 1936

Den engelske skådespelaren Stephen Fry har yrkat på bojkott av vinterspelen i Sotji nästa år och pekat på en rad paralleller med sommarspelen i Berlin 1936. Få tycks numera känna till att det amerikanska friidrottsförbundet några månader före spelen 1936 var några få röster från ett majoritetsbeslut att bojkotta de tyska spelen. Anledningen var främst den då ökande diskrimineringen av främst judar, som bland annat inte längre fick tillhöra tyska idrottsföreningar.

Detta var ett grovt brott mot den olympiska stadgan, som föreskrev att ingen får hindras att idrotta på grund av ras, politisk åsikt eller religion. Den internationella olympiska kommittén (IOK) gjorde att halvhjärtat försök att undersöka saken och kom fram till att spelen kunde hållas. Naziregimen, för vilken de olympiska spelen var ett sätt att bevisa för omvärlden att man styrde en civiliserad stat, begränsade judeförföljelserna under spelen. Antisemitiska skyltar togs bort.

Kärnfrågan blev om det fanns plats för några judar i den tyska truppen. Ett par judiska idrottare togs ut, men den ena, världens främsta höjdhopperska, petades strax före spelen – och ersattes av en person, som efteråt visade sig vara en man! IOK:s iver att få spelen genomförda överträffade vida dess strävan till rättvisa för diskriminerade grupper och lät sig nöja. Den hitlerska propagandamaskinen släpptes loss.

1936 hade Hitler avskaffat all demokrati i Tyskland. I dagens Ryssland påstås det fortfarande finnas demokratiska drag kvar. Sannolikt levde judarna i Tyskland farligare än dagens hbt-grupper i Ryssland, men ännu 1936 hade läget inte blivit så katastrofalt som det senare blev. Antihomolagarna i Ryssland är nyligen antagna och omvärlden vet inte hur utvecklingen blir.

En glättad bild av verkligheten

Klart är att Putin-regimen liksom en gång Hitler-regimen kommer att ge en glättad bild av verkligheten. Men nu liksom då blir det sannolikt bara en putsning av ytan. Den i grunden homofoba attityden kvarstår, men tillämpningen av lagarna kan måhända skjutas upp tills vinterspelen är över. Och då kan det i värsta fall bli betydligt värre i ett slags hämnd.

När Tyskland 1931 tilldelades OS var landet en demokrati om än bräcklig. När Ryssland 2007 fick vinterspelen fanns inte de nu aktuella anti-hbt-lagarna. IOK kan omöjligen avkrävas förmågan att skåda in i framtiden, men tycks också oförmöget att inskrida när utvecklingen går snett.

En sanning är förstås att man inte vill. Huvudsaken är att de olympiska tävlingarna kan genomföras. En annan anledning är att arrangemangen vuxit sig så stora att de blivit svåra att avbryta. IOK avskyr allt prat om bojkotter och dessa har också visat sig vara tämligen verkningslösa och har orättvist drabbat många hårdsatsande idrottsmän.

Samtidigt har IOK och andra beslutsfattande organisationer lite för lätt att anlita autoritära regimer för sina dyra arrangemang. I demokratier uppstår lätt proteströrelser och den politiska viljan att lägga pengar på mastodontevenemang kan vara starkt begränsad. På 1970-talet stoppade ju en folkomröstning vinter-OS i Denver. USA, trots att staden tilldelats spelen.

Öppningsceremonien i Peking 2008. Foto: Olympic.org

Öppningsceremonien i Peking 2008. Foto: Olympic.org

Sånt riskerar inte att inträffa i Kina (Peking 2008) eller Ryssland (Sotji 2014). Inte heller i Tyskland för 77 år sedan.

Men spelen i Berlin har blivit en evig skam för IOK, som gav nazismen en stämpel av anständighet under några år innan helvetet bröt ut. Man kunde ha påverkat mer, men vågade inte.

Det borde kunna bli annorlunda inför Sotji 2014.

Varför inte en regnbågssektion?

För att slippa ännu en evig skam borde IOK kunna agera för att verkligen påverka den diskriminerande situationen i Ryssland. Man borde inte som 1936 nöja sig med att förföljelser upphör under en kort period, utan se till att hbt-personer också skall kunna röra sig och idrotta fritt i Ryssland långt efter det att den olympiska cirkusen lämnat landet.

Och de som vill protestera på plats, måste ges utrymme för detta, även om inte tävlingspassen kan förvandlas till politiska plattformar. Det finns massor av andra tillfällen under ett olympiskt spel. Kanske en regnbågssektion (i beskydd av IOK!) under invigningen?

Det borde inte gå att blunda längre. Vi skriver trots allt inte 1936, eller hur?

 

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren