Krönika

Inget utrymme för idrotten i den tjatiga valkampsvalsen

Valkampanj pågår. Foto från 2014: Patrik Nylin.

Vad skulle hända om ett parti, Liberalerna till exempel, i valrörelsens slutskede skulle komplettera sitt politiska manifest med en miljardsatsning på svensk elitidrott?

-Vi tar alldeles för få guldmedaljer vid OS, säger partiledaren vid en överraskad presskonferens, som hade inriktat sig på en ny omgång om satsning på vård, skola, försvar, polis, omsorg eller invandring.

Nu fick man i stället se ett politiskt podium, där partirepresentanterna iförda snygga träningskläder öste pengar över landets nuvarande och kommande elitidrottare.

Stödet till Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) mångdubblas, stora nya belopp också till Riksidrottsförbundet, pengar som var låsta till en långsiktig elitsatsning.

Särskilda pengar går till  gamla svenska storsporter i  modern kris, såsom skridskor, tennis, brottning, kanot, och bordtennis med flera.

Svenska Skidförbundet får beröm, men också kritik. Det räcker inte med längdskidåkning, vårt land måste också hänga med i backhoppning och kombination.

Stora nya idrottsanläggningar skall byggas, idrottsskolor (numera ofta förfinade till akademier), satsningar på att få fler storevenemang till Sverige ska göras. Vinter-OS i Stockholm 2026 betraktas som en självklarhet. Politikerna i huvudstaden får en örfil för sin avvaktande, slöa attityd till projektet.

Idrotten går om kulturen

På frågorna varför denna ursinniga elitsatsning görs svarar partiledaren att det svenska folket måste få ha det lite kul någon gång. I den allmänna bedrövelsen. En invändning att idrotten nu budgetmässigt går om kulturen, besvaras med en gäspning om att Dramaten har mycket lägre publiksiffror än Ullevi och Friends arena.

En expertpanel har räknat ut att det aldrig har gått så bra för Sverige som efter framgångsrika idrottsperioder..Landets självkänsla ökar starkt, det må vara efter ett VM-brons i fotboll eller stafettseger på skid-VM.

 Partiledaren avslutade: Om vårt program godtas av riksdagen kan vi garantera 30 svenska guldmedaljer vid OS i Tokyo 2020 och ännu fler vid kommande spel…

Givetvis har denna presskonferens aldrig ägt rum och kommer aldrig att äga rum. Idrotten är visserligen den största ännu levande folkrörelsen, med miljontals medlemmar, men får aldrig något utrymme i den ofta tjatiga valkampsvalsen.

En orsak är att få ifrågasätter de rätt små statliga summor som avsätts till idrotten, som ju också till stor del klarar sig själv. Det finns ingenting som ens liknar politiska skiljelinjer. Alla vet att det är bra att röra på sig för alla åldrar.

Intresset hos politikerna varierar

Idrottsintresset hos de politiskt styrande har varierat. Per-Albin Hansson spelade bowling. Olof Palme gnetade gärna med tennis. Thorbjörn Fälldin och Ulf Adelsohn sågs ofta tillsammans på ishockey. Fredrik Reinfeldt älskade basket. Stefan Löfven går gärna på ishockey. Ingvar Carlsson var en ivrig fotbollsspelare i ungdomen.

Åt andra hållet låg väl Carl Bildt i botten, han visste inte om det var Elfsborg eller Brynäs som spelade ishockey i högsta serien.

Tidigare hade idrottens övre ledarskikt ofta direkta kopplingar till den politiska makten, kanske bäst eller värst exemplifierad av Helge Berglund, borgarråd i Stockholm, men också en starkt pådrivande ordförande i Svenska Ishockeyförbundet. Han fick kommungubbar i hela landet att bygga hockeyhallar.

Sådana mygelkontakter  godtas med rätta inte längre. Men nog vore idrotten värd ett eget departement? De idrottsministrar som hittills utsetts har haft sporten som en liten hobby i jobbet. Nästa regering borde utse en särskild sportminister utan en massa bisysslor. Det vore idrotten värd.

  1. Hans Bonnevier

    Heja Sune , ditt inlägg är ett gott exempel på friskt humör.
    Javisst vore ett sådant utspel kul – välgörande.
    Hälsningar
    Hans Bonnevier

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren