– Frågan om tillgång av wifi i äldrevården är mycket viktig och riksomfattande. Det är ett krav som är lika självklart som att den som behöver hjälp med blöjbyte skall få det. Det skriver Leif Leijon i en kommentar till en artikel som vi tidigare publicerat om internet på äldreboenden:

Wifi på äldreboende är en mycket större fråga än många föreställer sig och pinsamt osanna undanflykter, som att de äldre inte är intresserade får inte vara ett hinder.

Med wifi kan äldre som beordras i säng på sen eftermiddag ändå ta del av SVT:s kvällsutbud genom att använda SVT-play och de andra TV-bolagens play-tjänster under dagtid. Likaså kan de få tillgång till det mycket rika material inom alla områden som finns på Youtube. Där kan de ofta finna videor om sin barndomsbygd, hobby, eller favoritområde.

De flesta lokaltidningar har idag någon typ av digital publicering där de kan följa, och om de orkar, också delta i sina forna grannar och vänners liv, och bygdens utveckling.

Via Skype och liknande sajter kan man få personlig kontakt med med bild och ljud med närstående som kanske bor på annan ort och sällan har möjlighet att besöka sina föräldrar, andra släktingar och vänner med mera.

Att påstå att detta inte skulle intressera de boende på äldreboende är antingen ren lögn eller total inkompetens hos de ansvariga politikerna och förvaltningscheferna.

Kostnaden försumbar

Problemet är knappast heller ekonomiskt eftersom ett äldreboende idag inte kan fungera utan ett datanät och internetuppkoppling. Kostnaden för ett wifi-nät är därför försumbar i en budget som det ett äldreboende har och skulle uppvägas av att det går enklare och blir mindre personalkrävande att sköta mentalt aktiva och glada åldringar.

Att från utövarens sida hänvisa till privata nätabonnemang är inte seriöst. Det är orimligt att den som endast behöver använda internet ett par timmar i månaden skall behöva betala ett månadsabonnemang.

Dessutom behöver de flesta äldre i vården någon som i varierande omfattning hjälper dem när datorerna krånglar.

Problemet ligger i stället huvudsakligen hos ansvariga politiker och tillhandahållare av äldreboenden.

Skrämmande många politiker har en tendens att ta väldigt lätt på sakfrågor utan mäter utredningar och faktadokument mellan tummen och pekfingret samt läser dokumentets titel för att därefter delegera frågan till tjänstemännen.

Förskräckande stor andel av våra lokala politiker saknar dessutom själva en mer utvecklad erfarenhet av datoranvändning och har därmed sannolikt svårt att sätta sig in i datorernas möjligheter på ett äldreboende.

Tjänstemännen i den kommunala förvaltningen gör å sin sida bara vad de är ålagda att göra. Sannolikheten att behovet av wifi på äldreboenden skall initieras på tjänstemannanivå är därmed ytterst liten.

Lägg frågan på IVO:s bord

Därmed kommer inte heller frågan om wifi upp i de kravdokument som reglerar standard och funktioner för de som skall driva äldreboenden.

Med tanke på olika rutiner och attityder i Sveriges alla kommuner borde frågan om obligatoriskt wifi ligga på IVO:s (Inspektionen för vård och omsorg) bord. Jag känner inte till om den gör det men uppenbart händer i så fall inget.

På utövarsidan består problemet av pressad budget, men huvudsakligen av bristande kompetens. Därtill en föråldrad syn på verksamhetsutveckling som troligen har sin grund i en personalrekrytering som försvårar en platt organisation där personalen på golvet kan föra idéer och erfarenheter uppåt i organisationen.

En mycket stor del av personalen är lönebidragstagare, med besvärande brister i såväl svenska som engelska och i avsaknad av erfarenhet av moderna administrationssystem och databehandling i arbetssituationen.

I samtal med personalen på några äldreboenden har det visat sig att förutsättning för datorhantering i verksamheten varit mycket låg. Personalen skulle i många fall därför inte kunna hjälpa de äldre att hantera datorer i ett wifi när de behöver hjälp att till exempel koppla upp Skype.

Tyvärr gäller det ibland också avdelningsföreståndare och personal i ledande befattning på äldreboenden.

Behovet ökar, inte tvärtom

Användarna, det vill säga de äldre som bor på äldreboendena, har förvisso i många fall liten eller ingen egen erfarenhet av datorer eller kan på grund av demens ha förlorat förmågan att själva hantera uppkopplingar med lösenord och eventuella nätanslutningar, uppdatering av programvaror med mera. Det betyder dock inte alls att deras behov av funktionerna i en dator blir mindre, ibland faktiskt tvärtom, får ett ökat behov.

När släkt och vänner inte i samma utsträckning kan besöka de gamla, rent fysiskt så ökar givetvis behovet av Skype, Facebook, epost och så vidare.

När de gamla tvingas i säng innan de intressanta teve-programmen sänds ökar behovet av play-tjänster.

När inte minst myndigheter i allt större utsträckning använder elektroniska blanketter, internetbokning av läkartider och att mycket annan kommunikation skall ske digitalt.

Biblioteken lånar ut digitala böcker direkt till låntagarens terminal. Och att gårdagens kafferep numera ersatts av elektroniska chattforum ökar – inte minskar – behovet av tillgång till datorer som är uppkopplade mot Internet.

Det är nog så att när man inte förstår nyttan av ett system inte heller har intresset att lära sig eller förstår nyttan av det.

Men det är inte så enkelt att bara öppna ett wifi på det nät som i de allra flesta fall redan finns, men inte används. Inte används därför att personalen saknar nödvändig kompetens för att kunna använda datorer i sitt arbete och kan då naturligtvis ännu mindre hjälpa de äldre på boendet med deras användning av internet.

Det är nog så att när man inte förstår nyttan av ett system som finns inte heller har intresset att lära sig att använda det eller förståelsen av nyttan.

Ett krav lika självklart som blöjbyte

Frågan om tillgång av wifi i äldrevården är mycket viktig och riksomfattande. Visserligen ligger en stor del av äldrevården under kommunal regi men tillsynsmyndighet är IVO.

För att få rikstäckande likvärdig nivå måste därför IVO införa ett krav att tillgång till internet via fast kabel, wifi eller på annat sätt ska finnas för alla som bor i äldrevården och att kompetent personal ska finnas för att ge den hjälp som ofta behövs.

Samtidigt ökar då förhoppningsvis den egna personalens datormognad vilket på sikt kommer att underlätta driften av äldreboendet.

Kravet måste utformas så att varje boende skall ha rätt till exempelvis 2-4 timmar i veckan vid en dator.

Detta är ett krav som är lika självklart som att den som behöver hjälp med blöjbyte skall få det. Den som behöver hjälp att duscha skall få det och den som inte kan äta själv skall få hjälp att få i sig maten. Den som är i behov av att tala med sina närmaste med ljud och bild via datorn skall också få det behovet tillgodosett.

Nöjda äldre som är mentalt aktivare är billigare och enklare att sköta
Slutligen är det humanitärt oförsvarligt, att dels inte tillhandahålla en så självklar tjänst / hjälp som betyder så mycket.

Leif Leijon