Folk, Krönika

-Även jag har träffat Björn Borg

Björn Borg. Foto: sv.wikipedia.org.

Filmen om Björn Borg har nyligen haft premiär på svenska biografer. Man måste se den, har jag förstått. Den lär vara spännande.

Pensionerade sportjournalister får anledning att titta tillbaka på fornstora dagar. Man riktigt hör mellan Facebookraderna, hur de längtar åter till sina verksamma liv. Och jag förstår dem. Även jag har träffat Björn Borg och upplevelsen av den ynglingens storhet gav mig nya perspektiv på begreppet världskändis.

Så här var det.

Kommer till jobbet på  Svenska Dagbladet 1986, får ett oväntat och brådskande uppdrag och kastar mig i fotografbilen. Det var tre år efter den berömda Wimbledonfinalen 1981 mot John McEnroe.

1986 var tenniskarriären slut för Björn och han planerade för framtiden. Just den här dagen var allt fokus på dåvarande sällskapet Jannike Björling. Hon skulle snart föda Björn Borgs första barn, sonen Robin. Expressens löpsedlar skrek ut glädjen i krigsrubriker. Spänningen var olidlig!

Vi var på väg till Svenska Institutet på Hamngatan nära Kungsträdgården. Där skulle man tillkännage utnämningen av en ny Sverigeambassadör.

Upphetsningen hos alla befintliga nyhetsmedier var så stor att man förstod, att det inte rörde sig om en ny svensk UD-ambassadör i Washington London eller Paris. Nej, detta handlade om en turistambassadör, en superkändis.

Det gick knappt att ta sig in i presslokalen. Alla var där, som det heter på dagens Facebookspråk. Jag väntade lugnt i entrén när jag upptäckte, att jag stod öga mot öga med en cool Björn Borg.

När journalistadrenalinet pumpar kan viss genialitet uppstå.

Här gällde att bli ensam med superstjärnan och få en bild. En utopi i den massmediala trängseln. Men Björn svarade ja utan att tveka, när jag kom med ett fotoförslag.

Ikea hade inför sommaren byggt upp sin monteringsbara Sverigestuga nära scenen i Kungsträdgården. En modell av den svenska idyllen, ett rött trähus med vita knutar inspirerat av den småländska byggnadstraditionen. Det fanns veranda och flaggstång. Allt perfekt som scen för den nya Sverigeambassadören.

Utnämningen bekräftades och Björn berättade hur förtjust han var över denna nya roll. På något förunderligt sätt lyckades han tränga sig igenom mediehavet och komma fram till oss. Vi skulle ta den korta vägen till stugan.

Det började bra, han skakade av sig de flesta bakom sig och jag försökte ställa några frågor under promenadens gång. Det var då det hände.

Tänk er en nästan tom Kungsträdgården med en lugnt promenerande Björn Borg, en välvilligt konverserande journalist och ett smärre sällskap från Svenska Institutet.

Att förklara hur platsen inom tio minuter var så fullt av stockholmare att den just avslutade kaotiska presskonferensen framstod som rena idyllen, det har jag aldrig lyckats med.

Ryktet att Björn Borg var i stan hade spritt sig med blixtens hastighet.

Människor strömmade till från hela centrala Stockholm. Hysterin var total och hade inte varig större om Jesus själv hade dykt upp bland planteringarna.

Pappor bar sina barn på axlarna, i famnen, i vagnar och skrek ”Björn, Björn!” Man ville ta på honom, krama honom, uttrycka sin beundran, bara betrakta underverket livs levande.

Vi fick den eftertraktade bilden av Sverigeambassadören på verandatrappan – och en massa andra fotografer också naturligtvis. Någon exklusivitet för Svenska Dagbladet kom inte på tal.

Tålmodig, samarbetsvillig och enastående vänlig

Björn var hela tiden tålmodig, samarbetsvillig och enastående vänlig. Hans utstrålning gick att ta på. Och jag förstod först då att han definitivt var en av de största internationellt kända personerna i Sverige.

Jag kan alltså sälla mig till beundrarna som gärna skryter: jag har träffat Björn Borg.

Som en extrapoäng kan tilläggas att jag två år senare mötte John McEnroe vid en tennisgala i Mexico, kunde göra en videointervju med honom, ringa sportredaktionen i Stockholm och fråga, om de var intresserade av materialet.

Barbro Hultman. Foto: Gunnar Magnusson.

Sportredaktionen trodde det var ett skämt men publicerade den utskrivna intervjun.

McEnroe var en riktig solskenspojke skall tilläggas men så gällde motståndet den gången inte en Borg utan en för dagen magsjuk Stefan Edberg. Gissa vem som vann?

  1. Marina Isacson

    Bara skriv Barbro! Jag älskar höra dina historier om möten med världsberömda personer – speciellt hur mötena kom till. Din uppfinningsrikedom finner inga gränser och när man läser dina texter har jag alltid ett litet leende på läpparna! Sluta aldrig skriv! Emotser många artiklar framledes!😉

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren